På en död björkstam (ca 20 cm diameter) som gått av en knapp meter över marken och därmed låg vågrät och skyddad från markfukt stressade denna brackstekel (fam. Braconidae) omkring på det där sedvanligt knyckiga och hysteriska Ichneumonoidea-sättet.
Det är en ganska stor brackstekel - för att vara en brackstekel då alltså. Kroppslängden på denna hona är ungefär 10-11 mm.
Underfamiljen är Helconinae (växtbaggesteklar) och arten är i det här fallet Helconidea ruspator.
Här är det annars lätt hänt att man förväxlar med någon art i släktet Odontocolon som tillhör en helt annan gren på parasitstekelsläktträdet... nämligen vedparasitsdteklarna (underfam. Xorodinae) ifamiljen brokparasitsteklar (Ichneumonidae). Det övergripande utseendet är hyfsat lika och båda har den där taggen på bakbenslårets undersida. Även miljö och levnadssätt är ganska lika. Man kan väl ana att faktorer för konvergent evolution inverkar.
Förväxling undviks dock lätt genom granskning av vingribborna. Sedan finns förstås fler detaljer som skiljer grupperna åt, men de behövs inte så länge man har vingar att kika på.
H. ruspator parasiterar på långhorningar, Cerambycidae, precis som merparten av övriga arter bland växtbaggesteklarna. Omöjligt att veta exakt vilken långhorning honan på bilderna söker efter med ovipositorn men en gissning är björkvedbock, Saperda calaris, eftersom det är en björk och eftersom björkvedbock är en art man påträffar i Bådaviken.
Det blev en del bilder.
Och det här var förstås inte alla fotografier som togs men antalet torde väl räcka för det här inlägget i alla fall.
Referens:
van Achterberg
Revision of the European Helconini (Hymenoptera: Braconidae: Helconinae)
Zoologische Mededelingen 1987
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar