onsdag 12 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 11 - Vanlig fästing

Bådaviken är teoretiskt hemvist för kopiösa mängder fästingar. 

Däggdjur av alla storlekar - dvs. från små gnagare och insektätare till älgar - både syns och ger sig till känna genom ljud, spår eller spillning

Alla dessa djur måste vara bärare av fästingar. Jag lägger tyngdpunkt på måste. Det bara måste vara så.
Bådaviken torde dessutom teoretiskt erbjuda perfekt mikroklimat för fästingars överlevnad i väntan på nästa mål mat.


Jag har rört mig i Bådaviken under alla årtstider. Besöken har varit många under årens lopp och på högsommaren letar man sig ofta fram genom högt gräs och annan markväxtlighet.

Självfallet kontrollerar jag mig själv efter varje besök, men inte en enda gång har jag påträffat någon fästing. Det är ett sant mysterium. 
Finns fästingarna faktiskt inte i Bådaviken? 
Eller är jag inget åtråvärt byte?

 Jag vet inte.

Småkrypssafarin 1.5 bjöd - som synes - äntligen på en fästing.

Men den hittade inte mig.
Jag hittade den.

När jag min vana trogen sållade lövförna ute i albården traskade plötsligt denna hona omkring på uppsamlingsytan.

Ska erkänna att jag för en kort stund kontemplerade över det faktum att fyndet genererade lyckokänslor... att det var roligt att se en fästing komma traskande bredvid Erythaeus-kvalster, jordlöpare, myror, täckvävarspindlar och diverse hoppstjärtar. Då var den plötsligt ett djur och inget hullingförankrat, sjukdomsspridande äckel.

Jag samlar ju sällan småkryp. Men den här fick komma med hem och när detta skrivs är hon ännu i frysen. Tror inte det tar henne av daga eftersom hon sannolikt har kvar sitt antifrysskydd efter vintern. Vi får se. Om kylan inte gör jobbet lär spriten fixa biffen.

Medan fästingen vandrade omkring på uppsamlingsytan ville den enbart söka skydd. Det fanns inget som drev henne mot mig. När jag petade på henne drog hon ihop benen och såg "död" ut så som många spindeldjur gör när de anar oråd. Hon var alltså inte alls intresserad av att kroka tag i mig. 

Slutligen ska det väl tilläggas att det rör sig om vanlig fästing - Ixodes ricinus. Om inte annat syns det på bilden av undersidan där könsöppningens placering och längden på första benparets coxataggar avslöjar arttillhörigheten.

Fästingar!
Fascinerande varelser!



Bådaviken 1.5. Del 10 - Troligen skogsbjörn

Björnspindlarna (släktet Trochosa) återfinns allt som oftast i Bådaviken. Det här unga exemplaret ser ut som skogsbjörnspindel (T. terricola).



måndag 10 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 9 - Blek kärrlöpare

Matar på med jordlöpare (fam. Carabidae) hittade i albårdens lövförna ute vid Bådaviken. Här är det blek kärrlöpare - Agonum piceum - som får finna sig i att kuta omkring en stund i lilla fotograferingslådan. Slarvigt dokumenterad med tanke på den dåligt postitionerade skärpan.



Bådaviken 1.5. Del 8 - Skogssvartlöpare

Skogssvartlöpare - Pterostichus oblongopunctatus - Brukar vara ett standardfynd i trädgården på vårarna. Lövförnan i Bådavikens strandskog är också hemvist för denna eleganta jordlöpare (fam. Carabidae).


Bådaviken 1.5. Del 7 - Vasskärrlöpare

Jordlöparna - familjen Carabidae - bjuder på närmare 300 arter i Finland. Av skalbaggarna är det också jordlöpare som tenderar förekomma oftast på den här bloggen, men det beror garanterat delvis på att jag tenderar leta småkryp på ställen där jordlöparna är talrika. Dessutom är jordlöpare ganska lätta att upptäcka eftersom de är aktiva, rörliga och kvicka.

Vasskärrlöpare - Agonum thoreyi - är ny för bloggen. Denna vaskades precis som många övriga i denna lilla inläggsserie fram ur förnan i Bådavikens strandskog.

Tack till Håkan Ljungberg för bekräftelse.


söndag 9 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 6 - Ljus förnalöpare

Lövförnan i Bådavikens albård innehåller ljus förnalöpare - Dicheirotrichus placidus.

Det är inte så värst förvånande med tanke på att det är en vanlig löpare i precis den typen av miljö. Av någon märklig anledning har jag ändå inte hittat den i Bådaviken tidigare. Men mina förnasållningar har å andra sidan varit synnerligen sporadiska och bristfälliga under tidigare år.

Första maj hade jag flera individer på uppsamlingsytan.

Tidigare i våras dokumenterade jag en ljus förnalöpare med parasiterande svamp. Mer om den här.



