Bådavikenkryp 7 - Okänd

En grupp steklar jag sökte och fann - men misslyckades med att ta bilder av - är de som gärna parasiterar på steklar som bor i gamla flyghål. I tribus Ephialtini (underfamiljen Pimplinae) fins t.ex. släktena Dolichomitus och Ephialtes vilka har en rejält lång ovipositor som körs ner i flyghålen och klickar ut ägg i/på värddjurets larv.

Eller jo... en bild blev det. Det är den bilden som syns här. 

Men den har ju inget långt äggläggningsrör!

Nä, det är en hane.

Vågar inte gissa på släkte. Det kan vara något annat än de redan nämnda (de var bara exempel).

En annan grupp parasiterande steklar som jag ville dokumentera fastnade heller inte på bild. Det är guldsteklarna som ju även de går på andra steklar vilka bor i flyghål. Enstaka guldsteklar kunde jag se, men men de ställde inte upp på någon fotografering.

Edit 1.12.2018: Denna hane tillhör arten Rhyssella approximator. Bitarna faller på plats. Arten är nämligen parasitoid på Xiphydria camelus - kamelstekel. Hjälp kom från en nationell professionell entomolog med parasitsteklar som specialitet.

Bådavikenkryp 6 - Puppglans

Enligt laji.fi finns det i Finland 30 st arter i släktet Pteromalus. I underfamiljen Pteromalinae (där Pteromalus ingår) finns 91 st släkten. Totala antalet arter har jag inte räknat. I familjen Pteromalidae (puppglanssteklar) ingår 14 stycken underfamiljer.

Som vanligt när det gäller dylika småkryp finns det arter att sålla bland. Man kan alltså lugnt vara förvissad om att det är minst sagt knepigt att artbestämma dylika småttingar utgående från bilder som dessa. Svaret sitter säkert i ett antennsegment, i något hår, i någon liten grop eller gömt i könsorganen.

I detta nu har jag fått ett förslag om att det här skulle kunna vara en hane i släktet Pteromalus. Det är en kvalificerad gissning och den räcker långt för min del.

Stekeln i fråga klättrade omkring på en av de många [döda] alstammar jag kikade närmare på ute vid Bådaviken 9.7. Han är mellan fyra och fem millimeter lång.

Redigering 22.9.2022: Xiphydriophagus meyerinckii torde det vara. Intressant eftersom den är parasit på halssteklar (släktet Xiphydria) vilket gjorde att jag hållit ögonen öppna efter den utan att tänka på att jag kanske redan hade observerat den - och t.o.m. fått några bilder dessutom. Som parasitoid på halssteklarna sällar den sig således till Rhyssella approximator, Pseudorhyssa alpestris och mindre vedlarvsstekel.

Bådavikenkryp 5 - Passaloecus

Steklar i Passaloecus-släktet har relativt nyligen lagts upp på denna blogg. Då handlade det om två olika arter som dokumenterades hemma i trädgården.

Här har jag inte ens försökt mig på någon artning eftersom de viktigaste artspecifika kännetecknen inte syns. Bildvinklarna är fel helt enkelt. Bättre bilder än så här lyckades jag inte prestera heller.

I bilden nedan håller hon på att frenetiskt städa ett flyghål i en alstam. Gnagspån är inte välkommet i ett Passaloecus-bo. När hon är klar med städandet hämtar hon bladlöss som föda till sina larver.

Bådavikenkryp 4 - Sammet

Den ca 13 mm långa sammetsknäpparen - Actenicerus sjaellandicus - satt en bit upp på en stående död alstam. Hade diverse problem med dokumentationen men här är den i alla fall.

Sammetsknäppare är en vanlig art. Icke desto mindre blev jag tvungen att lägga upp baggen på nätet och fråga. Ibland fungerar inte huvudet trots att svaren finns relativt synliga. Hur som helst...

Enligt litteraturen hittas dessa företrädesvis i fuktiga marker. Bådaviken passar väl in i habitatbeskrivningen.

Bådavikenkryp 3 - Kamel

I förra inlägget ordade jag om de döda alarna i Bådaviken. Här är en stekel vars existens är beroende av död ved.

Exakt vilken typ av träd som ska ha dött för att behaga stekeln i fråga är inte så viktigt så länge det handlar om lövträd. Alar och björkar hör dock till de träd som verkar vara mest omtyckta.

Familjen är Xiphydriidae (halssteklar) och släktet är Xiphydria. I Finland är fem arter upplistade men bara en av dem verkar vara någorlunda vanlig. Det är med största sannolikhet också den - nämligen X. camelus (kamelstekel) - som klänger omkring på de döda alarna i Bådaviken. Alternativet skulle eventuellt kunna vara X. picta och jag har i skrivande stund inte koll på om det finns möjlighet att se skillnad mellan dem på basen av fotografier som dessa. 

X. picta är dock en ovanligare art enligt vad jag förstått.

Edit: Enl uppgift ska det vara knepigt att se skillnad. X. picta bör generellt ha mer vitt på mellankroppens rygg men teckningen är variabel hos båda och kan eventuellt överlappa i utseende. Honan på sista bilden torde dock vara ganska "typisk" X. camelus.

Att de håller till på död ved har förstås att göra med att larverna lever i den... men egentligen inte av den. Mer om detta nedan.

Alla exemplaren jag såg inledningsvis var hanar (alla utom sista bilden). Tog en del bilder av de som satt på lämplig höjd. Att ta bilder av olika exemplar inom samma art gör jag ofta eftersom det blir en samling dokumentationer av diverse små skillnader individer emellan.

Jag ska säkerligen söka mig tillbaka till Bådaviken. En stekel med anknytning till X. camelus är nämligen vedlarvstekeln Aulacus striatus (inget svenskt artnamn. Familjen Aulacidae - vedlarvsteklar). Att fynda en sådan här i trakten vore nämligen riktigt mycket mumma. 

A. striatus parasiterar alltså på steklar i släktet Xiphydria.

Det tog en god stund innan jag lyckades rota rätt på en hona. Dess bättre var hon i färd med att lägga ägg på en död björkslana. Det är förresten inte bara ägg hon petar ner. Likt många andra vedlevande larver (t.ex. hos skalbaggar som varvsfluga) och  är det inte trädets biomassa som larverna livnär sig på. De äter nämligen svamp. Honan bär på sporer av svampen och deponerar dem i träet tillsammans med äggen. Andra steklar som samarbetar med svamp är hornsteklarna.

Svampen är någon Daldinia-art (möjligen D. concentrica) och den drar förstås nytta av samarbetet eftersom den således sprids. Att en del av den äts bekommer den säkerligen inte i någon större utsträckning. Kamelstekellarven lever två år i veden innan de kläcks som fullbildade steklar.

Kamel? Nej jag har inte kollat varför den fått artnamnet camelus. Linné (som var auktor) hade säkert någon idé om detta 1758, men jag vet som sagt inte vad den idén handlade om. Kanske hade det med halsen att göra. Vill någon upplysa mig i frågan är jag idel öra. Namnet Linné gav den var ursprungligen Ichneumon camelus, men släktnamnen har ju reviderats många gånger sedan dess. En annan Xiphydria-art fick av Fabricius 1787 namnet Sirex dromedarius. Den heter numera X. prolongata men har kvar trivialnamnet dromedarstekel.

Bådavikenkryp 2 - Blektonad?

I den lilla inläggs-serien "Bådavikenkryp", baserad på en liten stund av exkursion i på nämnda plats den 9.7, kommer här kryp nummer två.

Bådaviken har under de senaste somrarna utsatts för Highland-kor. Det har gjort att inte bara vikens vass blivit ansatt, utan också att alarna i strandängens kant genomgått rejäl nötning. En hel del av träden har i det närmaste ringbarkats eller på annat sätt skadats så att de dött. Det innebär möjlighet för ökad biodiversitet eftersom en hel drös vedlevande småkryp gynnas. I kommande inlägg blir det mera fokus på några sådana. 

Jag vet dock inte om bildernas stövslända (ordningen Psocoptera) föredrar döda men stående träd. De exemplar jag fick ögonen på var dock alla på just döda grenar bland de lägre - nästan buskageaktiga - alarna. 

