När det blir så här stora mastodonter får jag problem med MP-E65-gluggen. Bilderna är tagna med minsta uppförstoringen men skärpedjupet räcker inte på långa vägar till. Det går ju att fokusstacka men den här marmorspindeln - Araneus marmoreus - satt obekvämt till så det blev lite för skakigt kameraarbete. Det där objektivet må vara suveränt för små småkryp men så fort de blir i storlek med denna vackra hjulspindel borde man ha något annat att skruva fast. Ett sådant "annat" har jag inte riktigt... eller jo... på sätt och vis. Jag har ett FD 200 f4 Macro som kan fungera tillfredsställande. Håller på att försöka para ihop det med en diffuserad blixt just nu. Har dock inte hunnit utföra så många provbilder än.
...Nej men nu har jag hamnat på villovägar med det här inlägget.
Marmorspindeln hör till våra största. Kroppslängden maxar i trakterna kring 14 mm men samtidigt har hon (för det är ju äggstinna honor som är stora) imposant bredd att ståta med. Hon blir bara marginellt längre än en fullstor korsspindelhona, men rondören gör att marmorspindeln ändå upplevs som numret maffigare. Marmorspindlars färgmönster är oerhört varierande. Kanske bland de mest varierande vi har i landet. De två jag hittills lagt upp här på bloggen ser radikalt olika ut. Den här är dock den tjusigaste hittills. Synd bara att fotografen inte mäktade få skärpa över hela härligheten.
Hon hade sitt nät i en tallgren på knappa två meters höjd. Tyvärr sitter de förstås dagtid och hukar gömda någonstans intill en av hjulnätets trådändar. Så varje gång man hittar ett hjulnät, är det förstås läge att kika lite efter dess ägare. Det kan ju vara någonting annat än en korsspindel. Varför inte just en vackert tecknad A. marmoreus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar