Två småkryp i en smäll

Brukar tidvis vara tätt mellan spindelinläggen, men på senare tid har det varit aningen sparsamt med sådana på dessa sidor. Fokus tenderar ju bölja lite hit och dit mellan småkrypsgrupperna. Dessutom beror allt på lite vad man håller på med och vilka kryp man då oftast påträffar.

Därför är det dags för bot och bättring angående spindlar. Själva spindeln är i och för sig ingen nyhet för bloggen. Det är en liten bryggspindel-unge på två millimeter mellan ögon och spinnvårtor. Eftersom ögonen inte riktigt räcker till för att verkligen se vad dylika småttingar är för modell, så brukar jag nyttja kameran till att förstora upp och se närmare... och förstås artbestämma om så är möjligt. Att detta var en bryggspindel kunde jag se i kamerans skärm. 

Vad jag inte noterade under den korta och lite slentrianmässiga fotosessionen var skräpet på sidan av bakkroppen.

Detta skräp är då alltså en stekellarv - för inte är det väl bara ett litet sandkorn? Efter lite koll i litteraturen och dubbelkoll med expertis är det enbart Ichneumoniden Megaetaira madida som angriper dessa spindlar. Därmed är det både en ny art för bloggen och trädgården - utifall jag inte har några bilder av vuxna steklar i högen av oidentifierade kryp.

Rödstjärtarna

Noterade inte exakt vilket datum rödstjärtungarna kom ut ur holken, men någon av de sista dagarna i juni var det. De två första bilderna i det här inlägget är tagna 2.7 och de två sista är från 5.7. 

I skrivande stund är både ungar och föräldrar fortfarande kvar i trädgården. 

Hur många ungar det rör sig om har jag inte heller koll på. Tippar på fyra eller fem.

Ungarna är ganska väl utspridda i trädgården och så snart man närmar sig någon av dem drar föräldrafåglarna förstås igång larmet.

När bilderna togs var ungarna ännu ganska dassiga flygare men det har givetvis förbättrats vartefter. 

Rödstjärtarna har tidigare varit standardhäckfågel i trädgården men de senaste åren har de inte alls dykt upp eller så har häckningen inte gått bra. Därför var det givetvis kul att de nått så här långt den här säsongen. För ungarnas del är det ändå tuffa tider som väntar hela kommande levnadsåret.

Här är ett inlägg med några filmklipp av rödstjärtungar från år 2014.

Om exotism är att flasha överdådiga färger så...

På vitplister (Lamium album) hittas ofta plisterbagge - Chrysolina fastuosa. 

När man fotograferar med diffuserad blixt (blixtljuset dämpas genom ett stort vitt "filter") är det som om färgerna hos arter med interferensfärger och/eller på annat sätt iriserande färger blir klarare och än mer färgmättade än när man ser dem med blotta ögat i dagsljus/solljus. Då ter de sig lite mera så som plisterbaggarna i det här inlägget ser ut.

Hur som helst får man konstatera att även på den mest vardagliga växt ute i den mest vardagliga finska sommardagen hittas högst vardagliga (vanliga) kryp som levererar associationer till sydligare breddgrader och exotism.

De finns där och då tar man fotografier

Om dina ögon registrerar småprickar på typ 0,6 x 0,9 mm (+ ben) så är det nu tid att spana efter rovkvalstren i släktet Anystis. Deras högsäsong har dragit igång och nu gör de väl inget annat än springer hit och dit som små tok hela sommaren. Turligt nog stannade denna individ upp för lite bentvagning. Annars hade det varit närmast omöjligt att få några bilder åstadkomna.

Inget nytt för bloggen. Vill man se ett tidigare Anystis-inlägg med en smula historisk och anekdotisk tilläggsinformation kan man göra det här.

Här är ytterligare ett gammalt inlägg med samma kvalster - och troligen samma art.

Sommar i P1 (småkryp & vetenskap)

Sommar i P1 hör till radiofavoriterna. Jag vill här passa på att lyfta fram två sommarpratare som ligger nära vad min bloggtematik beträffar. Bilderna är inga länkar. Klicka på namnen i texten under respektive bild så kommer man till rätt sida.

Anne Sverdrup-Thygeson lyfter fram den ena lilla beskrivningen efter den andra om allt det som gör småkrypsstudier så oerhört intressant. Hon belyser också angelägenheten gällande småkrypens existens - något som ju är högst aktuellt.

Emma Frans berör vetenskap och begriplighet. Klockrent på så många plan. Även här finns stor aktuell angelägenhet involverad. När detta skrivs har hennes sommarprat ännu inte sänts på radio (kl. 14 lokal tid), men finns på nätet (länken).

Dessa båda sommarprats-tips sänder jag specifikt till en ledarskribent och en djurkonservator... samt i stort sett alla politiker såväl lokalt som nationellt... och internationellt.

Bredkantskinnbagge av nybakad modell

Första nymfstadiet av Coreus marginatus - bredkantskinnbagge.

Här är andra nymfstadiet och här är några vuxna individer.

Längden på denna nymf är ca 4-5 mm (kroppen). Likt de övriga är den uppfiskad i ett hallonsnår.

Svampangripen bistekel

I en fältvädd (Scabiosa columbaria - en förädlad form: "Butterfly blue") hittades denna bistekel - Gasteruption jaculator. Tog förstås några bilder. Noterade också att den var väldans orörlig och började förstås undersöka om den alls levde.

Det gjorde den inte.

Insekter som inte lever men som är i fysiskt hyfsat skick tas självfallet om hand och införs i samlingen. En närmare kontroll visade att stekeln är svampangripen. På första antennleden, runt mundelarna samt mellan Propleuron ("halsen") och resten av mellankroppen tränger svampen ut. 

Utseendemässigt påminner det en hel del om de Entomophthora-svampar som angriper olika flugor. Jag kan i skrivande stund inte svara på om svampen är orsaken till stekelns död eller om den kommit post mortem. Har sökt efter artiklar som berör dylika parasitiska svampar på steklar men inte hittat något som berör just dessa steklar. Har också lagt ut förfrågningar bland "hymenopteristerna" på det allvetande internätet men ännu inte fått något svar. Blir väl skäl att återkomma till detta om några ledtrådar dyker upp.

Här länk till ett tidigare inlägg med lite mera om Gasteruption.

Stor mjölbagge

Får man lägga ut bilder på en så här dammig skalbagge? Om inte annat avslöjar det hur dammigt golvet - där den hittades - egentligen är.

Höll på med vardagssysslor och gav mig inte tid att försöka städa den förrän den snabbt fotograferades och därefter förpassades ut ur huset.

Skalbagen är säkerligen ganska bekant eftersom det är stor mjölbagge - Tenebrio molitor - vilken ju tenderar dyka upp inomhus ibland.

Stor mjölbagge är sällan någon svår skadegörare bland matprodukterna i skafferiet. Den mer problematiska varianten heter svartbrun mjölbagge - Tribolium destructor. Storleksskillnaden mellan dessa båda arter är ändå så tydlig att man knappast förväxlar dem. Stor mjölbagge är över en centimerter lång medan svartbrun mjölbagge är kring 5 mm.

Ingen orsak till panik om man hittar stor mjölbagge. Bara att ta det obligatoriska fotografiet (som väl alla gör?) och sedan kan den typ åka ut eller något i den stilen.

Tvångsförflyttad korsspindel

I uthuset har en korsspindel haft sitt tjusiga hjulnät spänt mot en nermonterad byggnadsställning. Den ställningen var jag i behov av att plocka fram i dag. 

Tyvärr blev jag alltså tvungen att flytta henne. Hon åkte ut i en sibirisk ärtbuske (häckkaragan - Caragana arborescens) på ett ställe där korsspindlar gärna vävt nät de senaste åren. Hoppas hon trivs på sin nya plats.

När hon inte suttit mitt i nätet huserade hon inne i ändan av en kort vattenslag som är ihoprullad och hänger på väggen intill nätet. Jag passade på att ta en bild innan flytten.

Rödbrunt jordfly

Rödbrunt jordfly - Diarsia brunnea - är vanligt förekommande ungefär till Uleåborgstrakten. Vingspannet är ca 30 mm. Larven lever på flera olika växter.

Arten är ganska variabel beträffande färgtonerna. En del är mer jämnt bruna medan andra har gråa inslag eller, som den här, purpuraktiga färgtoner.

Lundkornlöpare

Tänk om den här lundkornlöparen är avkomman efter de här två lundkornlöparna.

Svartfläcksmätare

Bland fältmätarna (underfamiljen Larentiinae) är svartfläcksmätaren - Xanthorhoe fluctuata - föredömligt karakteristisk genom att det mörka bandet på [fram]vingen avtar mot vingens bakkant och därmed blir "halvt". Visst finns även andra fältmätare med avbrutet vingband, men de har andra karakteristiska kännetecken som gör att artbestämning ändå är hyfsat lätt.

Den här fjärilen fotograferades här om dagen då den vilade på en vägg - något som verkar vara typiskt för dessa. Svartfläcksmätare är vanlig och en generalist i allra högsta grad. Larverna kan leva på snart sagt alla växter nämnda i vilken omfattande florabok som helst.

Fullbildade exemplar kan ses i stort sett hela sommarhalvåret. Övervintringen sker i puppan.

Vilken speleman?

Gräshopporna växer till sig och en del av dem har börjat spela i trädgården. Nymfen på bilden är antingen backgräshoppa, Chorthippus brunneus, eller slåttergräshoppa, C. biguttulus.

Sommarens obligatorium enl. paragraf 3

I enlighet med informationen i detta fjolårsinlägg lägger jag härmed upp årets nässelfjäril.

Rhyncolus ater

Den här lilla viveln på ca 4 mm lever i murket trä. Den heter Rhyncolus ater och tycks enligt litteraturen favorisera lövträd men kan även förekomma i ved av barrträd. 

Min artbestämning har förresten bekräftats på denna fb-grupp för skalbaggar.

Någon sk. "skadegörare" är det inte. Hittar man den här baggen i veden har träet redan fått röta till sig.

Fem arter i släktet Rhyncolus är listade på laji.fi. Tre av dem är markerade som "finländska" och det verkar bara vara två som är observerade runt om i landet - åtminstone i någon större utsträckning. Nu ska man förstås inte dra några större växlar på det där med observationsmängd eftersom det beror på flera faktorer vilka inte nödvändigtvis behöver ha någon korrelation med hur vanligt (eller ovanligt) ett dylikt småkryp är.

Purpurmetallfly

Vill man se fullbildade exemplar av purpurmetallfly är det hög tid att försöka få det gjort just nu. På dagarna sitter de gömda på lämpligt undanskymd plats. Flyger gör de om nätterna.

Larven lever gärna på nässlor men är inte kräsen. Plister, björk, try, gullris, rönn och en del andra växter går också bra.

Jämför gärna utseendet med gammafly (som här - i länken - är något mera ljusbrunt och blekt än genomsnittet) och frågeteckenmetallfly. 

Här på bloggen saknas ännu flera metallflyarter i släktet Autographa. Men man får väl ta dem vartefter de dyker upp och blivit dokumenterade.

Purpurmetallfly - Autographa pulchrina - är kanske inte det mest spektakulärt färgade metallflyet i underfamiljen Plusiinae. Men när man ser närmare på mönster och färgskiftningar har det absolut ändå sin estetiska charm. 

Bibio nigriventris

Det är ofta i de mer oansenliga krypen som nya gårdskryss kan samlas in.

Om jag inte gjort bort mig helt och hållet ska den här hårmyggan (en hona) vara arten Bibio nigriventris. Således är det den tredje Bibio-arten som påträffats i trädgården.

Skogssvartlöpare

Sommarvardagen fortsätter med kontinuerlig dokumentation av de organismer man möter.

Här är en jordlöpar-art jag lagt upp på bloggen tidigare. Blev dock tvungen att be om hjälp med artbestämningen då jag plötsligt inte lyckades få ihop täckvingarnas prickar med någon art. Men jag blev lurad.

Det var ju skogssvartlöpare - Pterostichus oblongopunctatus - precis som i det länkade inlägget.

Det som ställde till det var att skogssvartlöparen i förra inlägget har några extra prickar. Verkar finnas sådana hos en del exemplar. Att den glänser i mera metalliska färger är dock inget konstigt eftersom det finns variation på den punkten. Har dock inte koll på hur eller om glansen är könsrelaterad hos dessa.

Blektonad kalvingeslända

Bland rapporterna (blogginläggen) från en liten småkrypssafari ut till Bådaviken senaste sommar (juli) fanns blektonad kalvingeslända - Mesopsocus unipunctatus - som hittades på stående döda albuskar.

Nu har arten även observerats i trädgården. Den hittades i samma hög av torra grenar som nämndes i samband med inlägget om björkvedbocken.

Ängsblåvinge

Bloggredaktionens fotograf brottas envist vidare med ett gammalt objektiv (Canon FD 200 f4 Macro) som ska vara bra i teorin men som är svårbemästrat i praktiken. Detta påminner mig om det där kamerautrustningsinlägget jag tjatat om i flera år att jag borde göra så att jag kan hänvisa vissa bilder till viss utrustning.

Den som följer bloggen har noterat att jag varit märkvärdigt sparsam med dagfjärilar. Det är ingen principgrej utan snarare beroende på flera andra faktorer. Men nog om det.

Här är i alla fall en dagfjäril och en bild som inte är huvudlöst oskarp. Tyvärr ville blåvingen inte visa sin ovansida i tillräcklig omfattning för fotografering innan den (han) flög vidare.

Undersidan är dock bra för artbestämning eftersom färgsättningen och prickarna är avslöjande. Det här är alltså en ängsblåvinge - Polyommatus semiargus - som saknar de orange fläckar som många blåvingar har och som har ganska sparsamt med små svarta prickar.