River direkt igång detta inlägg med ren hardcore lantromantik.
Därefter får jag gå in på kalla fakta angående mitt återbesök vid Kimo åmynning och fågeltornet.
Jag hade åkt dit på fredagsmorgonen (se tidigare inlägg) för att eventuellt få lite filmat material för ett projekt som inte har särskilt mycket med den här bloggens innehåll att göra. Det var dock mulet och jag ville helst ha sol. Helgen skulle egentligen ägnas åt målning av husvägg. Skylift var fixad och allt.
Hade beräknat att det skulle ta både lördag och söndag i anspråk (kan eg. bara jobba på förmiddagen. pga. skugga-/sol-situationen) men jag steg upp tidigt, det gick snabbare än jag vågade hoppas och allt blev slutligen klart på en dag.
Solen sken och i ren spontanitet packade jag grejerna och tog en ny vända till Kimo åmynning. Om det ville sig väl skulle jag ju få chans att kasta mina blå på prutgåsen som uppehållit sig på platsen en tid.
Nu är det ju förstås så att eftermiddag vid fågeltornet innebär motljus, kopiöst mycket motljus - mer än man behöver. Så när den absolut största andelen gäss hade fått för sig att stå ute i vattnet, mitt i den kraftiga solspegeln, innebar det förstås att en normalt lätt urskiljbar gås blev mer eller mindre omöjlig att upptäcka - speciellt om hen kurade med huvudet.
Prutgås-spaningen koncentrerades således på de grupper som anlände och på de grupper som drog iväg.
Under tiden kunde man ju roa sig med att försöka få syn på fågeln med det vackraste ljudet av dem alla - skräntärnan. Ett par-tre stycken höll till utanför åmynningen. Tidvis fiskade de och tidvis vilade de. Du hittar den nog i bilden ovan.
På plats var grågäss och vitkindade gäss. Prutgåsen har - vad jag förstått - hållit sig mest med grågässen. Bara grått på bilden.
Skräntärnorna var aktiva.
Trutar aktiverades när skräntärnorna var aktiva.
Någon prutgås blev det inte. Däremot fick jag ihop några sekunder film som eventuellt kan komma till användning i det där projektet jag nämnde i början - och som inte alls beskrivs här på bloggen (några hemligheter måste man väl få ha). Inlägget får avslutas med fler hästar i motljus - istället för prutgåsen som aldrig gav sig till känna (eller inte var på plats).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar