Att döda en igelkott - ett tankeexperiment

Det torde väl vara ställt utom tvivel att mänsklighetens nuvarande livsföring är en katastrof för livet på planeten. Vår aktivitet medför genom överstor exploatering, förstörelse och utradering av ekologiska system. Vi övertrasserar helt enkelt naturtillgångskontot. Samtidigt förändrar vi de kemiska sammansättningarna i såväl atmosfär som hav, vilket innebär ytterligare ekologiska påfrestningar och ökad massdöd bland klotets organismer.

"Jo men jag har ingen del i detta" tänker vi då. "Det är någon annan som förstör naturen".

Men varje liten daglig aktivitet har sin beskärda andel av den totala miljöbelastningen. Mitt knappande på tangentbordet medan jag skriver detta är en sådan andel. Datorn har tillverkats med allt vad det innebär med brytning av alla råvaror som sedan förädlas till den slutliga produkten. Sedan tillkommer elektricitetsproduktionen som ska hålla datorn vid liv och därefter ska den hanteras även när den är förbrukad.

Varje liten aktivitet utöver de absolut mest livsnödvändiga göromålen är en extra belastning för ekologin och naturresurserna.
Dricka kaffe, torka aktern efter toalettbesök, pendla till jobbet, äga ett par skor, värma huset, lyssna på musik... 
Listan är oändlig och givetvis har även jag personligen en livsstil som är långt ifrån hållbar. Ändå har jag under de senaste åren försökt minska mitt CO2-fotspår. 
Jag (eller hela familjen) använder bil så lite som möjligt. Jobbpendlandet på 40 km tur retur sker främst med buss eller cykel.
Lokala transporter sker företrädesvis med lådcykel.
Numera tar jag inte bil för att kryssa ("bonga") en fågel jag skulle vilja se. Den får antingen vara osedd eller så ska cykeln användas.
Visst görs avvikelser från mina principer. 
I samband med fågelinventeringar blir bilen oundviklig. Har planer på att hitta praktiska alternativ på den punkten.
För några dagar sedan körde jag bil till Storsand för att se vilka småkryp som vaknat till liv. Lär bli inlägg om det så småningom.

Vi har bergvärme och försöker hålla inomhustemperaturen låg.
Köttkonsumtionen har minskats och vegetariska alternativ utnyttjas oftare.
Förr flög jag kanske en gång per år i jobbet. Nu har jag "undvikit" det i två år och planen är att inte längre flyga.

Men jag beställer tidvis [musik]skivor. Det (skivsamlingen) är en svår last jag har. 
Vilket är mindre miljöbelastande? Streama eller lyssna på vinyl/CD? Datorhallarna som står för alla streamingtjänster slukar ju gigantiska mängder energi.
Måste jag lyssna på musik? 

Jag dricker kaffe ( har skurit ner en smula och funderar på att sluta), jag kan ibland beställa smågrunkor (till t.ex. kameror) från långtbortistan eftersom prylarna inte finns lokalt.
Huset är onödigt stort och med stor luftvolym som ska värmas.
Jag gillar ishockey och går gärna på match i en arena som drar sin beskärda del av energi.
Finns en del elektriska mojänger som puttrar på trots att vi är noggranna med att släcka det mesta och inte ens ha TV på standby.

Allt detta kunde man orda om i evigheters evighet, men jag måste ju komma till det där tankeexperimentet som utlovas i rubriken någon gång också. Ville dock inledningsvis belysa några av de där "problemen" merparten av vi lyckligt lottade västerlänningar dras med.

Så... varje nämnd aktivitet är en liten del i den miljöförstörelse och klimatförändring mänskligheten orsakar. Det är den tanken jag vill vrida till en smula.
Hur mycket naturförstörelse orsakar jag om jag tar bilen till jobbet en dag?
Hur många organismer sätter då livet till för en sådan jobbresa - ifall vi omsätter den nämnda miljöförstörelsen i "ren och skär död"?

Givetvis går det inte att räkna om på ett sådant sätt. Eller åtminstone är det gruvligt svårt.
Men låt mig bara kasta ut idén om att 40 km med personbil har ihjäl ett sammetskvalster. Nu räknar vi alltså på själva miljöbelastningen och omsätter denna i en enda organisms liv. Vi tänker inte på de småkryp man krockar med under bilfärden.

Låt mig då ytterligare förändra tanken så att man förflyttar sig - "teleporteras" - dessa 40 km genom att mosa ett sammetskvalster. Så varje gång jag vill färdas till och från jobbet med "lyxen" av egen bil så går jag ut på morgonen och klämmer ihjäl ett sammetskvalster. *Vips* så har jag "teleporterat" mig till jobbet och (senare) hem igen.

Bussresan kräver inte ett helt kvalster. Låt säga att jag mosar ett kvalster enbart på måndagen och så är hela veckan ordnad.

I samma tankeexperiment klämmer jag sönder en nematod och *vips* så har jag läst dagstidningen. 
För att få de nya skorna stampar jag ihjäl en daggmask. 
För att se på Eurovision Song Contest dödar jag en blåmes.
För att gå och se på en hockeymatch bränner jag en humla.
För att skriva det här inlägget måste jag döda en hoppstjärt.

Omsätt alla dessa aktiviteter till ett samhälle med 2000 invånare. 
Omsätt det till ett samhälle med 60 000 invånare eller en miljon invånare, eller... 
Kom ihåg att inget av detta dödande är ett dödande som gör oss mätta. Det är enbart sådant som genererar förenkling och mervärde - "lyx" - i våra liv.

Vad måste jag göra för resan till Mallorca då? 
Bör jag ta en spade och klappa ihjäl en igelkott eller räcker det med att vrida nacken av en pilfink?

Vad kostar teleporteringen till Thailand eller shoppingresan till London? Hur långt kommer jag eller hur mycket "mervärde" i livet får jag genom att strypa tre ekorrar och halshugga två tranor?

Fortfarande är det alltså så att dessa djurs död inte ingår i något ekologiskt kretslopp. De bara dör en "extra död" i den pågående artutrotningen och biodiversitetsminskningen.

Skulle vi människor göra mer i vår vardag för att försöka minimera antalet organismer vi dagligen måste klappa ihjäl för vår egen existens?
Skulle vi värdera vår omgivning på ett annat sätt?
Skulle vi gärna börja åka med den där bussen lite oftare?

Eller avtrubbas vi så att vi inte alls har något emot att ta fram spaden när igelkotten kommer vaggande i trädgården samtidigt som vi gärna skulle lägga oss på en thailändsk strand?