torsdag 4 augusti 2016

Leende guldbruna ögon... Har jag förälskat mig i...

Leende guldbruna ögon
Har jag förälskat mig i
Just dina guldbruna ögon
Så blå kan de aldrig mer bli


Blickarna som du mig sänder
Tänder nå't varmt inom mig
Det är nå't härligt som händer
Som fångar och drar mig till dig

Refräng.

Ögon som lockar och leker
Och som kan få mig att tro
Mjuka såsom sammet dom smeker
Dom utstrålar lugn och ger ro

Refräng.

Sven Erik Magnusson och Olle Bergman träffade ack så rätt, när de med sång skulle hylla Leucochloridium perturbatum.

För någon dag sedan gjorde jag ett inlägg (med en liten film) om och med Leucochloridium paradoxum hos en bärnstenssnäcka (Succinea putris). Idag (tisdag 3.8.) dyker plötsligt denna snäcka upp. Hen är också infekterad, men inte av L. paradoxum - utan arten L. perturbatum. Man blir ju alldeles till sig av barnslig lycka när Leucochloriderna dyker upp och blinkar i snigelögonen på det här viset. 

Leucochloridium-arter har bestämts på basen av sporocysternas färg när de skickar sina pulserande yngelsäckar (ja - hur ska man egentligen översätta broodsac?) ut i snäckans ögontentakler. De könsmogna maskarna, som lever i fåglar, är svåra eller rent av omöjliga att skilja från varandra på basen av utseende.

Men idag kan man som bekant sekvensera DNA, RNA och hela faderullan. Den gröna och den bruna varianten av dessa parasiter har undersökts och man kunde då bekräfta att de verkligen är olika arter. De är dessutom så pass mycket skilda från varandra på artnivå att korsningar inte tycks ske. De verkar även finnas i lite olika miljöer och även om de kan gå i samma typer av fågelvärdar, har de uppenbarligen en viss egen inriktning. Men samtidigt har man hittat snäck-mellanvärdar innehållande båda arterna samtidigt.

Jag har använt namnet L. perturbatum. Den bruna varianten bemämns normalt L. variae, men verkar i sin europeiska form behäftas med artnamnet perturbatum istället - åtminstone enligt den undersökning jag nu sett och har som referens nedan. Har inte råkat få syn på undersökningar som belyser huruvida deras släktband retts ut fullständigt ännu.

Varför är jag så fascinerad av detta då? Dels är det nog för att fenomenet är en kombination av något så visuellt som de pulserande ögonen och det intrikata i att ta över och kontrollera en annan organism på det sätt som parasiten gör. Sådana övertaganden sker av många olika organismer i flera olika värddjur. Ta t.ex. diverse svampar som får sina insekt-offer att klättra upp på vindexponerade platser, klamra sig fast och sedan dö varpå svampen mer effektivt kan sprida sina sporer. Dessa snäckor är liksom en starkt visuell symbol för en hel hoper komplexa skeenden många olika organismer emellan. Planeten är full av dylika relationer och det händer på alla plan - både i mikro och makrovärlden. Dessutom har biologin högst antagligen så sanslöst mycket att ännu upptäcka inom området. Biodiversiteten och relationsväven organismerna emellan är en naturlig tanke-uppföljning. Det hisnar.

Och vem behöver egentligen Pokemon Go när det finns så många verkliga men ändå långt mer spännande varelser att lära sig något om?



Use of ITS rDNA for discrimination of European green- and brown-banded sporocysts within the genus Leucochloridium Carus, 1835 (Digenea: Leucochloriidae)
S.P. Casey, T.A. Bakke, P.D. Harris & J. Cable
Systematic Parasitology 56: 163-168, 2003


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar