lördag 5 januari 2019

Klimat(icke)debatt i lokalpressen

Vad passar väl bättre än att dra igång 2019 års blogginlägg med ett överlångt och tråkigt ordradande om klimat, klimatförändring och vetenskapsignoranta gubbar?

"Inget annat passar bättre" hör jag dig jubla. Bra!
Då kör vi.

Hur man egentligen ska förhålla sig till debatt som går i antivetenskapens ledband är svårt att avgöra. Bör man ignorera dumheterna som pumpas ut på insändarsidor och kommentarsfält i sociala media? Svaret är (väl) att man antagligen gör bäst i att ignorera knasigheterna och inte ge personerna bakom svamlet extra luft i mediaflödet.

I finlandssvensk nyhetsmedia (YLE & tidningshusen) är ju t.ex. vaccin, silvervatten och klimat ständigt återkommande vetenskapsrelaterade ämnen vilka titt som tätt drabbas av kufiska argument och övertydligt politiserade ståndpunkter. Om och om igen frodas fantasin, konspirationsteorierna och vetenskapsmisstron i såväl tryckta som digitala spalter. Samma antivetenskaplighet syns i biologiska frågor som t.ex. varg, skarv och skogsbruk, eller i diskussion kring Östersjöns kondition.



De allra flesta utsagorna är förstås av uttjatad trolldignitet och kan läggas i mappen märkt Fjompiga fånigheter. Dem bryr man sig inte i på annat sätt än att man i stunder av mental slapphet tillåter sig roas på samma sätt som man i ett visst zombieaktigt sinnestillstånd plötsligt finner sig stirra på YouTube-filmer med rubriker som Idiot Supercar Drivers - Epic Supercar Fails Compilation.

Det finns ett antal vetenskapsignoranta som sticker ut och som sedan tidigare skapat ett visst namn kring sig. Här i Svenskfinland är de etablerade klimatförnekarna inte särskilt många även om skaran i sig tycks vara av tydlig - eller i alla fall högt skrikande - numerär. 

Om jag tillåter mig göra en galet ovetenskaplig demografisk analys av den finlandssvenska förnekarskaran tycker jag mig notera att ca 67,2% är +55-åriga gubbar med högst varierande bakgrund. 32,3% är yngre män med stark vurm för konspirationsteori, nationalsocialistisk romantik och memes. Resten består av enstaka kvinnliga anhängare till de nämnda yngre männen.

Notera dock att epitetet "gubbe" inte är något negativt i sig och att jag gärna slår den stämpeln i min egen panna.

En av de där någorlunda kända förnekarna i Svenskfinland är Eirik Granqvist. 
Samtidigt som jag skrev det börjar jag nästan känna mig som en stalker av den karln. Jag har ju inte nämnt en enda annan finlandssvensk "klimatförnekare" vid namn och samtidigt redan ägnat ett flertal inlägg åt att kritisera Granqvist.

Till mitt försvar ska jag väl försöka haspla ur mig att jag minsann kritiserat andra finlandssvenska gubbar också. Det är bara det att det inte skett i klimatrelaterade inlägg. Dessutom har jag ju gått åt Granqvist i inlägg kring andra ämnen än just klimat. För precis på samma sätt som den här bloggen rör sig över ett flertal naturvetenskapliga områden befattar sig även Granqvist med samma ämnesflora.

Eftersom Granqvist är aktiv och producerar relativt mycket text kommer han också i skottlinjen - speciellt med tanke på att mycket av hans skriverier egentligen är av den arten att de sprider villfarelser och borde bemötas.

"Borde bemötas"?
Grundidén är väl att man - som tidigare nämnt - i de flesta fall gör bäst i att ignorera trams och inte ge tramset extra tid i rampljuset. Problemet i det aktuella fallet är dock att Granqvist har en anmärkningsvärt stor skara människor som okritiskt sprider hans desinformation. 
Det är förstås inte i sig något som är överdrivet konstigt. De flesta av oss har ju svårt att sätta oss in i alla möjliga och omöjliga specialämnen. Vi vill helst också lita på att publicerad information är någorlunda korrekt så att vi kan förlita oss på den. När en person med lång CV inom valfritt område uttalar sig finns det - så där till vardags - ingen orsak till varför man skulle börja dubbelkolla huruvida personen verkligen slår blå dunster i ögonen på en. Vi är ju ändå översköljda av ett ofantligt informationsflöde som ingen normalt fungerande människa kan omfatta och analysera alla detaljer i samtidigt som vardagen ska fungera - speciellt när det kommer till krångligheter som klimat. Men det vore förstås skäl att ha insikt i vem man bör sätta sin tillit till.


