I en del tidigare inlägg har jag beskrivit varför jag vanligen inte samlar in småkryp för artbestämning. Den mest omfattande beskrivningen av orsakerna finns i det här gamla inlägget.
Nästan alla kvalster, vilket är samma som hejdlöst många, borde verkligen in under mikroskopet om man vill vara säker i sin bedömning av arttillhörigheten. Dylika fältfotografier räcker alltså relativt sällan till.
Här hyser jag för närvarande en stark misstanke om att den här lilla pansarvagnen är Eupelops plicatus.
Helt hundra är jag inte och det får därmed stanna vid Eupelops sp. tills eventuella nya insikter dyker upp.
Släktet är i alla fall inget frågetecken.
Tillägg 22.6.2026: Nya insikter dök upp i form av boken Hornmilben (Oribatida) (se ref.) där jag kunde notera att E. torulosus är mer trolig. Sensillus - om än delvis skymd av vad som antingen är någon silkestråd eller svamphyfer - har en form som bättre stämmer med E. torulosus. Samma gäller hårens längd på notogaster (speciellt c2), spetsformen på h1 (tjockt hår längre bak på notogaster), rejält tjockt p1 (ännu längre bak på notogaster) samt närheten mellan håren lp och h3 på sidan av notogaster.
Tack till Ladislav Miko som bekräftade att arten troligen är E. torulosus. Men säker kan man dock inte vara och ett frågetecken bör kvarhållas.
Miko nämnde också den för arten typiska cerotegument-ansamlingen bak på notogaster ("bakkroppen").
Familjen är Phenopelopidae (underordning Oribatida, hornkvalster).
Hittad i mossa på stenbumling.
Referens:
Weigmann, Gerd. (2006)
Hornmilben (Oribatida)
Verlag Goecke & Evers, Keltern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar