Världens sämsta talltiteblogg

Välkommen till bloggen som för närvarande håller överlägsen ledning i grenen usla fotografier på talltita!

Förra - och första - gången jag lade upp en talltita här på Utgångspunkten var i det här inlägget från hösten 2014.

I dag slår jag på stort och bränner på med hela två magnifika bilder där denna fågelart visar upp sig i all sin prakt. Borde jag ta det som en utmaning att faktiskt fixa en vettig bild på fågeln i fråga?

Temperaturen var ju av modest karaktär i dag och då passade jag på att åka ut och kolla läget på ett par ställen. Bl.a. funderade jag på om duvhökarna startat säsongen. Det par jag skulle pejla in var dock tysta och gav sig inte till känna. Särskilt mycket mer än de där två talltitorna på stressigt födosök noterade jag alltså inte i dag. Men gott så.

En runda i skogen är ändå prima i sig.

Jag spanade också efter spindlar men var inte aktiv med att slå på grenar och kvistar eller att peta under barkflagor. I bland hittar man spindlar på snön också, men inte heller den spaningen gav resultat. Det mest spindelaktiga jag mötte var skogslyktspindelns (Agroeca brunnea) äggkokong på en liten död tall. Om man fotograferar spindlars äggkokonger med ett 400mm-objektiv blir bilderna av den här karaktären. Makro är liksom ett annat universum.

Efter den lilla skogsrundan cyklade jag ut till fågeltornet i Bådaviken och tog del av stiltjet där.

Det är sannolikt ännu åtminstone två månader innan det är någon riktig sprätt i viken. Fram tills dess får man njuta av andra kvaliteter i tillvaron.

Gråbruna siskor del 2 - Snösiska

Här är del 1. 

I den förklarade jag kort vad det här är för inläggsserie och så laddade jag på med kopiösa mängder gråsiskfotografier.

Nu i efterklokheten känner att jag som första inlägg borde ha fokuserat på taxonomin. Då hade jag nämligen kunnat bygga upp en riktlinje för hur jag lämpligen ska benämna siskorna i efterföljande inlägg. Nu blev det inte så och därför kallar jag dem för enkelhetens skull än så länge gråsiska och snösiska.

I den där gruppen av gråsiskor jag dokumenterade 5.1 fanns en snösiska. Eller är det en snösiska?

Här följer några bilder av denna förmodade snösiska.

Ovan och nedan: Ser man på färgton och teckning är fågeln (ovan) inte alls olik många av de dokumenterade gråsiskorna i del 1. Faktum är att det finns en hel del av de unga gråsiskorna som är relativt identiska på den punkten.

Fågeln nedan är en av gråsiskorna från förra inlägget. Det torde vara en adult hona. Plockade in det här fotografiet som jämförelsematerial eftersom de båda bilderna har lite likartad "habitus".

En tydlig skillnad mellan fåglarna ovan är formen. Första fågeln - snösiskan - är överlag rundare och ser mer "uppburrad" ut. Det där med form hos fåglar är förstås vanskligt eftersom de har stor förmåga att förändra sin skepnad genom möjligheten att burra upp alla eller bara vissa fjädrar. Kalla vinterdagar är de flesta fåglar mer eller mindre "uppburrade".

Snösiskan måste vara en ungfågel. Kanske 2K. Den är förhållandevis "mörk" och har en del teckning på flankerna. Den är också ljust lädergulbrun (eller vad färgen kan kallas) över stora delar av halsen och runt kinderna/huvudet. Den på bilden mest avgörande indikationen på snösiska är väl ansiktet - dvs. det aningen näpna uttrycket med den jämförelsevis markant lilla näbben. Ingen av gråsiskorna i förra inlägget uppvisar så liten näbb. Hela fågeln var också större än någon av gråsiskorna vilket inte kan uppfattas på dessa bilder. Trots färgtonerna ska alltså storlek, skepnad och näbb peka på att det här är en snösiska.

Snösiskor ska ha en tydligt helvit fläck på övergumpen. Här är den fläcken inte särskilt stor och den svarta teckningen inkräktar en smula. Den går dock inte hela vägen ner och en liten rent vit fläck finns ändå där. Den där vita övergumpen torde bli större vartefter fågeln blir äldre och överlag ljusare.

Övergumpen på den där gråsiskhonan syns nedan. Inte helt perfekt vinkel på fotografiet men den "smutsigare" gumpen syns ändå tydligt.

I bilden ovan ser man gråsiskans svarta spolstreck längst ut på undre stjärttäckaren. Generellt är dessa spolstreck kraftigare/bredare hos gråsiskor medan snösiskornas är (högst två st) smala linjer längs fjäderspolen - eller så saknas strecken helt. Men spolstrecken varierar förstås från gråsiska till gråsiska och det finns individer vars undre stjärttäckare lika väl skulle kunna sitta på en snösiska. Så med andra ord handlar det om att inte förlita sig helt på någon enskild karaktär - utan på många detaljer som tillsammans ska ge svar. Tack och lov finns det givetvis också fåglar som klart och tydligt är den ena eller andra sorten.

Visst har den ändå ganska vit karaktär i "bakre halvan" den här snösiskan?

Slutligen några extra snösisk-bilder.

Gårdskrysset 2018

2014 var första året jag engagerade mig i gårdskrysset. Resultatet syns här.

2015 gick det så här.

2016 och 2017 var jag på resa under gårdskrysshelgerna.

I år hade jag vissa förhoppningar om en ganska bra helg rent kryssmässigt. Under jul och nyårshelgerna hade vi relativt gott om fåglar och det har hållit i sig rätt prima... fram till för två veckor sedan då det blev öde. Mest handlade det om att maten inte fylldes på under de kalla dygnen som då rådde. Men vi fick igång allt på nytt och fåglarna började återvända.

Min timme startade kl. 11 och mestadels var det spaning ut genom köksfönstret. Assistans blev det av familjemedlem som också gick ut och kunde notera några som jag missade vid fönstret.

Årets observationer blev följande:

Turkduva - 2 st. Vi har ett par som konstant håller sig i kvarteret.

Koltrast - 1 st. En hane (se bilder)

Björktrast - 1 st (troligen fler i närheten).

Talgmes - 4 st.

Blåmes - 4 st.

Skata - 1 st. Troligen den ena av "kvartersparet".

Kaja - 15 st. Kvartersgänget.

Kråka - 1 st. 

Pilfink - 5 st. 

Bofink - 2 st.

Gråsiska - 7 st.

Steglits - 1 st (se nedan).

Grönfink - 7 st.

Domherre 6 st.

Gulsparv - 2 st.

Inalles 15 arter. Det är jag riktigt nöjd med. Eventuellt var det en eller två snösiskor med i den lilla gråsiskgruppen, men flocken försvann i ett ganska tidigt skede och jag hann inte bekräfta dessa.

Det absolut mest fantastiska var ju att steglitsen passade på att visa sig. Det är ju fullt möjligt att fågeln vistats i närheten mest hela tiden sedan första observationen 30.12.2017, men att jag inte råkat återse den förrän i dag. Jag har i och för sig inte varit så intensiv i mitt observerande denna vinter. 

När observationstimmen var över tog jag kameran och gick ut för att i all enkelhet dokumentera några av dagens besökare. Bilderna är alltså bara dassiga avståndsdokument gjorda i illustrationssyfte för detta inlägg. Dessutom ville jag ha dokumentation av steglitsen utan någon 1800-tals fönsterruta mellan kameran och fågeln. Den verkar lite lättskrämd den där steglitsen, så jag utmanade inte ödet genom att försöka vara för närgången.

Pilfinkar är standard. Annat är det numera med gråsparv som jag inte sett på gården de senaste två åren - varken som häckfågel eller matgäst.

Resultatet av det finska gårdskryssandet ses här. 

Kan inte låta bli att lägga in ett antal trendkurvor för några utvalda fåglar. Procentsatsen gäller alltså andelen gårdar där arten observerats. Kurvorna torde således beskriva förekomsterna ganska väl. Kom ihåg att kurvorna handlar om observationer som gjorts under en timme en helg nu i slutet av januari. Därför blir det ju lite olika resultat beroende på om arten är stationär övervintrare eller om det är en art som stryker omkring eller flyttar.

Bergfink har vi (vad vi noterat) vintertid aldrig haft på gårdsmatningen förrän senare mot våren. I år tycks ändå exceptionellt många ha stannat kvar i landet vilket illustreras av diagrammet ovan. 

Samma gäller uppenbarligen bofinkarna. Dock inte fullt lika extremt som för bergfinken.

Gråsiska är ju en riktig strykare som ibland syns i mängder och ibland inte alls. Gråsiskans population (häckning) varierar bl.a. i enlighet med fjällbjörkmätare vars förekomst är cyklisk. 

Grönfink verkar ha en nedåtgående trend och har gått från ca 55% till 25% av observationsplatserna.

Gulsparvens nedåtgående kurva är intressant. Att gulsparvarna gått ner i antal är ingenting nytt. Visserligen är gulsparven kanske ingen notorisk vinterflyttare, men trots allt drar en hel del av dem söderut. Mildare vintrar torde ju kunna hålla kvar fler än normalt men det syns inte i statistiken. Så måntro populationsminskningen inte uppvägs av eventuellt fler kvardröjande övervintrare?

Har pilfinkarna stagnerat nu?.

Och slutligen steglits. Här kan man eventuellt hitta kopplingar till klimatförändringar. Blir intressant att följa utvecklingen framöver.

Gårdskrysset är förstås ett jippo i sig. Men samtidigt är det ett jippo som verkligen engagerar folk i att rapportera observationer och därmed bidra till verkligt bra material (data) för vetenskapen. Därför är det förstås viktigt att observationerna och antalen är någorlunda korrekta och att det utförs i enlighet med det uppsatta regelverket. Att det är en timmes tidsbegränsning minskar risken att samma fåglar räknas och rapporteras flera gånger om - vilket blir lätt hänt i bostadsområden där flera grannar har matningar och där fåglarna högst antagligen byter plats lite nu som då. Dessutom kan ju den där timmen vara en trevlig familjeaktivitet också.

Gråbruna siskor del 1 - Gråsiskor

För en tid sedan ramlade jag in i blodigt allvarlig polemik beträffande artbestämningen av en fågel på ett gravt underexponerat mobilkamerafotografi. Min fågelkunnige kontrahent menade att det rörde sig om grönsiska och jag hävdade med bestämdhet gråsiska. Efter ett antal noggrant utförda undersökningar av det fotografiska materialet kunde jag slutligen gå segrande ur den häftiga och högst angelägna bataljen. Vad är väl mera manligt - eller typiskt manligt - än att besserwissra om sådana saker?

Nä men skämt åsido... är väl bäst att tillägga.

I samband med den debatten - som nog egentligen var allra mest besläktad med den där virala klänningen 2015 snarare än ornitologi - dök det på en fb-sida upp förfrågningar på bilder av en annan gråsiska. Då handlade frågan om ifall det var gråsiska eller snösiska. 

Ibland har jag själv drabbats av tvivel i mina artningsförsök när jag observerat siskor som kan ha drag av både gråsiska och snösiska. 

2013 hade jag vid vintermatningen gråsiskor som konstaterades vara av den kontinentala formen cabaret - brunsiska kallas den på svenska. Att skilja den från unga och mörka exemplar av gråsiska (flammea) kan ibland också vara vanskligt.

Tanken på att samla bilder av många olika individer har jag haft hyfsat länge och de ovan nämnda frågeställningarna (grönsiskan & snösiskan) gjorde mig mer hugad att komma igång. Det blir således en serie inlägg där jag försöker kika närmare på dessa siskor. Det blir gråsiskor, brunsiskor, snösiskor, taxonomin (eller fylogenin om man så vill) och antagligen även en del annat.

Dylika sisk-betraktelser är ingalunda unika och det finns därmed en hel del undersökningar att kika närmare på - samt referera till vartefter. 

