Av storleken att döma var det här en årsunge. Hen var ute på matjakt mitt under ljusa dagen och det tyder på en viss desperation från kottens sida. I kvarteret torde det finnas relativt gott om presumtiva övervintringsställen för igelkottar. Den bedömningen gör jag på basen av att det normalt brukar röra sig en hel del igelkottar i grannskapet samt att här finns flera gamla uthus med torra, skyddade krypin under golven.
Det finns dock inga garantier för lyckade övervintringar när man är igelkott - allra minst när man är en årsunge. Vintersvinnet är tyvärr ganska stort. Förra vintern verkade dessutom vara extra svår och alla jag hittills hört nämna igelkottar, har konstaterat att de verkat vara noterbart färre än vanligt den gångna sommaren. Vi har i alla fall haft en hona i trädgården. Förmodar att ungen på bilden är hennes avkomma.
Det var jycken som först hittade igelkotten och efter en stunds fräsande och puttrande bjöd vi på mat som kompensation.
I Storbritannien brukar man vilja att igelkottarna väger minst 600 g för att klara vintern, här bör de väga minst 800 g.
SvaraRaderaMinns att det var tal om de där önskade antalen gram när vi förra sensommaren försökte återställa en försvagad årsunge som högst antagligen var sjuk eller drogs med andra bekymmer. Var då i kontakt med Markku Harju (Nordic Wildlife Care) och diskuterade skötsel.
SvaraRadera