Bådaviken 8.3

Vanligen kryssar jag de första sångsvanarna mer mot mitten och andra halvan av mars. I år skedde det i går (för jag skriver detta 9.3). 

Så här skrev jag i mitten av november 2024: "Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst."

Det blev med facit på hand ganska exakt fyra månader.

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt cykelträning. Men kvardröjande influensa och hård blåst gjorde att jag avböjde. I stället letade jag mig ut till Bådaviken som för den återkommande läsaren av bloggen säkerligen är bekant som en plats jag ofta återvänder till.

Att åka ut till Bådaviken handlar inte alltid om att observera - eller kryssa - djur. Det är i mångt och mycket bara ren avkoppling. Visserligen kunde jag variera platsen för den avkopplingen i mycket högre grad. Besöka allehanda olika områden runt stan. Men det finns en slags tillfredsställelse i att kontinuerligt återbesöka en och samma plats för att följa med årstidsväxlingarnas och vädrets effekter. Den aspekten har vägt tyngre och tyngre vartefter åren gått.

Svanarna i första bilden fanns på bortre änden av en åker man passerar på väg ut till fågeltornet. Åkern gränsar till den strandskog som kantar vikens inre del. Det var ungefär 400 meter mellan mig och svanarna.

När jag kom ut till tornet hörde jag att svanar var på kommande. Halvsprang sista biten och hann upp i tornet för att ta några halvdassiga bilder av de förbiflytande svanarna.

Efter kanske en kvart uppe i tornet gick jag ner och strosade runt i strandskogen. Den här tiden på året är det främst fåglar man håller ögon och öron öppna för. Småkrypslivet håller förstås vintervila än så länge.

Men den kraftiga blåsten försvårade observationsmöjligheterna avsevärt och troligen befann sig de flesta småfåglarna dessutom i mer vindskyddade delar av området. Endast enstaka pip av mesar kunde jag sporadiskt höra.

Kunde inte låta bli att ta någon bild av denna al "nerlusad" av slånlav, Evernia prunastri. Jag hade dock endast teleobjektiv tillgängligt och dokumentationen var således begränsad. Kunde t.ex. omöjligt får mer av hela trädet i bild eftersom jag då varit tvungen att fotografera på stort avstånd vilket i sin tur hade resulterat i annan skymmande växtlighet.

Hur som helst intressant att ett enskilt träd kan ha stor mängd av en viss lav medan intill stående träd av samma art inte har det.

Klibbticka, Formitopsis pinicola.

Så småningom befann jag mig i vikens inre del och passade då på att smyga mot svanarna på åkern, de jag tidigare hade fotograferat från andra hållet och som jag nu kunde se från lite närmare avstånd.

När jag åter gick ut i viken passerade en havsörn på håll. Samtidigt hörde jag tydligt ljud av grågås. 

Bådabukten, Sandörsfjärden och Alörshålet ut mot Torsöfjärden och Torsön längst bort. Fotograferat från Bådavikens "inlopp" nära Djupsten.

Enstaka gråtrutar dansade i blåsten. Här en som, om jag bedömer fjäderdräkten korrekt, är inne på sin tredje vinter.

Innan jag återvände hem klättrade jag åter upp i fågeltornet för att ta en bild ut mot Alörshålet och Torsöfjärden. Isen har tydligen gått på fjärden och den starka blåsten lär rimligen riva sönder mer av den. 

Fågelvägen är det ca 4 km till Alörshålet och 6 km till vad som syns avTorsöns strand. Därför är det en del "atmosfäriskt daller" i bilden.

I övrigt är jag glad att det inte blev någon cykelträning. Redan under den lugna cyklingen på totalt 10 km och de fyra långsamt vandrade kilometrarna i Bådavikenområdet gjorde sig influensan påmind.

Trädgården 1.3. Hamrare och fuskbyggare

Kvarterets kajor har börjat renovera sina bon. Det städas, slamras och hamras så det hörs i hela huset. Kajorna har nämligen några bon i husets inklädda takfot. Egentligen borde de bräder vars hål ger kajorna tillträde bytas ut. 

Att kajorna bor i takfoten är i och för sig inte störande, men bräderna i sig är inte så vackra. Något byte av bräder blir det dock inte under häckningstiden. Det står klart.

När jag kom hem från Bådaviken i lördags höll kajorna eftermiddagspaus från bostadsbestyren.

Några som inte har särskilt många bestyr beträffande bobygge är turkduvorna. De lägger i stort sett bara två pinnar i kors på någon trädgren och hoppas sedan på det bästa.

Känns nästan som ett mirakel att arten överhuvudtaget existerar med tanke på intrycket av grav hantverkarinkompetens. Eller är det näbbverkarinkompetens i det här fallet? 

Hur som helst. Finns gör de och det är sannerligen trevligt. Deras hoande i trädgården är trivsamt.

Bådaviken 1.3

Årets första utfärd till Bådaviken skedde i går. 

Faktum är att det var första "utfärden" överhuvudtaget detta år. Med utfärd menas i det här fallet utomhusvistelse borta hemifrån och med kamera för dokumentation av eventuella intressanta naturrelaterade observationer.

Utomhus har jag förstås varit. Dels handlar det då om många hundpromenader och dels om inledd träning inför årets Vätternrunda. Det myckna sittandet vid ritbord senaste åren har lett till att jag försöker ta mig i kragen angående min fysiska kondition.

Senaste vecka har inneburit semester och "sportlov". Det normala vädret brukar under den veckan vara minusgrader, sol och vit snö på marken. 

I år har det varit plusgrader, mulet och blöt, brun barmark.

När jag skriver detta har snöfallet som nyss drog in över Nykarleby övergått i regn.

Bådaviken är ändå isbelagd. Allt annat hade vädret till trots varit en överraskning.

Särskilt länge var jag inte på plats och mest handlade det om att bara "kolla läget" och även komma bort från ritbordet en stund

På fågelfronten var det lugnt. Det brukar vara det den här årstiden. De sedvanliga mesarna (talgmes, blåmes och talltita) hastade fram högt upp mellan träden. 

Står man still och glor några minuter brukar ögonen ibland få korn på någon trädkrypare. Det var också den enda fågeln jag hade möjlighet att fästa på kamerasensorn denna dag. 

Tyvärr på stort avstånd men tacknämligt satt den ett kort ögonblick på ställe utan kvistar som sikthinder. 

Inne i strandskogen är det annars sällan man har helt fri sikt mot fåglarna.

I övrigt hördes någon kråka men inte mer än så. 

Trenne trädgårdsfågelbilder

Nä, bloggen är inte avslutad. Men det är fortfarande intensivt arbete med illustrationer (utöver lärarjobbet) och utevistelserna lyser med sin frånvaro.

här om dagen tog jag ändå paus och gick ut i trädgården med kameran. Alla fåglar höll sig på behörigt avstånd. Grönfinkarna satt högt uppe i trädkronorna och några höll vårserenad.

Kajorna är inte heller alltid på fotograferingshumör.

Enda fåglarna vid matningen var ett litet gäng domherrar. Ett par felexponerade och suddiga bilder av en hona var allt jag åstadkom innan jag såg skäl att återvända till ritbordet.

Nästa vecka har jag semester. Men det gäller inte illustrerandet. Eventuellt försöker jag ändå ta mig lite längre från ytterdörren än bara ut i trädgården någon dag.

Gårdsplanskrysset 2025

Sista helgen i januari är det traditionsenligt dags för BirdLifes gårdsplanskryss.

Året saldo blev:

Turkduva: 2 st ("bofast" par).

Kaja: 10 st (något färre än vanligt).

Skata: 1 st.

Björktrast: 10 st.

Grönfink: 30 st.

Talgoxe: 2 st (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Blåmes: 2 st. (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Vädret har den senaste tiden varit varmt och bl.a. domherrarna som ofta besökt matningen hittills under vintern var inte på plats. Märkligt nog fick jag heller inte korn på någon pilfink som är standard-art i trädgården.

I övrigt har artsammansättningen bjudit på enstaka gråsiskor kring julhelgen, tillfälliga besök av större hackspett samt glädjande nog en kort visit av gråspett (senast observerad 2021). Koltrast sågs periodvis i november och december. Samma gäller björktrast som inte besöker matningen men som ses dra förbi mindre flockar. En sådan grupp björktrastar kunde jag skymta i den intilliggande parkens träd.

Bilderna tagna i all hast under en liten stund av observationstimmen som varade mellan 12 och 13.

2024 blev det inte av för min del och 2023 såg det ut så här.

Tordmuleöverraskning

Du har i tre och ett halvt år förstås undrat om jag alls fick svar på den ringmärkta tordmulen jag rapporterade till Luomus efter inventeringen på Valsörarna 2021.

Svaret kom i dag. 

Fågeln ringmärktes 2.7.2015 som bounge på Vaihkari i den yttre skärgården utanför Kotka. 13.7.2020 observerades den i närheten av samma skärgård och året därpå således av mig vid Valsörarna. 

Måhända den slagit följe med tordmular från Valsörarna efter vintern 2020/2021 och därmed bytt häckningsområde?

Det finns en inzoomning i ett annat fotografi där ringen är nätt och jämt läsbar. Förmodligen svårigheterna att få definitiv säkerhet i avläsningen som gjort att det tagit tid.

2024

Blå himmel var utlovad under en kort stund i dag. Jag planerade nyttja den ljusaste delen av dagen till utterspaning nedanom kraftverket i centrum. Men annat göromål kom i vägen och när jag därefter gick ner till kraftverket hade moln seglat upp och ljuset var redan flyende.

Uttern har varit på plats i vinter men medan jag glodde ut över iskanten runt den kvarvarande öppna vattenytan visade den sig inte.

I övrigt är det dags att kort sammanfatta ännu ett år av naturbloggande.

Här några "höjdpunkter":

- Landets första fynd av Aphaereta vondelparkensis.

- Bassus calculator (bara för att den är så snygg och har så bra namn)

- Gibellula sp. (spindelmögel).

- Äntligen hona av Xiphydria picta!

- Tajgahjulspindel på Mickelsörarna.

- C/2023 A3 (Tsuchinsan-ATLAS).

Andra halvan av 2024 har inneburit förhållandevis intensivt illustrationsarbete och därmed har mina utevistelser begränsats avsevärt. Inte heller har jag kommit igång med inventeringen av insamlade insekter vilket annars hör till sysslorna den här tiden på året.

Den obligatoriska statistiken:

... eller delar av den i alla fall. 

2024 blev antalet nya artkryss i trädgården 72 stycken. Totalt är trädgården således nu uppe i 845 arter. 

72 är en relativt bra siffra - den bästa på länge - med tanke på att jag inte lagt jättemycket krut på saken. 

Men jag kom relativt bra igång med att artbestämma insamlade insekter förra vintern och hade en hel del nya trädgårdskryss endast genom normal granskning av blombesökare. Bland annat en del nya blomflugor adderades till min krysslista.

2013: 142 st.

2014: + 33 = 175 st.

2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)

2016: + 43 = 431 st.

2017: + 85 = 516 st.

2018: + 60 = 576 st.

2019: + 37 = 613 st.

2020: + 32 = 645 st.

2021: + 45 = 690 st.

2022: + 50 = 740 st.

2023: + 33 = 773 st.

2024: + 72 = 845 st.

Siffrorna ovan gäller dock bara djur.

Bland övriga organismgrupper är krysslistan, artbestämningen och dokumentationen än så länge endast rudimentär. Det finns med andra ord mycket att hämta bland dessa än.

27 arter svampar.

4 arter slemsvampar.

11 arter lavar.

29 växtarter. Kunde troligen snabbt räkna upp ytterligare 50 eller fler växter men utgår här endast från en hittills ofullständig lista av genomgångna och verifierade arter som i nuläget inte är mycket längre hunnen än att den inbegriper ormbunkar och barrväxter. Långsam process eftersom andra göromål oftast är prioriterade.

2023 gav 96 nya djurarter till bloggen och nu torde det totala antalet vara 1268. 

2013 -> 2015: 467 st.

2016: + 52 = 519 st.

2017: + 116 = 635 st.

2018: + 82 = 717 st.

2019: + 75 = 792 st.

2020: + 87 = 897 st.

2021: + 75 = 972 st.

2022: + 91 = 1063 st.

2023: + 109 = 1172 st.

2024: + 96 = 1268 st.

Totalt finns även 40 arter svamp, 6 arter slemsvamp och 18 arter lav i bloggen. 

Växter förekommer i viss mån men jag har inte statistik på det än.

Lite övrig statistik är att jag nu har dokumentation (foto) av 1346 djurarter. Då räknar jag in även riktigt dassiga avståndsdokument.

Fotografierna på grönfink och domherre är tagna i dag (30.12) när jag återvände från utterspaningen. Bildernas syfte är bara att lätta upp inlägget en smula. Mörkret och fotograferingsförhållandet var av sådant slag att allt annat än murrigt sudd blev otänkbart. Ville ändå ha några dagsaktuella bilder.

Härmed önskar jag alla ett riktigt gott nytt år!

Trädgården 15.12. Turkduva

Termometern visade -16°C i går. Full rulle vid fågelmatningen.

Arterna just nu är talgoxe, blåmes, grönfink, domherre, pilfink, kaja och turkduva.

Gick ut med kameran under det korta tidsfönstret av ljus som just nu råder om dagarna och riktade kameran främst mot nämnda duvor. Eller rättare sagt en av duvorna. Det rör sig om ett par men den andra flög iväg utom synhåll.

När julhelgen är överstökad kan det mycket väl hända att jag sätter mig ner för att dokumentera vintermatningsgästerna lite mer ingående.

Hux flux: Tre klimatinlägg

Plötsligen fick jag för mig att kommentera tre inlägg publicerade i bloggen Klimatvett, den finlandssvenska klimatvetenskapsförvillarsidan, som okritiskt matar ut alldeles sanslöst ovetenskapliga slutsatser.

Mitt klimatkäbbel, samt därmed även nämnda kommentarer, hittas sedan snart ett år tillbaka här.

Illustrationer i Finlands Natur 2023 - 2024.

2013 till 2019 (undantag 2016) gjorde jag illustrationer i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Därefter tackade jag nej till fortsatt uppdrag för Finlands Natur eftersom arbetet med Sveriges krabbspindlar och det samtida arbetet som bildredaktör på Artdatabanken med bl.a. illustration för Nationalnyckeln om snäckor krävde all tillgänglig tid.

På våren 2023 började jag se slutet på krabbspindelprojektet och samtidigt verkade Finlands Natur-redaktionen vara i stort behov av en vikarierande illustratör pga. att personen de just då anlitade inte kunde fortsätta. Jag tackade ja och ställde upp på att göra artporträtt-illustrationer för årets tre kvarvarande nummer.

Först ut, i nr 2/2023, var mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (hona).

I nr 3/2023 skulle det vara iller Mustela putorius.

För nr 4/2023 gjordes lax Salmo salar.

2023 års tema var hotade arter (i Finland).

Jag hade egentligen bara lovat ta hand om 2023 men det fortsatte 2024

Lo Lynx lynx i nr 1/2024.

Näktergal Luscinia luscinia i nr 2/2024.

Samtidigt med näktergalsarbetet fick jag ett nytt stort illustrationsuppdrag (som jag i skrivande stund ännu jobbar med) och var i stort behov av att avsluta illustrerandet för Finlands Natur. Något kontrakt eller löfte om att göra hela året fanns ändå inte. 

I nr 3 var det abborre och den gjordes av en annan person. 

Men uppenbarligen hade redaktionen svårt att hitta någon illustratör som kunde ta över helt och kontaktade mig igen inför nr 4/2024. Till slut vek jag ner mig och lovade ta hand om saken.

I årets sista nummer handlade artporträttet om flodpärlmussla Margaritifera margaritifera som det varit mycket hallå om i Finland på sista tiden.

Som det ser ut just nu lär jag väl fortsätta även kommande år. Det stora projekt jag just nu jobbar med borde hoppeligen börja vara färdigt så småningom och det får jag återkomma till när det publicerats. Det är också det projektet som just nu gör att bloggandet nästan ligger i träda.

Alla illustrationer är "konstruktioner" av djuren i fråga. Det finns alltså ingen enskild förlaga i form av t.ex. fotografi som kopierats. Däremot används en hel del olika referensbilder av allehanda slag för bedömningen av proportioner, färger och detaljer.

Bådaviken 10.11

I går skakade jag nytt liv i detta just nu något slumrande internetskrymsle. Troligen är det bara lite tillfälligt eftersom det jobb som håller mig borta från produktion av nytt bloggmaterial lär hålla i sig ett tag framöver.

Bådaviken blev hur som helst utflyktsmål i söndags.

Relativt hög luftfuktighet och någon minusgrad. Dimmigt på flera håll samt vacker frost på växtligheten.

Utanför viken doldes allt som där annars syns. Jämför med bilderna i det här inlägget från första maj i år.

Solen bröt genom och kom åt på sina håll.

Sångsvanar hörs trumpeta någonstans i närheten av åmynningen. Denna lilla grupp passerade på stort avstånd över Bådaviken.

Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst.

Tänka sig att den här bloggen hittills inte inbegripit spillkråka Dryocopus martius!

Nu är detta genomdassiga fotografi visserligen knappt ens ett inbegripande av spillkråka det heller.

Jag klev länge omkring på den knastriga marken i hopp om att lyckas få klar sikt på lite närmare håll. Den höll sig dock ständigt högt uppe i lövträden och tillät mig inte komma ens halvnära. 

Dessutom var det konstant flera lager av kvistar mitt i synfältet mellan mig och spetten. 

Skärpan skulle ställas manuellt men inte ens med rätt ställd skärpa fanns chans att få vettig bild pga alla framförvarande kvistar.

Men här är den nu ändå... spillkråkan... art nr 1332 i bloggen.

Här (nedan) lastas och lossas Highlandkossorna som betar vass om somrarna.

Fågellivet var rent allmänt lågmält. Några blåmesar och talgoxar hördes. En större hackspett hördes och skymtades. Ett gäng domherrar var på knoppjakt blad virrvarret av småträd intill Djupstensvägen. De var inte heller pigga på att låta mig komma nära.

Trädgården 10.11. Kajor

Dagarna går åt till jobb just nu. Vid sidan av undervisningen ägnas kvällar och helger mestadels åt illustrationsarbete. Någon gång nästa år ska det säkerligen bli ett inlägg om resultatet. 

I söndags blev det till slut ändå helt nödvändigt att lämna ritbordet för att ta sig ut ett par timmar i finvädret.

Efter allt innesittande kändes det rent av stort med kajor i sökaren. Dessa två filurer hör till trädgårdens inneboende. De dokumenterades innan jag satte mig på cykeln för att besöka Bådaviken. Skilt inlägg om det på kommande.