Störd av amiral

Nykarleby. Lördag 20.8.2022. 

Jag sitter i trädgården och försöker efter distraktion återkomma till den litteratur jag ämnat insupa i det vackra och varma sensommarvädret. Det handlar om en försvarlig hög olästa nummer av Nature och Science som ständigt tränger sig före i kön av olästa böcker. De olästa böckerna har jag inte ro att läsa om jag inte läst de veckovis kommande tidskrifterna. 

Kampen mot den olästa litteraturen är högst ojämn. 

Det är samtidigt ändå en angenäm kamp.

Ännu en gång upptäcker jag att jag får läsa om ett stycke här och ett stycke där på grund av störande faktorer i omgivningen. Den här gången är det en amiral, Vanessa atalanta, som fladdrar runt de blommande dahliorna ett par meter bort. 

"Det här duger inte!" Tänkte jag... och blev tvungen att gå in efter makroobjektivet som förstås inte kom med ut när de där stararna skulle fästas på kamerasensorn.

Nåväl!

Efter tvångsmässigt utförd dokumentation kände jag mig tillfreds med situationen och kunde återvända till nämnda tidskrifter utan att uppleva fjärilen som störande.