För en dryg månad sedan skrev jag att jag skulle bekanta mig närmare med gråmyran - Formica cinerea - när tillfälle åter uppstår. Det tillfället uppstod förstås 30.5 då jag återvände till Storsand.
Myrorna finns nästan överallt i området. Det är föga förvånande med tanke på att de bygger sina bon i sand.
Måntro man officiellt kunde utropa gråmyran till Nordens snyggaste myra?
Kanske man rent av kunde döpa om den till snyggmyra också? Hallå!... namnkommittén!
Jag menar... se på den!
Se på de raffinerade grå skiftningarna och ytans sofistikerat schangdobla karaktär.
Se på benens elegans och smakfulla färgsättning.
Se på formspråket, se på kroppens skulpturala fulländning.
Se på helheten! Se på stilfullheten!
Myran andas helt enkelt klass!
Det här... det här är myror som ostörda skulle få bära bort högvis med sockermunkar ur min picknick-korg. De skulle få flockas runt mynningen på flaskan med rödlemonad, de skulle få festa loss på wienerbröden, de skulle... ja... ni fattar.
Nog pladdrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar