Tillbaka i Bådaviken.
Eventuella återkommande bloggbesökare frågar sig sannolikt om jag inte har några andra utflyktsmål.
En berättigad fråga i så fall.
Hur tråkig är jag egentligen på en skala?
Visst har jag en del andra platser och miljöer som lockar. Några av dessa lär jag väl också besöka så småningom. Den här gången ville jag mest bara återse Damaeidae-kvalstren jag dokumenterade så på så misslyckat sätt 19.4.
Samtidigt tar ju upptäcktsmöjligheterna inte slut i ett område som Bådaviken. Det finns alltid något nytt att se och ta till sig.
En annan faktor är att jag traditionsenligt de facto brukar vara i Bådaviken första maj.
Men då är det i fågeltornet jag vanligen sitter - vilket tyvärr inte längre låter sig göras.
Innan fjolårslöv och mossa granskades i strandskogens markskikt lyssnade jag efter grodlek... och då främst åkergrodor. Några enstaka hördes fortfarande bubbla i en begränsad del av glosjön.
Som vanligt blev det även spaning efter vilka synligt aktiva småkryp dagen förde med sig.
Här är några stamzebraspindlar, Salticus cingulatus, jag fann lämpliga att rikta kameran mot. Stamzebraspindel finns såväl ute i den yttersta, glesa albården som inne i den äldre strandskogen.
Hanen i bilden nedan hanterade en lös träbit i mynningen av ett flyghål. Han ruckade av och an på träbiten en god stund och verkade på något slags sätt undersöka antingen den eller flyghålets öppning. Jämt och ständigt finner man sig själv funderande på vad som rör sig i hoppspindelhjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar