Trybliographa sp.

Fortsätter med dokumentation av sommarens stekelskörd. Känner att jag snart bör skapa lite omväxling genom att lägga upp en fluga eller skalbagge i stället. 

Nåväl...

Här är en liten skrutt på 2,5 mm... möjligen nästan 3 om den skulle sträcka på sig.

Likt många av de övriga insamlade steklarna kommer den här från ett av trädgårdens växthus.

Stekeln tillhör familjen Figitidae (glattsteklar) och släktet Trybliographa. Längre än så kan jag inte komma i det här skedet. Känner för tillfället inte till någon disponibel artnyckel. I Finland är 17 st arter betraktade som förekommande i landet.

Många av steklarna i familjen Figitidae är parasitoider på olika fluglarver. Exempelvis Trybliographa rapae parasiterar på Delia radicum (fam. Anthomyiidae) vars larver lever av rötterna och stammarna på kålväxter (släktet Brassica).

Ett antal foretiska kvalster-deutonymfer fanns utspridda här och var. Det påminner mest om något kvalster i familjen Histiostomatidae (Astigmatina) som har ett dylikt specifikt transportanpassat nymfstadium.

Referenser:

Forshage M. & Nordlander G.

Identification key to European genera och Eucoilinae (Hymenoptera, Cynipoidea, Figitidae). 

Insect systematics & evolution. 2008

DOI: 10.1163/187631208794760885

Proctotrupes gravidator

Svartstekel (fam. Proctotrupidae) hittad i ett av trädgårdens två växthus. 

Svartsteklar dyker inte upp framför ögonen varje dag. Här är dock två som tidigare kommit till samlingen: en drunknad Codrus niger-hona och en likaledes drunknad hane av Exallonyx ater.

Det här en hona. Hon har som synes det för svartsteklarna typiska ovipositorhöljet som är stelt och ser ut som ett utdraget bakkroppssegment - vilket det väl i någon mån också är.

När jag dokumenterade stekeln experimenterade jag en del med ljussättning och bakgrund. Den vita bakgrunden är OK på många sätt, men jag lyckades inte få rätt balans mellan ljussättningen på djuret och bakgrunden vilket innebar att stekelns "kontur" delvis försvann i reflektion mot bakgrunden. Samma gäller de vita håren som inte heller syns.

Eftersom dokumentationen mest handlar om just dokumentation och artbestämning så gör jag sällan "om och rätt" för att få den perfekta bilden. Så länge karakteristiska detaljer är synliga så får det duga. Sedan försöker jag undvika samma misstag inför nästa bild. 

Varför ser jag inte eventuella problem i sökaren - eller eg. på datorskärmen eftersom kameran är kopplad till och styrs från datorn med sökarens bild stort på datorskärmen?

Jo, därför att det kan ofta se bra ut på skärmen, men så sker en del överraskningar i själva stackningsprocessen (Zerene Stacker) där ljussituationen de många exponeringarna emellan kan "slå" i någon riktning. Vissa ljuseffekter kan förstärkas och blir svåra att redigera bort. I det stora hela börjar jag ändå ha koll på vad som presumtivt kan ske och kan undvika de värsta grejerna. I sammanhang då jag testar lite nya - eller alternativa - ljussättningar blir isen förstås lite tunnare.

Arten är Proctotrupes gravidator. Det har jag också bekräftelse på från experthåll.

Längden är 6 mm. Arten torde vara ganska vanlig men är inte så ofta rapporterad. Det beror antagligen på att den är liten och lever ganska undanskymt och skyddad mot typer som rapporterar sina observationer. Personligen har jag nästan bara stött på svartsteklar när jag haft nattbelysning eller i samband med att jag samlat döingar i växthus och andra ställen där insekter tenderar kasta veven. Antalet funna döda svartsteklar i förhållande till övriga är också litet i de sammanhangen. Endast en gång har jag hittat en svartstekel medan den levde och sysslade med någon form av naturlig svartstekelaktivitet - typ vandra av och an på en bit murken ved.

P. gravidator parasiterar på larver av jordlöpare i släktena Amara och Harpalus.

Precis som hos flera andra småväxta stekelfamiljer har vingribborna till stora delar minskat i antal och försvunnit. Svartsteklarna är lätta att känna igen tack vare kombinationen av vingmärke och kvarvarande cell vid märkets yttre kant.

Någon rapporterad Proctotrupes-stekel finns faktiskt inte på Laji.fi ännu. Det borde jag ju åtgärda.

Referenser:

Hackston 2018

Family Proctrtrupidae. Keys to genus and species (mostly adapted from Townes and Townes, 1981).

From Broad (2016) Checklist och British and Irish Hymenoptera - Proctotrupoidea

Torymus armatus

Bloggredaktionen har kommit igång med det säsongsbetonade dokumentationsarbetet och artbestämningen gällande sommarens insamlade småkryp. Ett par inlägg i samma ämne har av olika anledningar redan publicerats (inläggen "Coenosia testacea" och "Obekant Ephialtini"). 

Mera om samlandet här. 

Stekeln i detta inlägg verkar vara Torymus armatus. Artbestämningen känns hyfsat säker men jag håller ett litet frågetecken i beredskap.

Dels har jag i ett äldre projekt jobbat med en detaljerad habitusteckning baserat på artbestämd stekel från Naturhistoriska museet i Helsingfors och dels är stekeln "nycklad". Så vitt jag lyckats utröna är de båda steklarna likadana och om jag inte gjort bort mig totalt så ska nycklandet förstås ha lett mig rätt. 

Redan ovipositorlängden i kombination med taggen på bakbenets femur (lår) tycks utesluta förväxling med andra arter men givetvis finns även en rad andra karakteristiska kännetecken för T. armatus. I övrigt kan det vara ganska trixigt att hitta rätt i Torymus-djungeln.

T. armatus är kläckt (av entomologer som undersökt) ur bon som rovstekelarna Stigmus pendulus och Rhopalum clavipes byggt i stjälkar av hallon (Rubus). Eftersom den senare nämnda rovstekeln är påträffad i trädgården blir även förekomsten av T. armatus förklarad. 

Arten är troligen vanlig lite här och var i landet. Kroppslängden är 4 mm och ovipositorn (höljet) adderar lika många millimetrar till totallängden.

Storleken - eller litenheten - bidrar alltså ofta till att dessa steklar förblir oupptäckta trots sina bjärta färger. 56 olika arter i släktet är upplistade som levande i Finland.

Spetsen på ovipositorns övre halva har ett antal tydliga tänder. Funktionen för dessa har jag inte hittat svar på. Jag har heller inte hittat information om hur äggläggningen sker i värddjurets bo.

Referens:

M.W.R. de Vere Graham, M.j. Gijswit

Revision of the European Species of Torymus Dalman (Hymenoptera: Torymidae)

Zool. Verh. Leiden 317, 31.iii.1998: 1-202

Savstumpbagge

Förra vintern tog jag dessa bilder av en stumpbagge som införlivats till samlingen efter den hittades dör i ett av våra växthus. Två av bilderna togs för en utställning.

Tänkte nästan spara bilderna och lägga ut dem på bloggen först när jag har lite fler av de insamlade skalbaggarna dokumenterade. Någon egentlig idé kring varför det skulle på det viset har jag inte och då är det väl lika bra att jag kastar ut den här på nätet nu då. Tänkte försöka inleda  höstens fotograferande av sommarens insamlade kryp nu och då slog det mig att dessa bilder låg och drällde i en mapp på någon hårdskiva.

Arten är savstumpbagge - Margarinotus striola. Den är inte ny för bloggen. Här är ett äldre inlägg med levande exemplar och här är en annan savstumpbagge med tillhörande kvalster.

Om växthusdöingen kommit med den dynga som bidrog till stumpbaggefynden sommaren 2019 vet jag inte. Sannolikheten är dock hög. Jag räknar ändå arten som ett legitimt trädgårdskryss och inte som en till trädgården introducerad art (observation) eftersom den hittats även tidigare när vi inte hämtat gödsel.

Vill man läsa om mitt filosoferande kring insamling av insekter så går det att göra här.

Tuvbaldakinspindel

Det är mer än fyra år sedan jag hade en tuvbaldakinspindel - Neriene clathrata - i något inlägg. Hög tid för en sådan alltså. Detta är en hona. Hade även en hane framför objektivet, men tog av någon outgrundlig anledning endast en (1 st) bild av honom och den var oskarp.

Snabb höstlockesafari i trädgården

Här är några enstaka lockespindlar som dök upp framför kameran för någon dag sedan.

Inget nytt under solen - eller på bloggen.

De fem första bilderna är två olika individer av ljus smålocke - Oligolophus tridens.

Sista bilden är av en annan höst-typisk art... nämligen broklocke - Leiobunum gracile.

Gelis sp.

De små vinglösa honorna i släktet Gelis stöter man ofta på i trädgården. Oftast verkar det också vara sådana som är färgade på det här sättet vilket innebär att det blir trixigt med artbestämningen. Det finns nämligen flera som har ungefär dylikt utseende. Sannolikt kan någon sakkunnig se detaljer i antenner eller ben som kan leda till art - eller konstatera att dne hör till en grupp av väldigt närstående arter som är galet svåra att särskilja på basis av bild. Jag har för närvarande inte tillräckliga insikter.

Galet hopplösa fotograferingsmotiv. De gör inget annat än ränner om kring som små tok. Att då fokusera rätt när skärpedjupet inte ens är millimeterdjupt blir nervpåfrestande. Lyckades ordna en bild dock.

Den här individen skakades fram ur en rododendron. 

Här är ett Gelis-inlägg från april 2018

Obekant Ephialtini

En ur växthuset inplockad döing (se mera om samlandet här) kommer inte att få vara med de övriga insamlade då någon svamp hann hitta liket före jag gjorde det.

Jag tror visserligen inte att svampen trivs och sprider sig till övriga monterade insekter i torr inomhusmiljö men det är ingen ide att ta några risker.

Stekeln hör till familjen Ichneumonidae (brokparasitsteklar) och närmare bestämt underfamilj Pimplinae och tribus Ephialtini. Därefter börjar frågetecknen rada upp sig för min del. Många släkten kan jag avfärda men jag är fär närvarande inte kapabel att med bestämdhet utröna vilket släkte den tillhör. Inledningsvis tänkte jag mig att det är ens stekel i någondera släkte Tromatobia eller Scambus. Hittar dock ingen art i dessa släkten som verkar passa klockrent. 

Efter lite nycklande kan jag antagligen avfärda Tromatobia på grund av proportionerna på vingribborna CU och cu-a (bakre vingparet. Se nedan) och lutar således just nu mot Scambus.

Svaret kan mycket väl finnas i något annat Ephialtini-släkte jag hittills inte kommit att tanka på.

Ovipositorn är med sin högsmala form och tydliga nodus (vinkelni i övre ovipositorhalvan) typisk för några släkten i Ephialtini.

Jag har i ovipositorn inte heller hittat detaljer som leder mig rätt i artbestämningen.

Stekeln har varit ute på ett brokparasitstekelforum en tid utan svar än så länge och jag får återkomma om eller när svar erhålles.

Eller kanske just du sitter inne med kunskap om tribus och vet vilket släkte och eventuellt art det kan tänkas handla om?

Nämen en fågel!

Fåglar gör inte till vanligheterna på den här bloggen längre. 

När jag tidigare i dag var ute i trädgården och dokumenterade några svampar och småkryp så vandrade den här skatan plötsligt upp bredvid mig. Jag hade ett 100 mm makroobjektiv på kameran och kunde trycka av några exponeringar.

Fågeln är högst troligen en av två ungar som föddes i grannskapet denna sommar. Ungarna har nämligen hela tiden varit förvånansvärt oskygga och ofta befunnit sig i vår absoluta närhet ute i trädgården. Jag brukar ha för vana att prata med dem så fort jag ser dem.

Deras föräldrar är av helt annan kaliber vad skygghet beträffar. Så det är onekligen intressant att ungarna utvecklat någon form av trygghet i närheten av oss. Jag har dock jagat och burit bort katter som smugit på dem och sådant kanske har gjort visst intryck. Det rör sig ändå om fåglar som har skarp iaktagelseförmåga och en hjärna som inte ballar ur för småsaker.

Asellus aquaticus

Ett av alla tusen små projekt jag tänkt utföra, men som aldrig verkar bli av, är att håva upp bottenmaterial från trädgårdsdammen och hälla över det i ett litet akvarium så att jag får möjlighet att prova fotografera djuren som följer med.

För en vecka sedan fick jag äntligen tummen ur och gjorde ett snabbt försök. Det börjar dock vara aningen sent på säsongen och krypen är inte längre så aktiva eller talrika.

Aellus aquaticus kan man ändå lita på. Under högsommaren formligen täcker dessa vattengråsuggor dammens botten där de mumsar på sjunkna växtdelar. Nu var de ändå tydligt färre men några enstaka individer kunde jag ändå se genom akvariets glas och ett par av dem var så pass nära glaset att jag kunde ta några bilder.

Huvudsyftet med testet var att se om det alls var möjligt att få någorlunda skarpa bilder genom akvarieglaset. Det är ett gammalt litet hemmabygge vilket en tid fungerade som yngelakvarium. Glaset är väl allt annat än optimerat för fotografering. Men i de fall där jag kunde hålla kameran vinkelrätt mot glaset blev resultatet ändå inte galet katastrofalt. Men kan i alla fall se vilket djur som rör sig där bakom rutan.

Syfte nummer två var att snabbt och simpelt addera ytterligare en art till listan över dokumenterade trädgårdskryp. Mission accomplished och det lär väl antagligen bli mer av den här varan nästa säsong.

Asellus aquaticus är vanlig i allehanda olika vatten och klarar viss salthalt vilket gör att de även lever i Östersjön. Arten är en av de viktigare nedbrytarna av organiskt material i våra vatten.

Sadellocke - igen

I det här inläggets kommentarsfält påtalades i all korthet metoder för observation eller insamling av diverse småkryp. I samband med den här nyligen tagna bilden av en sadellocke-hona (Mitopus morio) slog det mig att jag inte har någon bekräftad trädgårdsobservation (än mindre dokumentation) av förväxlingsarten hornlocke (Phalangium opilio). 

Hornlocke är en vanlig art. Varför har jag inte hittat den i trädgården? Är det för att den inte finns där eller för att jag inte synat alla observerade lockespindlar tillräckligt noggrant? Trädgården torde i alla fall rent habitatmässigt vara helt i enlighet med hornlockens tycke och smak.

När det kommer till att inventera - eller i all enkelhet bara hitta och "artkryssa" - småkryp är alltså sökmetoderna av stor vikt. Det är också viktigt att komma ihåg att sökresultaten kanske snarast motsvarar metod och inte vilka småkrypspopulationer som de facto finns i det sökta området. I den bemärkelsen handlar det oftast om att spana efter specifika småkryp på specifika platser genom specifika metoder. 

Utöver det handlar det också om att i förväg försöka komma underfund med vilka arter som potentiellt kan finnas i ett visst område och habitat. Det var så jag hittade mindre vedlarvsstekel eftersom existensen av dess värddjur redan var konstaterad. Man får ha en hypotes om vad som eventuellt går att spana efter och hur man har chans att hitta det. Med andra ord är det exakt som med Higgsbosonen. Man utgår teoretiskt från att något existerar (eller måste existera) och sedan bygger man en gigantisk partikelaccelerator.

Ofta sker ändå oerhört många observationer genom rena slumpmässiga tillfälligheter. Spindeln råkar bara hänga framför korpgluggarna när man är i färd med andra sysslor än att leta småkryp. Stekeln landar på ärmen medan man ser på en fotbollsmatch. Sådant är djupt störande när man har vare sig insamlingsrör eller kamerautrustning med sig.

En vacker dag råkar jag säkert springa på en hornlocke i trädgården också. Eller så har jag innan dess hittat en genom att ingående och metodiskt syna alla långbenta lockespindlar jag stöter på. Vi får se.

Någon Syrphus kanske?

Ett antal blomfluglarver dök upp medan jag "höstplockade" lite i trädgården för en vecka sedan. De satt under en träskiva som legat på marken. Möjligen är det larver i släktet Syrphus eller något närstående släkte. De kommer att övervintra och flyga nästa sommar.