Kärrhökarna (brun kärrhök) som kretsade över viken var av annan karaktär än "normalt". Betydligt mera jämnmörk fjäderdräkt och med ett ihållande ljust pipande.
Det var med andra ord kärrhöksparets ungar som gled omkring och övade sig på att vara funktionella representanter för sin art.
Det ska sägas att bilderna är tagna i motljus och med motivet på stort avstånd. Ganska hårt beskurna bilder alltså.
Skillnaden mot den i övrigt utseendemässigt relativt lika honan var och är ändå tydlig.
Efter en stund i fågeltornet blev det orientering genom tät och hög vass fram till viltkameran som fått i uppgift att dokumentera ett liten undangömd vattenyta.
Jag har tidvis haft två kameror på samma stolpe. 16.7 tog jag bort den ena (Zeiss) och vittjade minneskortet ur den andra (Spypoint). I brist på extra minneskort förblev Spypoint-kameran utan fram till 3.8 när jag fick tummen ur och startade upp den igen.
Zeisskameran lämnades kvar hemma. Den har ständigt tömt sina batterier i rasande fart trots att jag stängt av uppkopplingen till telefonnätet. Mest beror det nog på det stora antalet bilder den tagit eftersom känsligheten är hög och vass tenderar röra sig i vinden. Jag kunde förstås minska känsligheten men beslöt att kameran tjänat färdigt i Bådaviken för den här säsongen. Blir det mera nästa år tror jag den får utrustas med annat batteri och solcell.
Viltkamerorna har bjudit på en del små guldkorn och det är kanske för mycket att hoppas på fler. Men en liten önskan är att rördrommarna skulle komma förbivandrande med ungar i släptåg.
När viltkameran var återstartad stannade jag kvar en stund och lyssnade efter småfåglar. Det var generellt ganska tyst men relativt omgående hördes i alla fall skäggmesarna.
Som vanligt höll de sig alldeles osynliga inne i vassen. Men under ett kort ögonblick hämtade denna hona luft ovanför vassytan varpå jag hann få ett par fotografier innan hon åter dök ner i virrvarret.
Hej. Kul blogg. Jag sprang på den när jag letade information om korsspindlar. Hoppas att det är ok att jag ställer några frågor, ni verkar kunna sådant här. Har två korsspindlar på min balkong hyreshus tre trappor upp. Hur har de kommit hit? Misstänker att det är en hane och en hona. Kan det bli tillökning? Var tar de vägen isf? De är vackra och nyttiga mysigt att ha dem här men hur många kan man ha innan det blir ett problem?
SvaraRaderaTack på förhand.
Mvh Charlotte Hult
Tack för kommentaren!
RaderaDet går alldeles utmärkt att ställa frågor.
Spindlar har inga problem att nå höga höjder. De flyger.
Ja... eller de "flyger" när de är ungar/små juveniler genom att i rätt väderlek klättra upp på någon högre växt och mata ut en förgrenad silkestråd i luften. De använder sig av skillnaden mellan markens och luftens elektriska laddning - allts statisk elektricitet - vilket gör att tråden lyfts upp i luften på samma sätt som hårstrån ifall man gnuggat en ballong mot huvudet. Sedan kan de släppa tagen och låta vinden föra dem hit eller dit.
Men spindlar som gärna lever på husväggar eller uppe i träd klättrar förstås också. Tre trappor upp är inte så högt att klättra för en korsspindel.
Kan mycket väl vara hane och hona. Hanarna har betydligt mindre bakkropp och aningen kralligare framben - men det sistnämnda kan vara svårt att se.
Om det blir tillökning borde rimligen märkas vid det här laget då en äggstinn hona rätt snabbt får stor bakkropp. Korsspindelhonor ska vid det här laget vara rätt äggstinna och runda om de blivit befruktade.
När hon lägger äggen väver hon in dem i en gulaktig säck som normalt placeras skyddat. Gärna i ett litet skrymsle någonstans. Därefter vaktar hon äggsäcken så länge hon lever... vilket inte är särskilt länge efter äggen lagts.
Äggen övervintrar och på försommaren kläcks ungarna som då sitter tätt ihoppackade relativt nära äggsäcken ett par dygn innan de sprider sig åt alla håll och "försvinner".
Spindlarna sköter själva om det där med hur tätt de lever. Korsspindlar kan ändå vara rätt många på liten yta så länge de har plats för sina egna nät. Blir det för trångt flyttar de på sig.