Störd av ekorre

Nykarleby, lördagen 20.8.2022

Efter ett gäng starar och en amiral hindrat mig från att läsa koncentrerat i lugn och ro var jag åter på väg in i vetenskapstidskrifternas underbara universum. Hjärnan höll på att etablera grepp om innehållet. Precis då registrerade några ljuskänsliga celler precis i kanten av näthinnan en rörelse i cembratallen. 

Rörelsemönstret var lätt att känna igen även om det inte observerats i trädgården sedan 1990-talet.

En ekorre, Sciurus vulgaris, som lockats av vad cembratallen bjuder på.

Ekorrar har högst antagligen gjort korta besök i trädgården sedan 90-talet. Korpgluggarna har dock bara inte fått korn på dem. Orsaken till deras besök har även tidigare varit den stora cemtbratallen och dess rejäla frön som är god energikälla åt alla som kommer åt dem. Smalnäbbade nötkråkor och större hackspett brukar också låta sig väl smaka.

Läsningen fick förstås pausas än en gång. 

Vem kan sitta och läsa helt oberört medan en ekorre för ovanlighetens skull ses hasta omkring i trädgårdens träd?

Dessutom är ju faktiskt det här inlägget historisk ekorr-premiär på denna naturblogg. 

Med tanke på att bloggen snart fyller tio år, med tanke på bloggens ämnesflora och med tanke på ekorrars vanlighet är det ett ganska anmärkningsvärt faktum. 

Brukar få konstatera samma anmärkningsvärdhet för en del andra vanliga djur vilka dyker upp sent i det här lilla www-hörnet.

Så småningom var ekorren försvunnen och jag skulle äntligen få läsa i fred.