Hon tillhör familjen Mesopsocidae (kalvingestövsländor) hos vilka honorna alltså inte kan flyga. Vingar finns. Men de är som synes väldans små. Hanarna däremot har "normala" vingar. Vad jag noterat ska vi ha tre olika Mesopsocus-arter i Finland. De är alla aningen variabla i sin teckning, men detta torde vara arten M. unipunctatus - blektonad kalvingeslända. Tyvärr är jag inte ägare till den Nationalnyckeln-bok som avhandlar stövsländorna. Känns som om det hålet i bokhyllan borde fyllas för att på så sätt även fylla mitt kunskapstomrum för denna insektsgrupp.

Hon har en längd på ca fyra millimeter och besatt en stark benägenhet att kvickt rusa omkring på de torra algrenarnas baksida - dvs. den sida som inte var inom synhåll för mina ögon. Tog ett tag innan jag lyckades knacka ner ett exemplar i "fotograferingskoppen" (Creme Bonjour lökblandning). Försökte inledningsvis jaga dem med kameran på själva grenarna eftersom bilder av krypen på deras naturliga plats är trevligare men tålamodet tröt efter en stund av allt mer stigande nervositet över sländornas totala samarbetsovilja.

Stövsländor kallas ibland "barklöss" men det är inget officiellt namn. På engelska heter de också barklice.

Och by the way... den munskölden känns prominent på något sätt.

Bådavikenkryp 1 - Prydlig pärlemor

9.7 var jag ett par timmar ute vid Bådaviken. Där är man normalt och kikar på fåglar från fågeltornet, men den här gången hade jag småkrypen i fokus.

Hade förväntat mig aningen fler dagfjärilar än vad jag slutligen kunde observera. I stort sett var det bara pärlemorfjärilar jag såg. Vet inte om alla tillhörde arten prydlig pärlemorfjäril (som den på bilden) men nämnda - och högst vanliga - art är i alla fall härmed dokumenterad. Boloria euphrosyne är dess vetenskapliga titel.

Behold the mighty glattstekel

Försökte förtvivlat jaga en glattstekel med kameran för några dagar sedan. Stekeln rusade i sedvanlig kvick stekelstil omkring på en bladlusbelamrad björnloka. Eftersom det var en glattstekel förmodade jag att hon var på jakt efter något annat än bladlössen - kanske blomfluglarver. Några sådana verkade inte finnas på blomman trots sommarens myckna mängd blomflugor och den ännu mycknare mängden bladlöss (många blomfluglarver äter bladlöss).

Stekeln höll sig givetvis alltid på fel sida om blomflockarna och stänglarna. Men en någorlunda skarp bild utan grönska mellan objektiv och motiv blev det i alla fall.

Har också en del bilder med skärpan på fel plats, men de bilderna visar ändå några detaljer som gör att stekeln i fråga (enl. expertis) förmodligen, eventuellt, kanske kan hänföras till släktet Melanips. Hon ser oförskämt mycket ut som denna glattstekel jag fotograferade för fyra år sedan. Där syns det vad hon skulle ha gjort om hon hittat en larv på den där björnlokan.

Sportigt rovkvalster

Kvalster är ju ett gäng kryp man antagligen aldrig någonsin skulle bli klar med hur mycket man än försökte. Det finns högst antagligen en hel massa blanka fläckar i den vetenskapliga kunskapen kring denna enorma grupp djur. Sålunda får man väl tipsa alla yngre naturintresserade personer om att det här kunskapsområdet kan innehålla goda karriärmöjligheter och forskning i tidigare okända vatten.

Bildernas kvalster dokumenterades 8.7 och det fanns en hel drös av dem samlade i ett och samma lilla område av trädgården. Helt klart har de släktskap med rovkvalstret i det här inlägget från förra året. 

Släktet är Erythraeus. Sedan är det knepigt. Enligt uppgift har vi fyra arter i landet. Så vitt jag kan se torde det här ändå vara den art som kanske är mest allmän - eller så är den oftast observerad eftersom färgsättningen är speciell. I så fall torde det röra sig om E. phalangoides.

Helst vill jag ju fotografera djuren där de finns. I det här fallet skulle det ha varit nere på marken bland torra blad. Men rovkvalster i stil med det på bilderna är i stort sett aldrig stillasittande mer än några nanosekunder åt gången. Och även om det här är en rejäl bamse i kvalstersammanhang, så är litenheten och snabbheten i det närmaste ohanterlig med kameran. Oftast släpper jag därför ner sådana kryp i en lämplig liten skål med hal innersida och gradvis brantare kanter för att de inte skall kunna rymma.

Gröngul hysteri

Gulgrön så det nästan skär i ögonen.

Dylika larver kan hittas på många olika korsblommiga växter i flera varierande biotoper. Personer med odlingar av något slag är kanske inte alltid så sprudlande överförtjusta när fullbildade varianter av dessa fjärilar fladdrar ner i trädgårdslandet.

Namnet på denna vanliga fjäril är Pieris napi. Om det namnet inte får någon klocka att ringa så gör säkerligen rapsfjäril det. Larverna av rapsfjäril och dess nära släkting rovfjäril (Pieris rapae) är ganska lika. Huvudsakligen är det de gula fläckarna som skiljer. I Utgångspunktens trakter är dock rapsfjärilen mycket vanligare.

glänsande eller glittrande.

Får se om sommarens roligaste observation och dokumentation blir svängflugan Nemopoda speiseri. En god chans till plats bland de fem roligaste torde i alla fall vara ganska klar trots att vi har mycket av småkryps-säsongen kvar.

Det här är ju också en svängfluga (fam. Sepsidae). Men det här är en betydligt mer trivial art i dessa trakter.

Om jag artat honom rätt på basen av vad jag ser på frambenens femur, samt på en del andra karaktärer, så torde han höra till arten Sepsis fulgens.

Måhända platsar han inte på samma lista som sin släkting i länken ovan, men han är allt fin ändå.

Ett frågetecken dröjer sig kvar angående korrektheten i min artning, men det får jag radera ifall jag erhåller bekräftelse må mitt antagande.

Artnamnet fulgens betyder bl.a. glänsande.

Pausbrytarlarv

Sommarens bildskörd av diverse djur (stora som små) har bildat drivor på minneskort och i digitala mappar. Någon propp i flödet har dock gjort att de inte matats ut på bloggen i den takt de kunde. Dels har jag några trixiga artningar jag vill få gjorda innan publikation och dels har jag ägnat mig åt annat än datorsittande den senaste tiden. De som bor i Utgångspunktens närhet vet ju att vädret inte lockat till några långa inomhusdagar den senaste tiden. Dessutom har fotbolls-vm stört en smula... en aning... tagit tid liksom... typ.

Detta inlägg är alltså bara här för att bryta tystnaden. Larven ska bli en dylik när den blir stor.

Misstänkt trädsnabb

Snabblöparspindlarna och min underlåtelse att inspektera deras epigyn leder fortsättningsvis till att jag inte vet vilken eller vilka snabblöpare ur den sk. Philodromus aureolus-gruppen jag påträffar i trädgården. Det kan ju i och för sig vara olika. Vem vet? Jo de som kontrollerar epigyn!

Den här äggfyllda damen har dock ganska specifik färgsättning som möjligen kan tyda på Philodromus cespitum (trädsnabblöpare). Men det har ingen större betydelse. En vacker dag ska jag kolla de där epigynen.

En av de gröna

Typ 25% chans att tippa rätt. Vi har fyra stycken svartgröna arter i den sk. mesomela-gruppen (eller "undersläktet" Eurogaster) i släktet Tenthredo 

Jag tyckte att "kinderna" var svarta en bit ner och då skulle det kanske kunna vara T. obsoleta, men, men, men...

Fler bilder än så här hann jag inte ta innan hon(?) ville fly fältet.

Sporrstrit

Sporrstritar (fam. Delphacidae) har inte fått sitt namn för ingenting. Tydlig sporre. 

Den här har en kroppslängd på ca tre millimeter och fick för sig att sätta sig på en vit täckduk jag bredde ut på gräsmattan i samband med att jag skulle vika ihop den... täckduken. Inte gräsmattan.

Det känns som om oddsen är låga för släktet Javesella och i så fall kanske arten J. pellucida. Men det blir inget spikande av någon art här. Uppdaterar inlägget om eller när bekräftelse erhålles. 

Envis trägnagare

Trägnagarna (underfam. Anobiinae, fam. Ptinidae) finns i flera - av husägare - omtyckta arter eftersom de går i torr ved. Hus tenderar ju ibland vara konstruerade av torr ved (läs trä).

Hadrobregmus pertinax är en av dessa trägnagare. Jag vet inte hur knepig den egentligen är på just byggnader. En del information beskriver den som svår skadegörare och annan information menar att den håller sig till granved som någon gång fått en viss rötning av fukt men som sedan torkat upp. Vetenskapliga namnets artdel pertinax betyder envis på svenska och det är precis det den har som svenskt trivialnamn - envis trägnagare.

Ett äldre och kanske bekant populärnamn är dödsur. Hanarna låter som tickande klockor i virket när de knackar sina halssköldar mot träet i samband med kommunikation inför parning. Men det är väl flera olika trägnagare som har motsvarande beteende och namnet dödsur är således nödvändigtvis inte så artspecifikt.

Hushumlorna och rödklövern

Varför inte några mer "traditionella" - ja nästan sommarromantiska småkrypsbilder?

Och eftersom svaret kan tänkas vara "ja varför inte?" - så kommer de härmed i form av Bombus hypnorum och Trifolium pratense.

Man kan också benämna dem hushumla och rödklöver om man så önskar.

Mer text än så lägger jag inte på detta inlägg.

Eremit... typ

I några av stekelhotellets vassrör har rovsteklar ur släktet Passaloecus hittat presumtiva yngelkammare.

Inledningsvis slarvade jag med artningen och kom fram till fel resultat. Missade en viktig och ganska uppenbar detalj med munsköldens (clypeus) tandning. Men tack och lov finns expertis på nätet och de reagerar ofta snabbt när man frågar och funderar. Facebook må vara som det är, men för ändamål som artbestämningar och motsvarande är det en liten guldgruva. Stekeln på bilderna är Passaloecus eremita. Verkar vara en vanlig observation upp till Uleåborgstrakten.

Likt den förmodade P. corniger jagar denna bladlöss som föda till larverna. Såg i samband med fotograferingstillfället inte att hon skulle ha transporterat några bladlöss till det avklippta vassrör som hon upprepat besökte. Men det var kanske en första husesyn och förberedelser.

Bark eller sibirisk?

Den stora frågan är huruvida detta är Sphegina clunipes (barkmidjeblomfluga) eller S. sibirica (sibirisk midjeblomfluga). Mörka varianter av den variabla "sibiriska" arten är väldans lika den först nämnda. Skillnaderna är för subtila för att de ska synas i bilden. Den viktiga och mest markanta skillnaden är att S. clunipes ska ha en mörk fläck på tergit nr ett (bakkroppens första buksköld). Någon sådan skymtas inte men bildvinkeln är förstås inte alls bra för sådana observationer.

Sällsynt spejsat sommarsväng?

Nere i markvegetationen är det just nu ett massivt vevande med vingar och svängkolvar. Det är de små svängflugorna - olika arter i familjen Sepsidae - som är talrika och förevisar sina rörelsemönster.

I Finland har vi drygt 30 arter fördelade på sju släkten. Den här honan fotograferades för några dagar sedan. Hon är ca 3 mm (kanske lite drygt) och saknar de mörka vingfläckar som är vanliga på en hel del av de svängflugor man oftast ser. Familjen Sepsidae är en grå fläck i mitt medvetande. 

Fick expertisuttalande om den här och svaret var minst sagt intressant. Det skulle nämligen röra sig om Nemopoda speiseri. Vad är intressant med det då?

Jo, det visar sig att arten tycks vara sällsynt. På svenska artportalen.se finns endast tre observationer och på finska motsvarigheten laji.fi finns för närvarande inte en enda. Arten är dock "registrerad" som en i Finland existerande art. Känns ju riktigt kul att stöta på ett sådant kryp.

Som grädde på moset till sällsyntheten har alltså denna svängfluga det underbara vetenskapliga artnamnet speiseri. Passar väl utomordentligt fint?

Notera förresten kvalstren.