När en naturpopulariserare som Granqvist upprepat skriver insändare i dagspressen, ordar om naturliga klimatförändringar och radar upp diverse kända historiska händelser som bevis är det ju inte minsta mysko att folk faller för hans ordbajsande. Ytterst få "normala" läsare av tidningen slår upp hans nämnda klimatrelaterade exempel och källkritiskt granskar vad de berodde på eller vad deras relation till klimatförändringar egentligen är. 

Dessutom har jag senaste halvåret hållit en liten extra "drive" angående klimatrelaterad debatt. Det är på tiden att mänskligheten slutar gyckla med klimatfrågorna och framförallt sluta ifrågasätta orsakerna till förändringarna. Givetvis ska även den här bloggen användas som verktyg.

I december (2018) lyckades jag inte längre hålla fingrarna från tangentbordet och plitade ihop en insändare till Vasabladet. Granqvist hade också skrivit motsvarande insändare i Österbottens Tidning men mitt svar gick enbart till Vbl och baserade sig på Granqvists insändare i den tidningen.

Upptakten:
Vbl 2.11.2017 (nedan). Tryck på länkarna för tillgång till hela insändaren (troligen inte möjligt för icke-prenumeranter).


Vbl 8.11.2018 (nedan). Den insändaren kommenterade jag med detta blogginlägg.


Vbl 1.12.2018. Granqvist fortsätter med sina förvillande utsagor och har hittills fått stå oemotsagd i Vasabladet. En grundorsak är att de flesta som verkligen arbetar med klimatfrågor inte tycker det är mödan värt att ägna tid åt stolligheter i tidningars insändarsidor.

Här följer min ursprungligen insända text (mörkgrön). Den editerades en smula av debattredaktionen innan publikation 18.12. Dock inget som ändrade innehållet. I papperstidningen illustrerade Vbl debattartikeln med den här bilden av Greta Thunberg. Referenserna fanns inte i papperstidningen. I stället hänvisades läsaren till webversionen där referenserna var upplistade.

Eirik Granqvist har en lång och produktiv populärvetenskaplig karriär bakom sig. Det är ur den synvinkeln anmärkningsvärt att han helt och hållet verkar bortse från den enorma mängd kunskap och observationer klimatvetenskapen samlat under åren. Granqvists återkommande insändare om klimatet ter sig faktamässigt som om bäst före-datumet var någon gång i början av 90-talet.

Visserligen kan man i någon mån säga att merparten av den fakta Granqvist räknar upp i sina klimatskriverier är någorlunda korrekt som sådan. Problemet är hur han vrider på innehållet för att skapa en konstruerad och missvisande bild av både klimatprocesser och klimatvetenskap. Det är en ganska typisk metod bland dem som vill blanda bort korten. I insändaren 1.12 skriver han om naturliga klimatförändringar och deras orsaker på ett sätt som om klimatvetenskapen skulle ha glömt eller t.o.m. undanhållit sådana i sin forskning.

Istidscykeln med sina stora temperatursvängningar, samt de mindre variationerna mellan istidsmaximum och interglacial (varmperiod), är förstås kända både var naturliga orsaker och mekanismer beträffar. Man vet att de senaste upplagorna av istidsmaximum haft kring 190 ppm andel atmosfäriskt CO2 vilket stigit till mellan 270 och 280 ppm korta perioder under interglacialerna. En påbörjad solinstrålningsgenererad uppvärmning startar processer som så småningom ökar andelen växthusgaser i atmosfären varpå de tar över och blir drivande orsak till fortsatt temperaturhöjning mot interglacialens temperaturmaximum  . Mänskligheten har som bekant höjt andelen atmosfäriskt CO2 från ca 280 ppm till över 400 ppm på oerhört kort tid.

