Under stenarna vid Jöusans kummel (f.ö. där jungfrudansen finns) hittas ställvis riktigt stora spindelbon. Förresten... ifall man vänder stenar på dylika platser hör det absolut till att stenen återplaceras så som den låg. Stenar vid själva jungfrudansen rör man självfallet inte alls. Det finns tillräckligt med andra stenar att vända på i jakten efter spindlar. Förresten är det inte speciellt många arter som finns under de här stenarna heller.
Den största av dem (arterna) syns på bilden här ovan. Drassodes villosus växer sig till ca 15 mm i kroppslängd (honorna) och boet är ibland säkerligen uppemot 4 cm i diameter - åtminstone om man tar de jag noterade i beaktande. Notera det något mindre vänstra frambenet. Under någon del i uppväxten har hon blivit av med det. Spindlars ben kan dock återfås i samband med hudömsningar. Men dessa ben blir förstås alltid småvuxna. När spindeln gjort sin sista hudömsning kan den inte längre förnya några förlorade extremiteter.
Sprickhuggspindeln - som den alltså heter på svenska - är liksom de flesta andra inom familjen Gnaphosidae (plattbuksspindlar) nattjägare som fångar byten aktivt. Dvs. de använder inga fångstnät. Vid de bon vi noterade fanns den här årstiden antingen ägg eller nykläckta ungar.
Ännu om det där med att vända stenar. Oberoende var man är och söker markbundna kryp under stenar eller annat, så är det förstås kutym att alltid återställa sådant man flyttat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar