Storsand 27.5. Del 7 - Stackmyrepiga

Så oerhört typiskt. Jag slentrianfotograferade en nyckelpiga, upptäckte efter hemkomsten att det inte är sjuprickig nyckelpiga (Coccinella septempunctata) utan stackmyrepiga, Coccinella magnifica, som jag inte dokumenterat tidigare och som jag nu plötsligt har trenne onödigt dassiga bilder av.

Det där halvhjärtade fotograferandet är ingen bra grej. Antingen skippar man det helt eller gör det ordentligt. En intressant detalj är att jag inte heller har vettiga bilder på vår triviala sjuprickiga nyckelpiga. Antagligen för att den är så vanlig. Jag kan härmed ge mig själv en uppgift för sommaren. Hade jag ens tänkt tanken på att ordna upp den bristen med nyckelpigan på Storsandsstranden hade jag ju fått bättre bilder på... ja... stackmyrepiga då alltså.

Skillnaden arterna emellan kan upplevas som subtil. Prickarna är vanligen större hos stackmyrepiga (samt placerade aningen annorlunda) men eftersom storleken varierar en hel del hos sjuprickig nyckelpiga är det en lite vansklig karaktär att gå på. Den rundare formen med tydligt mera lodräta sidor på täckvingarna är ett bättre kännetecken. Halssköldens vita fläckar går hos stackmyrepiga länet in under halssköldens undersida, men det syns ju inte här.

Stackmyrepiga är som namnet antyder knuten till stormyror (släktet Formica) och främst då röd skogsmyra (F. rufa). Även kal skogsmyra (F. polyctena) nämns.

På Storsands dyner finns inte de arterna. Där härskar i stället gråmyra, F. cinerea.

Då blev det aktuellt att försöka hitta uppgifter gällande huruvida stackmyrepiga överhuvudtaget är förknippad med gråmyra. Resultatet blev aningen knapert men i denna doktorsavhandling (Godeau. 2007) är en känd koppling arterna emellan nämnd. Avhandlingen inbegriper i övrigt flera studier om stackmyrepiga och bl.a. skillnaderna mellan den som aningen begränsad specialist och sjuprickig nyckelpiga som är mer flexibel, och möjligen opportunistisk, beträffande relationen till myror.

Den gemensamma nämnaren mellan olika nyckelpigarter och myror är bladlöss. Myror håller bladlöss som "boskap" och skyddar dem vilket är till gagn för bladlössen som kan föröka sig. Mängden bladlöss blir automatiskt en lockelse för rovdjur som förstås måste navigera sig förbi myrorna. Nyckelpigor är hyfsat bra på den navigationen genom doft, fysiskt skydd och försvarsmekanismer. Studierna visar att specialiserade nyckelpigor, så som stackmyrepiga, tenderar bli attackerade mer sällan av myrorna än generaliserade arter som sjuprickig nyckelpiga. Hos stackmyrepiga är det t.o.m. så att myrorna beter sig ompysslande vilket sannolikt har med nyckelpigans utsöndrade doft att göra.

Känner jag mig själv lär jag ta fler halvhjärtade fotografier av diverse kryp även i framtiden trots att det går emot mina egna rekommendationer.

Referenser:

Jean-François Godeau. 2007

Les stratégies écologiques de la coccinelle myrmécophile Coccinella magnifica Redtenbacher.

Universite De Mons-Hainaut. 

Sami Karjalainen. 2020

Suomen Leppäkertut

Docendo. 

Peter Wärmling. 2017

Nyckelpigor i Sverige - en fälthandbok

Entomologiska Föreningen i Stockholm.

Storsand 27.5. Del 6 - Grönt jordfly

På de beväxta grå sanddynerna en bit från stranden hittades spår av någon som krupit över sanden och sedan försvunnit... dvs. grävt ner sig.

Det visade sig vara nattfly-larver (fam. Noctuidae).

Ett par av dem fick finna sig i att bli exponerade för en kort stund.

Arten är grönt jordfly, Actebia praecox, vars larver i sandiga områden där de ligger nergrävda under dagen och nattetid är uppklättrade på växtligheten för att äta.

Inledningsvis var jag aningen osäker eftersom dessa är så gröngula. Alla bilder och beskrivningar jag hittat framställer dem som mera gråsvarta med klarare och mörkare varmgul teckning vid sidan av rygglinjen.

Någon annan art med denna teckning i denna biotop torde dock inte komma på fråga. Nattflylarver uppvisar iofs ofta inomartsvariation samt variation beroende på larvens ålder. Tippar dessa ska växa till sig än.

Storsand 27.5. Del 5 - Vinkelhoppspindel

Det blev några nya bilder på vinkelhoppspindel, Aelurillus v-insignitus, när sådana dök upp framför ögonen. Arten är inget nytt under Storsandssolen.

Det är fyra olika honor på fotografierna.

Storsand 27.5. Del 4 - Vargvägstekel

I slutet av maj flyger vargvägstekel Anoplius viaticus lågt över sanddynerna vid Storsand och letar efter vargspindlar som matförråd till sina larver.

Deras hetsiga, ryckiga, på-tok-för-mycket-kaffe-beteende gör dem svårfångade med kameran. Enda enstaka gånger har jag lyckats närma mig tillräckligt för en bild eller två.

Bäst är det ifall man hittar en hona som gräver bohåla. Då är hon i alla ungefär på samma plats vid upprepade tillfällen och man får chans att lyckas med ett par skarpa bilder även om hon inte är stilla för en sekund.

I fotografierna är hon framför ingången och sprätter bort sand som annars riskerar rasa ner i hålet.

Storsand 27.5. Del 3 - Skogssandjägare

Storsand besöker jag några gånger varje år. De flesta åren sker det också samtidigt som skogssandjägarna, Cicindela sylvatica, flyger. Det är inte alltid de tillåter mig att ta fotografier. 

Den här gången blev det tvenne typiska avståndsbilder bakifrån. Jag har vanligen inte så stort tålamod med dem heller.

Här ett tidigare inlägg med samma art och här ett ännu tidigare.

Storsand 27.5. Del 2 - Grå lövträdsbredvecklare

Syndemis musculana, grå lövträdsbredvecklare, är ingen kräsen art. Det behöver inte ens vara lövträd. Gran, lärk och tall (åtm. contorta) bår bra de också.

Ovanlig är den inte heller och hittas över hela landet. Flyger från slutet av maj till början av juli.

 

Storsand 27.5. Del 1 - Grönsnabbvinge

Grönsnabbvinge, Callophrys rubi, och jag befinner oss ofta på samma ställen den här tiden på året. Vid Storsand är de mångtaliga eftersom flera av växterna larverna lever på är vanliga i området. Grönsnabbvinge observeras också frekvent i trädgården.

Jag upplever dem som aningen svårfotograferade eftersom de verkar ha stor bekvämlighetszon och kvickt fladdrar iväg några meter så fort man närmar sig med kameran.

Ett par bilder blev det ändå när jag återvände till Storsand 27.5. Årets första besök skedde 7.5.

 

Sandstrand 24.5. Del 4 - Ögonfläckig nyckelpiga

Mässingsglansviveln i förra inlägget var aningen malplacerad ute på sandstranden. Det samma kan sägas om en hel drös exemplar av ögonfläckig nyckelpiga, Anatis ocellata.

Totalt plockade jag en dryg handfull nyckelpigor till trädranden högre upp på stranden. Alla nyckelpigorna låg på rygg några meter från strandkanten och verkade allmänt bortkomna. Hade jag sökt lite mera hade jag garanterat hittat långt fler. 

En redan död individ plockades hem till samlingen. Samma gäller en död skogstordyvel som en vacker dag kanske får ett eget inlägg. 

Sandstrand 24.5. Del 3 - Mässingsglansvivel

Bara några meter från strandkanten kravlade denna mässingsglansvivel, Polydrusus pilosus, omkring i sanden. Inte riktigt dess normala biotop vilket är bland lövträd, gärna alar, björkar, rönnar, viden eller popplar.

Tack till Håkan Ljungberg för korrigering av art!

Sandstrand 24.5. Del 2 - Myrlejonlarv

En bit upp från stranden huserar larver av Myrmeleon bore, liten myrlejonslända. En av dem fick finna sig i att bli tillfälligt upp-petad från sin grop.

När jag började snickra ihop det här inlägget och kollade myrlejon i blogghistoriken upptäckte jag att jag aldrig hade publicerat ett antal myrlejonbilder som togs på samma strand i början av juli 2018. Då fotograferades även en vuxen slända. Således är det skäl att fylla på med de bilderna här. Myran i två av bilderna är resterna av en hushästmyra, Camponotus herculeanus (vingad drottning).

Sandstrand 24.5. Del 1 - Spindlar

24.5 hade jag vägarna förbi en sandstrand (som här lämnas opreciserad) och tillbringade en knapp timme på platsen i fråga.

Här följer tre spindlar som jag i hastigheten skakade ner ur strandrågen som växer uppe på dynerna ovanför stranden.

Att hitta en säckspindel (släktet Clubiona) i strandrågen på den platsen var aningen oförutsett och då blir man lite extra intresserad av vilken art det kunde tänkas vara. Det är inte så många säckspindlar (typ ungefär en kanske) som vanligen huserar i den aktuella biotopen. 

Med tanke på palperna är det en ung/subadult hane.

Obestämd täckvävare (fam. Linyphiidae).

Ung ängstaggfoting, Zora spinimana.

Skräppenäsvivel

Bakom ett lager av damm gömmer sig en liten, närmare bestämt ca 3 mm, skräppenäsvivel, Rhinoncus leucostigma. 

Viveln klättrade omkring i växthuset och mina ögon kunde inte upptäcka allt damm förrän bilderna senare granskades i datorn.

I växthuset hade den inget att hämta. Det den vill ha är inskrivet i namnet... och det är inte näsan. Inte heller behöver finlandssvenska män vara oroliga över klockspelet. Det här är ingen nötvivel.

Viveln fotograferades 22.5.

 

Dyngimport

I mitten av maj hämtades dynga hem. Då importeras samtidigt stora mängder småkryp till trädgården.

Savstumpbagge, Margarinotus striola, är standard. Här en med kvalster ur släktet Uropoda hängandes i sin pedicel på baggens akter. Stumpbaggar bär ofta på foretiska kvalster. 

Kortvingar (fam. Staphylinidae) är också självklara. Mestadels är det så vitt jag noterat arter i släktet Philonthus. Den på bilden ovan hör till de största och mäter ca 13 mm. 

Fotograferandet blev av ytterst flyktigt slag.

Flera exemplar av den storväxta arten Creophilus maxillosus (drygt 20 mm) rusade också omkring här och var. I solvärmen på släpvagnen var alla kortvingar typiskt ultrasnabba och svårfotograferade.

För vettigare bilder på dessa borde man fånga in dem och ha dem i en lämplig behållare med förhöjd CO2-halt för att de ska lugna ner sig.

Införda arter räknas inte som trädgårdskryss.

 

Korsspindelungar

Passade på att dokumentera nykläckta korsspindelungar, Araneus diadematus, i växthuset. Dokumentationen skedde 22.5 medan de ännu var någorlunda samlade. 

Bådaviken 21.5. Del 13 - Förnaklokrypare

Av kanske sju arter klokrypare potentiellt möjliga att hitta i Österbotten har jag hittills fyndat fyra.

Förnaklokrypare, Neobisium carcinoides, är den vanligaste av dem alla. Föga förvånande att hitta den i mossan ute vid Bådaviken.

Har förekommit på bloggen tidigare.

Bådaviken 21.5. Del 12 - Två skalbaggar i albården

Sammetsknäppare, Actenicerus sjaellandicus, stöter man på lite nu som då i Bådaviken.

I släktet Altica finns flera snarlika arter varav några, med tanke på habitat och föda, är troliga i Bådaviken.

Dessa skalbaggar bör gentialprepareras ifall man vill artbestämma.

Underfamilj är Alticinae ("jordloppor") och familj är bladbaggar (Chrysomelidae).

Bådaviken 21.5. Del 11 - Ängstömygga

Särskilt många myggor var inte aktiva 21.5 och enbart några enstaka tog för sig.

Nycklade (ref.) denna till ängstömygga, Aedes cataphylla, och fick bekräftelse av Anders Lindström... eller i alla fall "ser ut att stämma". Det tackar jag för!

Har försökt skärpa mig när det handlar om att artbestämma stickmyggor. De smiter ju inte precis undan även om kameran verkar fungera förvånansvärt frånstötande på myggor. Ängstömygga är den sjunde observerade arten som försett sig av mitt blod. 

Rent teoretiskt torde det vara möjligt att bli stucken av närmare 30 arter (räknade snabbt till 27 tänkbara) häromkring. I praktiken är väl inte alla så inriktade på människor.

Referens:

Anders Lindström, Disa Eklöf. 2022

Stickmyggor i Nordeuropa - en fälthandbok.

Entomologiska föreningen i Stockholm

Bådaviken 21.5. Del 10 - Fuktögonlöpare

Fuktögonlöpare, Notiophilus palustris, är ingen ovanlig art. Torde rimligen vara vanlig även i Bådaviken men trots många omgångar av rotande i strandskogens förna har jag inte råkat observera den förrän nu.

Här är en artfrände från Mickelsörarna förra året.