Alla fåglar är inte lika stirriga och matsamlar-hysteriska som flugsnapparföräldrarna i förra inlägget. De hade helt klart dragit ner på uppmärksamhetsnivån för fara och trots att jag kanske inte var någon enmansorkester med blåsinstrument och pukor så var jag inte heller varken helt osynlig eller tyst. Fåglarna kikade lite i förbifarten in genom luckan på uthusets andra våning där jag satt och spanade på dem. Ibland fick jag krypa längre bakåt för att flugsnapparna kom innanför objektivets närgräns på 3,5 meter.
Fågeln på bilderna smög däremot ständigt omkring i träden en bit bort. Tyst och försiktigt höll den sig i lövverket och jag såg aldrig hela fågeln på en gång.
Det är alltså en ärtsångare - Sylvia curruca - som förser sig med allehanda småplock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar