Överfulla hårdskivor har tvingat mig till genomgång av mitt bildmaterial. Jag har nämligen oftast bara kopierat rubbet från kamerornas minneskort och mina bildmappar innehåller därför gigantiska drivor av fullständiga töntbilder. Typ ett helblått fotografi som dokumenterar det luftrum genom vilket tornseglaren hade susat en bråkdelssekund tidigare. Nu är det dags att slänga allt sådant men det är ett långsamt arbete. Tusentals och åter tusentals bilder ska passera näthinnorna, bedömning och korrekt fingerkombination på tangentbordet - dvs "cmd+delete" eller "nedåtpil" för nästa bild.
Samtidig är det en smula kul. Jag återser ju bilder jag kanske inte ens återser - eftersom det finns en del bilder jag knappt kommer ihåg att skulle ha sett tidigare. Dessa halvsuddiga fotografier hittade jag i en mapp med fotografier tagna 3.8.2012. Det var någon av de första gångerna jag var ute med kameran och hade bälg och mörkrumsobjektiv monterade. Utrustningskombinationen är inte helt oäven när man ska fixa bilder av småkryp. Men det är en tung och bökig kombo.
Stekeln på bilden var förstås extremlivlig och under den korta stund jag hade förmånen att försöka fotografera henne rörde hon sig aldrig långsamt. Än mindre stod hon still. Det blev totalt fyra exponeringar och ingen med skärpan på rätta stället. Det direkta solljuset var också alldeles för hårt.
Men här är hon ändå - rovstekeln med ett av de absolut snyggaste vetenskapliga namnen i hela djurriket.
När jag någon gång får en ålderskris och bildar rockband ska bandet heta Astata boops.
Och här ställer jag mig direkt på artbestämmarbromsen. För egentligen vågar jag inte artspika. Orsaken varför jag skrev ut det där namnet handlar bara om att det är så tjusigt.
I Finland har vi två arter i släktet Astata. De är den nämnda A. boops och dess marginellt mindre släkting A. minor. Dessutom finns ytterligare två arter i det närstående släktet Dryudella. De heter D. pinguis och D. stigma.
Bilderna på själva stekeln hjälper inte eftersom de fyra arternas honor är så svåra att skilja i fält.
Lite spekulation kan jag ändå tillåta mig.
Astata boops har påträffats så långt norrut som till Karleby (åtminstone). De utnyttjar bärfisar i familjen Pentatomidae som värddjur till sina larver. Det är ju aktern (undersidan) av någon sådan som skymtar i boets ingång (bilden nedan).
Astata minor tycks vara en mer sydlig art och det verkar vara riktigt klent med observationer på Utgångspunktens breddgrad. Dessutom torde den gå andra - mer småvuxna - familjer av skinnbaggar än den Pentatomid (bärfis) som syns i bohålet.
Dryudella pinguis har påträffats bl.a. på Storsand och på olika orter hela vägen upp till Torneå.
Dryudella stigma är även den observerad i trakten (Jakobstad, Kronoby/Karleby och vidare upp till Uleåborg). Steklar i släktet Dryudella sägs gå på flera olika familjer bland skinnbaggarna (Heteroptera) och bl.a. då delvis även bärfisar (Pentatomidae) - om än till synes inte i samma specialiceringsgrad som A. boops.
Så nej! Artningen får vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar