Storsand 7.5. Del 3 - Isotoma sp.

Tog i förbifarten bild av en av de talrika hoppstjärtarna som följer med när man kikar närmare i förna. Om jag inte tolkar kännetecknen fel hör den här till släktet Isotoma. Längre än så torde man inte komma utan mikroskop och granskning av specifika smådetaljer.

Som vanligt finns det en del "borden".... alltså bl.a. att jag borde ha bytt objektiv och tagit fler samt bättre bilder. Men när man sitter med allehanda småkryp på uppsamlingsytan tenderar selektiviteten ta över och fokus landar på dem som man för tillfället har "mest feeling" för att dokumentera.

Storsand 7.5. Del 2 - Kortvingar

Detta inlägg inbegriper två små kortvingar (fam. Staphylinidae) som dök upp i den förna jag granskade på lite olika ställen vid Storsand.

Överst en 4 millimeter lång Bolithocara pulchra. Troligen vanlig lite här och var men på grund av sin litenhet är det förstås inte en art man registrerar varje dag.

Följande kortvinge hade också den en längd på cirka fyra millimetrar. Som synes är kroppskonstitutionen av något bredare slag än föregående art. Här handlar det om Deliphrum tectum vilken även hittats i trädgården våren 2021.

 

Storsand 7.5. Del 1 - Tallbärfis

Årets första besök på Storsand i Monäs började med tallbärfis, Chlorochroa pinicola, framför kameran.

Förväxlas lättast med grön enbärfis, C. juniperina, men den är normalt mera klargrön och de två första antennlederna är även de gröna. Hos tallbärfis är alla antennlederna mörka. 

Som namnet antyder lever tallbärfis på just tall. Den här vuxna individen har antagligen nyss piggnat till efter övervintringen nere i tallbarrsförnan.

 

Tornens kamp anno 2023

Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) medverkar traditionsenligt i Tornens kamp genom spaning från Bådavikens fågeltorn. Jag brukar ingå i spaningsdivisionen. Kunde dock nyss konstatera att senaste medverkan var 2018. 2019 hade jag dubbelbokat mig och de övriga ställde hur som helst in in på grund av plötsligt snöfall natten innan.

2020, 2021 och 2022 avblåste BirdLife Finland hela rasket för att inte riskera smittspridning i rådande pandemi. Förståeligt. Den absoluta majoriteten av fågelskådarna är äldre gubb... herremän i riskgrupp.

När jag började kolla min medverkan mer ingående blir historiken märkvärdigt full av hål. Tycker mig ha deltagit så oerhört många gånger, men facit är långt mer skralt än jag kunde föreställa mig. 

Så här har det sett ut:

2022 - Avblåst pga. pandemi

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

Med andra ord var detta endast mitt fjärde Tornens kamp vid Bådaviken. 

Som synes håller sig antalet observerade arter mellan 48 och 58. I år blev resultatet 50 arter plus oidentifierad korsnäbb. När detta skrivs är listan ännu inte uppladdad på BirdLifes resultatsida.

05:30 klättrade jag som första gu... herreman upp i tornet. Lagkamraterna anlände kort därefter.

Hade kamera med men fotograferade ytterst sparsamt. Enstaka få avståndsdokumentationer blev det ändå.

De flesta observationerna var av trivial standardkaraktär. Havsörn till exempel.

Värda att nämna är salskrake och blå kärrhök (hona). Den sistnämnda är ingen direkt ovanlig observation men ändå inte heller vardaglig på samma sätt som brun kärrhök vilken häckar i området.

Det mest anmärkningsvärda var kanske att det drog ut rejält på tiden innan gräsand kunde kryssas. 

På första maj rörde sig flera par i viken.

Skedand och bläsand, båda noterade 1.5, visade sig inte alls i dag.

Det gjorde varken sparvhök, duvhök eller fiskgjuse heller. De rovfåglarna är annars statistiska lågoddsare ifall man befinner sig vid Bådaviken i 7 timmar och spanar mot skyn.

Storspov saknades också och grönbena tycks inte riktigt ha kommit än. Våren är alltså ca två veckor senare än normalt.

 

Första maj

Vad göra en dag som första maj?

För många år sedan utvecklades jag traditionen att sitta vid Bådavikens fågeltorn från tidig morgon till eftermiddagen under just första maj. Man kunde säga att det är uppvärmning inför tornens kamp som vanligen brukar vara några dagar senare (detta år i morgon 6.5). Oftast får man vara ensam vid tornet. Speciellt eftersom det under de senaste tiotalen år har blivit en viss minskning av antalet arter i viken vilket många lokala "skådare" känner till. Särdeles lätt att hitta dit är det inte heller för den oinvigde.

För många år sedan brukade jag tillbringa ganska många morgnar i fågeltornet, men med tiden minskade det i och kvar blev första maj som en slags tradition. Mina frekventa besök i viken är numera oftast småkrypsanknutna. Jag tog dock ingen utrustning för det ändamålet med mig. Första maj ägnas åt fåglar. 

Så är det bara.

Från tornet tar man vanligen endast avståndsbilder och fotografierna är således nästan alltid bara av dokumentärt värde.

Det där med att komma ut till tornet tidigt på morgonen blev en relativ affär. Jag är vanligen ganska morgonslö och dessutom pågår matcherna i Snooker-VM en bit in på natten. Det blev således si och så med tidigheten. Halv åtta skulle många fågelskådare kalla eftermiddag och i någon mån tycker jag själv att det blev onödigt sent... men det var hur som helst det klockslaget jag klättrade upp i tornet. 

När Tornens kamp går av stapeln i morgon får jag helt enkelt lov att skärpa mig.

Tranorna har inte försvunnit eller minskat. Ofta är det två eller tre par som upprätthåller sig i olika områden av viken. Så även på första maj. 

De kliver omkring inne i vassen och söker föda. Troligen är det ett försvarligt antal grodor som stryker med. Grodorna "spelade" inte när jag anlände, men vartefter solen fick höjd drog skorr-kören igång.

Med jämna mellanrum drar grågäss förbi. Ofta i par. De återfinns mestadels inte inne i viken, utan snarare på åkrarna intill och vid strandkanten längre ut vid fjärden mot åmynningen (kartor finns på internätet).

Tidigare såg jag ofta andra gäss passera viken. Sädgäss, kanadagäss och vitkindad gås var inte ovanligt. De vitkindade är i och för sig mångtaliga i skärgården men de två andra har jag inte observerat från fågeltornet på många år.

En fågel som ökat rejält i mängd är ringduva. Paren flyger av och an över viken. Tidvis hoar de någonstans i skogen bakom tornet och ibland sätter de sig i småträden framför.

Ängspiplärka är standard. 

När jag går tillbaka och kollar tidigare års observationer och dokumentationer kan jag notera att våren i viken, samt de flyttfåglar som där finns, är ett par veckor senare än vad som vanligen är fallet. När jag kollade läget 16.4 var vinterkänslan ännu stark och de där, för viken, typiska vårfåglarna saknades. Årets sena vår är iofs dokumenterad över hela landet.

Brun kärrök brukade häcka i viken men det är kanske tio år sedan senast. Nu torde kärrhökarna ha sitt bo någonstans i vassen längs älven i stället och man ser dem bara när de kommer på besök för att patrullera efter mat. Krickorna - som jag inte tog några vettiga bilder av - låter med emfas sitt missnöje över kärrhöksbesöket ljuda.

Blå kärrhök är mer tillfällig gäst och de som observeras är troligen bara på genomresa. Detta nämnt som en parentes. Jag såg nämligen ingen blå kärrhök 1.5.

Enkelbeckasinerna ägnade sig åt intensiv spelflygning.

Enstaka grönbenor brukar söka mat. Såg ingen sådan. Däremot passerade en rödbena norrut. Vadarsituationen är på dekis i Bådaviken.

Detta år avvek jag fån min strikta princip att enbart vara i tornet. Det står nämligen i skugga på morgonen och således kändes det av kroppsvärmeskäl prima att vingla iväg till andra delar av viken för att tillgodogöra sig en gnutta sol. I lavsnabblöparskogen rörde sig talgoxar och enstaka taltrastar. Hoppades få korn på mindre hackspett men de höll sig både borta och tysta denna dag.

Fågelfokus till trots kunde jag inte hålla mig från att kasta ett litet öga efter lavsnabblöparna. Framförallt spanade jag lite extra på ställen där de teoretiskt borde finnas men där jag inte hittat dem tidigare. Och bingo! En spindel fanns på ett sådant ställe. 

Inne i centrum av viken huserar sävsparvarna. Parbildningen är på gång.

Grågäss flyger som sagt av och an. Inte sällan är det havsörnsrelaterad oro som driver dem. Gässen blir lätt stressade när havsörnssiluetterna roterar uppe i det blå.

Tog mig ut mitt i viken så långt jag kunde komma med någorlunda vattentäta vandringskängor. 

I vasshavet flexade sävsparvhanarna sångmusklerna.

Nere mellan vassrören hade grodorna nu vaknat till och bjöd på rejäl intensitet. Tyvärr höll de sig så pass gömda inne i de blöta delarna av vassen att jag inte lyckades få korn på dem.

Totalt fyra havsörnar observerades. Tre äldre individer, varav två var tillsammans, samt denna treåring med sin rejält vitfläckiga fjäderdräkt.  

Av rovfåglarna såg jag, förutom brun kärrhök och havsörn, sparvhök, duvhök och fiskgjuse. Dessutom skrämde jag upp en jorduggla. Någon sådan har jag inte tidigare sett vid Bådaviken. Tyvärr hann jag inte rikta kameran.

Katamatrana.

Avslutade med ytterligare ett par timmar i tornet. På andra sidan viken, 300 meter bort, betade en älg. 

Jag tycker om slow-TV i form av t.ex. den stora älgvandringen, men slow-IRL är inte så illa det heller. När detta skrivs har förresten endast en enda älg simmat över Ångermanälven vid Kullberg. Sändningen ska enligt planerna avslutas på söndag 7.5 men det är inte omöjligt att SVT förlänger det hela med tanke på den sena våren. Ett "viktigt meddelande" lär inom kort ska vara på G från SVT i dag och spekulationerna går i den riktningen att det gäller en förlängning.

 

Vinterticka

Denna svamp, vars hatt är 10 mm i diameter, fotograferades 29.4. Den växer i/på "kvisthack" vilket vi sprider som marktäckare här och var i trädgården. Går inte riktigt att avgöra vilket träslag det handlar om då det är många olika kvistar och grenar som mals ner i samband med frisering av diverse buskar och träd. Karagan, rönn, björk, lind eller lönn hör till potentiella alternativ.

Jag misstänkte vinterticka, Lentinus brumalis, och fick bekräftelse på den misstanken. Tack till Majken Ekstrand!

Återkommande besökare av bloggen har måhända koll på att jag håller mig med statistik över observerade och dokumenterade arter samt hur många som publicerats i inlägg på denna www-plats. En del av den statistiken brukar presenteras inför nyåret.

Av någon mysko anledning har svampar varit utanför bokföringen i många år. Det har jag börjat åtgärda nu. Svamp är i och för sig inget jag riktigt aktivt söker, men det är inte omöjligt att jag blir aningen mer aktiv på den fronten i och med att de nu statistikförs.

Inte mycket att hänga i julgranen än, men siffrorna visar för närvarande bl.a. 26 arter svampar registrerade i trädgården och totalt 38 arter på bloggen. Det är förstås riktigt låga siffror jämfört med den oerhörda mängd svampar som existerar där ute i spenaten.

Lista för växter förbereds också. Även lavar borde förstås komma till så småningom.

Postvintermatningstillströmning

Natten mellan söndag 23.4 och måndag 24.4 slog vintern tillbaka. På morgonen täcktes landskapet av 10 cm snö. Den morgonen laddades fröautomaten i fågelmatningen på nytt.

Under veckan som följde strömmade bergfinkar, bofinkar och, framförallt, grönsiskor till. 

Den nytillkomna snön har smält bort, men i fröautomaten finns mat kvar.

I går, 29.4, plockade jag ut kameran för att ta några bilder av nämnda grönsiskor eftersom det är länge sedan sådana besökt matningen och dokumenterats. 

Resterande fågelbilder i detta inlägg är bifångst. 

Bergfinkarna är lynniga beträffande hur ofta och när de dyker upp. Den gångna vintern har två hanar hållit sig med grönfinkarna vid gårdsmatningen. En del andra år syns de inte ens i samband med vårflyttningen norrut. Just nu har vi i alla fall några som, tillsammans med ett gäng bofinkar, fyller krävan i väntan på mera gynnsam utveckling av vårvädret.

Bofinkar också... som sagt.

Kvarterskajorna är förstås stamgäster och tackade inte nej till säsongsförlängning av matningen.

Av någon anledning återvände jag in med endast enstaka bilder av just grönsiskor på minneskortet trots att flocken är kring 40 fåglar stor. Men vad gör jag med många grönsiskfotografer? Inte mycket. Här är ett av dem i alla fall.

Någon "mängdbild" hade jag inte heller, men det berodde på val av objektiv (inte mycket till vidvinkel).

Kritik kan riktas mot det faktum att en hel del frörester ligger kvar på marken. Det är hyfsat typiskt den här tiden på året vartefter översnöade rester smälter fram. Städning pågår, men en del finns kvar.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 3 - Taggplattfoting

Inget nytt under trädgårdssolen. Taggplattfoting, Polydesmus denticulatus, hittas nästan överallt i de delar av trädgårdens markskikt som inte är planterade områden (blomrabatter eller köksträdgård) och som har lager av förmultnande löv samt en del död ved liggande på marken.

Dess vanlighet innebär att den även varit på bloggen tidigare.

När denna var dokumenterad ville jag inte utsätta mig för ruggvädret längre och därmed var trädgårdssafarin över nästan innan den påbörjades.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 2 - Trachelipus rathkii

Jag har sagt... skrivit... det förr (senast 2019) och skriver det igen. En vacker dag måste jag ta itu med gråsuggorna i trädgården. Det handlar då alltså om en mer ordentlig genomgång av exakt vilka arter jag kan hitta och var i trädgården de huserar.

För tillfället är tre arter registrerade. 

Trachelipus rathkii är tidigare dokumenterad och fastnade som synes på sensorn även denna dag. Det här är ett ungt exemplar.

Porcellio spinicornis är den andra, i trädgården, observerade landgråsuggan.

I trädgårdsdammen huserar Asellus aquaticus.

Den där vackra dagen får dock bli en annan dag. Kanske framförallt en varmare dag när inte skönt inomhusklimat och varm dryck lockar in mig från fuktig förna i den finska aprilvintern.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 1 - Skogssvartlöpare

Lördagen 22.4 tänkte jag göra ett första försök att spana efter småkryp bland förnan hemma i trädgården. Vanligen brukar jag inleda den verksamheten i ett tidigare skede under våren, men det här året har vinterns envisa grepp inte lockat fram någon som helst inspiration.

Skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus, blev säsongens första trädgårdsevertebrat framför kameran. 

Dock inte det första observerade småkrypet. Spyflugor och nässelfjärilar rörde sig på solbelysta väggar redan innan. 

Skogssvartlöpare är troligen en av trädgårdens vanligaste löpare (fam. Carabidae) och speciellt på vårarna hittar man dem både här och där. För nästan exakt tre år sedan togs dessa, lite mer informativa, bilder av arten i fråga.

 

Bådaviken 16.4. Del 4 - Lygus rugulipennis

En av de där närmast hopplösa ängsskinnbaggarna (fam. Miridae) i släktet Lygus ramlade ner i uppsamlingstyget när jag bankade grankvist i kanten mellan granskogen och lövstrandskogen. Hårigheten i kombination med de lite vaga kännetecknen i teckning gör att jag med viss, halvsäker, vankelmodig tvivelaktighet tvehågset säger Lygus rugulipennis.

Vanlig art som förekommit i bloggen tidigare... om min bestämningsförmåga renderat i korrekt resultat.

 

Bådaviken 16.4. Del 3 - Contacyphon

Ca 3,5 mm skalbagge nerskakad från en grankvist där den eventuellt övervintrat. Släktet är Contacyphon men därefter tar det stopp om man inte ägnar sig åt genitaliepreparation. Det gjorde jag inte.

Släktet tillhör familjen mjukbaggar, Scirtidae.

Bådaviken 16.4. Del 2 - Några spindlar

Förutom lavsnabblöparna i föregående inlägg passerade följande spindlar framför kameran. Alla är högst normala fynd. Hittade även några små juveniler av konspindel, Cyclosa conica, men fotografier av dem togs inte. Här finns bilder av sådana småttingar.

Philodromus sp. (aureolus-gruppen).

Skakades ner ur en gran inne bland alarna i strandskogen.

Theridion varians, brynklotspindel.

Hittades i gran på gränsen mellan granskogen och lövstrandskogen.

Theridion pictum, pilklotspindel.

I gran ute bland strandskogens alar.

Pardosa amentata, prickvargspindel. 

Flera individer på snöfria, solbelysta fläckar i den yttersta strandskogen. Vanlig art i Bådaviken.

Tetragnatha dearmata, fläcksträckspindel.

I gran på gränsen mellan granskog och lövstrandskog.

 

Bådaviken 16.4. Del 1 - Lavsnabblöpare

Självfallet ska även det här bloggåret inbegripa löjligt många lavsnabblöparinlägg. Eftersom jag tidigare hävdat att det här är världens lavsnabblöpartätaste blogg känner jag press på att bibehålla nämnda faktum ifall någon får för sig att konkurrera om titeln.

16.4 hittade jag (bara) två hanar. Båda som förväntat i subadult ålder eftersom det är i det stadiet de verkar övervintra. Den första (bilderna ovan) fanns på ett ställe där jag inte sett dem förr. Den andra (nedan) hittades på en yta där jag observerat i stort sett alla tidigare lavsnabblöpare. Som vanligt ska jag under sommarhalvåret söka dem i andra områden av Bådaviken för att se ifall det finns någon spridning. 

De senaste två åren har det blivit svårare att få korn på dem och jag misstänker att spindlarna eventuellt minskar i antal eftersom de döda alstammar de verkar föredra snabbt förfaller... och faller. På levande alar (och björkar) har jag fortfarande inte sett några spindlar. Det betyder dock inte att de inte finns på dem.

Min hypotes är att de döda stammarna föredras på grund av både större födotillgång och bättre möjlighet att hitta spretande och barkflagor som skydd för både sig själva och äggsäckarna senare under sommaren.

Här ett av många tidigare inlägg om och med arten, som på vetenskapiska heter Philodromus poecilus, i fråga.

Svampen som tränger genom barken till vänster i bild torde vara Tympanis alnea, tuvskål. Jag har i skrivande stund inte bekräftelse på det antagandet.

Utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda

Längst ut på Rågårdsskatan en bit från kaffestugan ute vid Fäboda, Jakobstad, står ett nytt utkikstorn. Tornet är tillgänglighetsanpassat och från parkeringen vid kaffestugan sträcker sig träspångar de ca 400 metrarna fram till tornet.

Tornet initierades för många år sedan av Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) och efter en hel del förarbete blev uppförandet realiserbart 2022 tack vare material från UPM och arbete utfört av Alerte på beställning av staden Jakobstad.

Senaste lördag (15.4) besökte jag tornet för första gången. JNN planerar informationsskyltar för tornet och i egenskap av styrelsemedlem var jag där för att fundera på planeringen av skyltarna. Samtidigt var det förstås trevligt att se tornet och vad som kan ses från tornet. Kameran självfallet medhavd.

Vad som gjorde att jag aldrig tog en bild av själva tornet är ett mysterium. Med 84,2 på skamskalan medger jag härmed att jag totalbrutalt stulit ovanvarande bild från staden Jakobstads hemsida. Fotografens namn hittar jag inte. Eftersom fotografiet kanske inte har ett egenvärde ur försäljningssynpunkt hyser jag förhoppning om att min delning inte är av skadligt slag. Men frågat har jag alltså inte.

Vintern klamrar sig envist fast den senaste värmen till trots och isarna runt strandlinjen ser inte ut att ge med sig riktigt än. En del vind och vågor kunde kanske ändra på saken lite snabbare.

Särdeles artrikt var det inte på fågelfronten.

På Näsiskatahällan, 400 meter mot nordväst, låter fågelhäckningen vänta på sig. Gråtrutarna och enstaka silltrutar var dock färdigt på plats. 

Tofsvipor fladdrade gruppvis förbi med jämna mellanrum.

"Det börjar bli för många sångsvanar" har jag vid enstaka tillfällen noterat att vissa personer tycker. Någon numerär gräns för hur många de får vara lyckas jag aldrig få reda på. Är det en hemlighet?

Hur som helst drog förstås en del sådana förbi också. Sångsvanar alltså. Inte personer som vet att sångsvanarna börjar bli för många.

Knölsvanarna rörde sig två och två. De häckar längs kusten och många av dem har kanske redan kommit "hem".

Skräntärnan hade antagligen anlänt riktigt nyligen. Den drog några varv över Näsiskatahällan och vinglade sedan in en bit mot Fäbodaviken innan den återvände och passerade tornet västerut mot kaffestugan.

Bilderna togs med Canon FD 150-600 L f5.4 av fåglar som alla var på stort avstånd.