Hur stor temperaturförändring rör det sig om mellan istidsmaximum och varm interglacialperiod? Proxydata och beräkningar tyder på att istidens globala årliga medeltemperatur var någonstans kring 4,5°C kallare än under förindustriell tid (mitten av 1800-talet). Runt polerna - typ här i Finland - var det givetvis större temperaturskillnad jämfört med i dag, men så är också temperaturskiftningarna kraftigare nära polerna i samband med globala klimatförändringar. 11 000 år efter istidsmaximum hade globala medeltemperaturen stigit med ungefär 5,5°C (ca 1°C varmare än förindustriell tid) till den varma interglacial som kallas Holocen. Holocens globalt varmaste period inföll ungefär mellan 5000 och 7000 år sedan . Det var då det fanns möjlighet för diverse sydliga växter att söka sig längre norrut än deras nutida utbredningsområde - precis som Granqvist nämner. Granqvists ”Rovaniemi-ek” hade alltså gott om milda tidevarv för att sprida så långt norrut. Globalt har medeltemperaturen de senaste 5000 åren sjunkit med ca 1°C fram till mitten av 1800-talet och enligt den naturliga cykeln skall jordklotet vara på väg i en ytterst långsam zickzackande temperaturnergång mot nästa istidsmaximum om sisådär 80 000 år.

Genomsnittlig global havstemperatur under senaste istidsmaximum beräknas ha varit 2.57 ± 0.24°C kallare än under Holocen och havsvattenståndet hela 125 m lägre. Nutida temperaturer kan jämföras med den föregående interglacialen (Eem) som var den mildaste inom de senaste 800 000 åren och vars havsvatten (enl. proxydata) var ca 0.5 ± 0.3°C varmare än under den förindustriella tiden. Havsvattenståndet anses då ha varit 6-9 meter högre än vad det är i dag.

Granqvist lyfter fram valda exempel på både kalla och varma perioder i historisk tid. Vad han inte nämner är att dessa geografiskt relativt begränsade fenomen inte sätter särskilt stort avtryck i den globala medeltemperaturen - dvs. den som är intressant i sammanhanget. Den medeltida värmen var t.ex. mest märkbar i Europa (inkl. Grönland). Globala medeltemperaturen var då trots allt kring 0,8°C kallare än i dag och ser man enbart på Europa var temperaturen inte heller högre än dagens. Granqvist hävdar att temperaturen sjunkit sedan 1998. De tio hittills varmaste uppmätta åren har alla ägt rum efter 1998, de senaste fyra åren är alla de varmaste uppmätta och när 2018 ska bokföras petas troligen 2014 ner till en femteplats. Den historiskt snabba globala uppvärmning vi ser just nu går inte att hänföra till en endaste av de naturliga orsaker som resulterat i exemplen Granqvist nämnt. Kvar är endast växthusgasernas effekt på den energimängd vilken stannar kvar i atmosfären och även absorberas av haven. Med den relativt lilla globala temperaturskillnad mellan nutid och istid borde det vara möjligt för mänskligheten att inse vad några enstaka grader höjd global medeltemperatur kan innebära. Visst har planeten genomgått globalt varmare perioder än vad vi ser i dag, men då har det också handlat om betydligt mer långsamma förändringar som inneburit bättre anpassningstid för klotets organismer.

Granqvist menar att ”klimatkatastrofen” inte finns i verkligheten. Det tyder på att han inte håller koll på de många vetenskapliga undersökningar som klart och tydligt bekräftar samtida klimatrelaterade och djupt problematiska händelseförlopp runt om i världen. Bl.a. syns det hos många grupper av organismer som inte klarar av de ekologiska förändringarna och därför minskar i antal. Men minskning i biomassa och diversitet vägrar han också kännas vid (insändare Vbl 8.11.2018) trots mätbara och verifierade observationer både på land och i havet. Ett annat typexempel på rådande problematik är att höjd temperatur bidrar till att orkaner håller större mängd vatten som sedan vräks ut i samband med att de når land. Översvämningarna blir större med ökad skadeverkan som följd även om orkanerna i sig inte är kraftigare. Problemlistan kan göras lång och fylla hela tidningen. Men det är en annan insändare.

Att debattera existensen av antropogen klimatpåverkan borde vara överflödig verksamhet 2018. Men antivetenskapligheten verkar trenda rejält på många håll med tanke på ständigt återkommande konspirationsdrivna utsagor om bl.a. vaccin, silvervatten och klimat.


1. A simple rule to determine which insolation cycles lead to interglacials
P. C. Tzedakis et al.
Nature volume 542, pages 427–432 (23 February 2017)

2. Global warming preceded by increasing carbon dioxide concentrations during the last deglaciation
Jeremy D. Shakun et al.
Nature volume 484, pages 49–54 (05 April 2012)

3. Nonlinear climate sensitivity and its implications for future greenhouse warming
Tobias Friedrich et al.
Science Advances  09 Nov 2016: Vol. 2, no. 11, e1501923

4. Reconciling divergent trends and millennial variations in Holocene temperatures
Jeremiah Marsicek et al.
Nature volume 554, pages 92–96 (01 February 2018)

5. A Reconstruction of Regional and Global Temperature for the Past 11,300 Years
Shaun A. Marcott et al.
Science  08 Mar 2013: Vol. 339, Issue 6124, pp. 1198-1201

6. Mean global ocean temperatures during the last glacial transition
Bernhard Bereiter et al.
Nature volume 553, pages 39–44 (04 January 2018)

7. Regional and global sea-surface temperatures during the last interglaciation
Jeremy S. Hoffman er al.
Science  20 Jan 2017: Vol. 355, Issue 6322, pp. 276-279

8. Climate-driven declines in arthropod abundance restructure a rainforest food web
Bradford C. Lister and Andres Garcia
PNAS October 30, 2018 115 (44) E10397-E10406; published ahead of print October 15, 2018

9. Anthropogenic influences on major tropical cyclone events
Christina M. Patricola & Michael F. Wehner
Nature volume 563, pages 339–346 (2018) 


Självfallet kom en replik. Vbl 28.12.2018. Klicka på länken för hela insändaren.


Som vanligt valde han att svara utan att beröra de vetenskapliga aspekterna eller ens komma i närheten av att göra det. Fokus låg på någon slags poängtering kring var jag bor och att jag är inflyttad. Därefter dissade han klimatvetenskapen i allmänhet och repeterade sin gamla skåpmat i någon slags tro att den helt plötsligt skulle bli relevant. Vet inte om Vbl eller Granqvist kläckt rubriken, men den är värd en eloge och värmer en besserwisser som undertecknad. 

Någon debatt hade jag inte inte tänkt bli delaktig i men några kommentarer blev ändå inskickade. Vbl 4.1.2019. Vbl editerade texten en liten smula (bytte "du och jag" till namn). Min ursprungliga text i mörkgrönt nedan.

Vbl hade (antagligen av utrymmesskäl) valt att inte ha källhänvisningarna under den tryckta versionen av min debattartikel 18.12. Referenserna hittas under webversionen av artikeln. 

Med Granqvists svarsrubrik i åtanke vill jag rekommendera genomläsning av de tre första referenserna i listan. Där återfinns förklaringar till klimatcykeln och dess relation med den atmosfäriska koldioxidhalten.

Granqvists nämnande om ”tiondels grad”, sommaren i Finland 2017 och ”ställa om datorprogrammen” tyder på anmärkningsvärda brister i förståelsen för klimatvetenskap. Med detta sagt inte menat att man måste känna till klimatvetenskap, men det kunde förhindra fortsatt upprätthållande av en alldeles överflödig ickedebatt full av mytbildning och enskild spekulation vid köksborden. Kritisera gärna vetenskapen - men framlägg relevant och konstruktiv kritisk granskning av exempelvis den metodik som använts i forskningen - förslagsvis bakom valfri artikel i ovan nämnda källhänvisning.

Jag vet inte vad boendeort eller huruvida man träffats har med ”debatten” att göra. Det här handlar väl inte dom du och jag? Den utlösande faktorn för min tidigare insändare var enbart baserad på att du som känd förmedlare av naturvetenskap senaste tiden skrivit insändare vars innehåll gått helt stick i stäv med verifierbara vetenskapliga observationer.

Bilden av Greta Thunberg var Vasabladets egen idé. Den är dock relevant oberoende och får väl symbolisera det stora behovet av samhällelig, politisk och teknologisk omställning. Begråtansvärt är om vi sticker huvudet i sanden och vägrar tro på vetenskapligt väl grundade varningar.


Jag är inte helt säker på att jag gör rätt genom att skriva insändare riktade gentemot just Granqvist - eller någon annan klimatförvillare. Jag kunde väl ha skrivit den långa insändaren mer bara som allmän inlaga i "debatten". Lika osäker är jag på om det här inlägget är helt relevant i sammanhanget. Men jag är intresserad av debatterna som sådana. De intresserar mig på ett slags filosofiskt och/eller psykologiskt plan. Kan inte låta bli att fascineras av retoriken de sk. "klimatförnekarna" (eller kanske eg. klimatvetenskapsignoranta) använder sig av eftersom argumenten är så förtvivlat dassigt underbyggda ur rent vetenskapligt hänseende. Därför blir det ofta halmgubbar och hela resterande listan av argumentationsfel i debatterna. Slutligen avrundas allt med att klimatforskningen är en stor konspiration och att allt går ut på att hemliga konglomerat med Al Gore i spetsen ska skopa in miljarders och åter miljarders av dollars på skattebetalarnas bekostnad.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar