För närmare tio år sedan fotograferade jag en hel del blomflugor. På senare år har det varit klent med sådan aktivitet. Vet faktiskt inte exakt varför. Ibland blir saker och ting bara som de blir.
En orsak är rimligen större fokus på andra grupper av djur samt det faktum att jag inte noterat så många tidigare o-observerade arter. Enstaka undantag finns dock.
Gulfotad slamfluga Eristalis pertinax är ingen nyhet, men denna hona satt så lämpligt att det ändå blev ett par fotografier.
Flugor är kända för sin kvickhet. Men de är i många fall ändå mycket enklare att komma nära med kameran än exempelvis parasitsteklar. Flugor håller sig liksom lite "coolare" och rör man sig tillräckligt sakta sitter de ofta kvar och håller sig stilla så att man i lugn och ro kan få in dem i sökaren. Flugor är i den bemärkelsen oerhört mycket mer tacksamma att fotografera än konstant speedat knyckiga steklar.
Det finns ju en hel del blomflugor som har intressanta larvstadier, och de rymmer inte heller lika fort! Allt från humleblomflugor till slamblomflugor.
SvaraRaderaVerkligen! De man ser oftast är ju de bladlusätande larverna på buskar och träd. "Råttsvanslarverna" (slamflugorna) har vi tidvis gynnat genom att anlägga små "laguner" av vatten och växtdelar som skapar den där rätta illaluktande miljön.
Radera