Först kommer här ett inlägg bestående av fotografier jag tog den 5.1.2018 då en flock på ca 30 gråsiskor (Acanthis flammea) besökte vintermatningen. Ljussituationen var bedrövlig och här finns flera bilder som lider av en del oskärpa. Färgtemperaturen skiljer sig en aning mellan vissa bilder, men i stora drag torde fåglarna i alla fall representeras på något så när konsekvent sätt och därmed vara jämförbara med varandra.

I första hand är det här bara en samling bilder av typiska flammea-siskor och det ger möjlighet att jämföra individernas utseende. När det handlar om proportioner (näbbstorlek o dyl.) finns här förstås inga uppmätta mått.

Ovan en adult hane. Vinterblek rodnad på bröstet och i övrigt karakteristisk med mörkröd hjässfläck, typisk näbb och allmänt "normal" i färgsättning och mönster.

Ovan: Hane som känns något blekare än den första. Hjässfläcken är ljusare och ansiktsmasken känns mera grå än svart. Han vänder dock bort ansiktet en smula så merparten av masken/haklappen syns inte så bra. Troligen gör det också att näbben eventuellt ser klenare ut än vad den egentligen är.

Ovan: En fågel med ganska mycket ljust på huvudet. Vitheten överdrivs dock nere vid "haklappen" pga. en snöflinga någonstans mellan kameran och fågeln. Det torde ev. vara en adult hona men min osäkerhetsfaktor är hög. Relativt "liten" fågel.

Ovan: Adult hane. Påminner (kanske för att han burrar upp hjässfjädrarna) om hanen på första bilden men är inte samma. Ljusare/mer kontrastlösa flankstrimmor och aningen blekare rygg. Blekare och mer utspridd rosa teckning på bröstet.

Ovan: Tippar på en 2K-fågel till vänster. 2K = andra kalenderåret och därmed första levnadsåret. Hade jag fotograferat dessa i december hade det varit 1K. Gråsiskor kan bli uppemot 10 år gamla. Sannolikt är det dock ovanligt med så gamla individer. Fjäderdräkten ändrar en aning vartefter de blir äldre och jag har inte koll på nyansskillnaderna - eller om det ens är möjligt att åldersbestämma med exakthet. Dessutom byter fåglarna fjäderdräkt under året och har lite olika färgtoner och mönsterkaraktär mellan årstiderna.

Gråsiska har ofta en aningen konvex övre näbbprofil. Den kan dock i bland vara nästan helt rak.

Ovan: Hane med kraftig näbb, utbredd flankteckning oh ganska jämnbrett vingband. Huvudet ganska kontrastrikt och ryggen med relativt stora svarta teckningar. Intrycket av näbbens storlek är imånga fall beroende på näbborstens omfattning. Hos vissa fåglar är borsten yvigare och täcker in näbbroten i högre grad. I det här fallet är dock näbben tydligt kraftigare jämfört med de andra fåglarna i det här inlägget.

Ett fotografi kan också luras. I oskärpan på fågeln till vänster ser näbben klenare än ut vad den är.

Ovan och nedan: Ganska liten adult hane. I bilden ovan syns näbben dorsalt och uppvisar de "konkava" sidorna som oftast är förknippat med gråsiska (flammea) i aningen högre grad än släktingarna. Den här individen har ganska tunn näbb i profil (lateralt).

Ovan: Fågel med ganska mycket ljust på huvudet men utbredda ljusbruna fält längs flanker och bröst.

Ovan och nedan: Tippar på att detta kan vara en adult (eller nästan adult) hona. Lång näbb. Ganska "ren" bröstkorg.

Ovan: Adult hane.

Ovan: Aningen kontrastlös och mörk till sin karaktär. Smalt vingband. Antagligen 2K.

Ovan: Adult hane.

Ovan och nedan: Antagligen en gammal hona. Ganska storvuxen med en hel del ljusa partier. Brett vingband. Typiskt tecknad övergump.

Ovan: Troligen 2K.

Ovan och nedan: En ordentligt liten individ med relativt klen näbb, förhållandevis stort huvud och utbredd svart teckning på flankerna.

Ovan: En ringmärkt fågel. Hade inga bilder där man kunde skymta några tecken på ringen.