Bådaviken 1.5. Del 5 - Hårig smalmyra

Jag kan inte begripa varför jag tog så fruktansvärt få och dåliga bilder på smalmyrorna som plötsligt dök upp när jag sållade förna vid roten av en liten al. I synnerhet av drottningen blev bildmaterialet pinsamt skralt.

Myrorna var tröga och uppenbarligen ännu inte särskilt bekväma i den något mediokra temperaturen för dagen.

Artbestämning kan trots allt göras och det rör sig om hårig smalmyra - Leptothorax acervorum. Detta kan konstateras eftersom det går att skönja utstående hår på arbetsmyrans bakben. Alternativet är tallsmalmyra (L. muscorum) som dock saknar dessa hår.

Drottningen (de två första bilderna) skulle i teorin kunna vara snyltsmalmyra (L. kutteri) vilket är en art som... hör och häpna... snyltar... på hårig smalmyra och som således inte har egna arbetare. Jag upplever dock att längsåsarna på huvudet stämmer bättre överens med beksrivningen för hårig smalmyra.

Snyltsmalmyra sägs också vara vanligare i mer talldominerade biotoper.

Hårig smalmyra antas vara den vanligaste och mest spridda myran i Norden. De anlägger gärna bon i förmultnande stubbar och återfinns i flera olika biotoper. Kolonierna är ganska små (några tiotals till hundratals myror) men kan vara många på liten yta när förhållandena är de rätta.

Stora är de inte. Arbetarhonan är väl 3 mm och drottningen kanske 3,5 mm.


Referens:

Douwes, P. et al., 2012.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.


Bådaviken 1.5. Del 4 - Björkspetsvivel

Här är två millimetrar vivel på vandring över uppsamlingsytan där småkryp landar när jag sållar förna.

Viveln är en björkspetsvivel - Betulapion simile.

Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning,

 

lördag 8 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 3 - Erythraeus sp. (och fri spekulation)

Receptet för ökad läsekrets och fler bloggföljare inbegriper antagligen inte större andel kvalster i ämnesfloran. Det verkar som om just kvalster är extremt lågt på popularitetsskalan om man kikar på besökarstatistiken. Vad det eventellt beror på kan jag inte begripa och rationell argumentation misslyckas jag krångla fram. Någon som eventuellt - av misstag? - råkar se detta har kanske en förklaring.

Sålunda börjar jag misstänka att fler kvalsterinlägg kanske inte alls är rätt strategi för att vinna något finlandssvenskt bloggpris - vilket givetvis alltid varit min självklara strävan.

Innan jag byter till hälsa, träning, inredningstrender, solresor och katter ska jag ändå kasta in det här kvalstret.

"Jaha, men det här inlägget känns ju oerhört meningsfullt!" kanske du tänker med lätt syrlig ironi.
"Så oooooerhört länge sedan du hade ett lika bildrikt inlägg med precis likadant kvalster liksom!"

Fast å andra sidan är det kanske inte en enda läsare som tänker ovan nämnda tankar eftersom det vore en statistisk högoddsare och alltså helt beroende av att samma läsare faktiskt sett och läst hela två av dessa sällan besökta kvalsterinlägg. 

Eller tre kvalsterinlägg med väldans likadana kvalster... om jag ska vara ärlig. 

Varför detta nu då?

Jo, om man kikar lite närmare på det här kvalstret (släktet är förstås Erythraeus) noterar man snabbt att vissa proportioner inte är samma som hos kvalstren i första länken ovan. Här har vi ett kvalster med längre och glesare behåring över kroppen. Benen är också klenare. Små detaljer vid "munregionen" (ovanför palperna) är olika.

Kvalstret är funnet på samma lokal (Bådaviken) och i samma biotop som exemplaret i andra länken. Det här vaskades fram ur lövförna och det vuxna kvalstret i nämnda länk kröp på en liggande alstam nere på marken.

Det som skiljer dem åt (proportioner och behåring) indikerar eventuellt åldersskillnad. Det här kvalstret skulle således främst kunna tolkas som en deutonymf - även om jag hyser viss osäkerhet pga. avsaknad av erfarenhet och tydliga referenser gällande utseende hos deutonymfer i släktet Erythraeus

Misstanken att det rör sig om en deutonymf stärks dock av espertiskommentarer i en kvalstergrupp på fb.

Är det samma art som det vuxna exemplaret jag hittade på samma plats två veckor tidigare?

Det kan omöjligt avgöras utan mikroskopering av båda samt bra referensmaterial för såväl vuxna som deutonymfer.

Rent logiskt skulle det förstås mycket väl kunna vara samma art. Plats, biotop och generellt utseende kan tyckas tyda på det. En tänkbar indikation på att det ändå kanske inte är samma art är tidpunkten. 

Med det menas att de är funna under samma tidpunkt på året men samtidigt i olika ålderskategori.

Erythraeus-arterna verkar ha olika anpassningar till årstiderna (se referens) och övervintringen (diapausen) sker således i olika utvecklingsstadier. 

Exempelvis ser det ut som om E. regalis övervintrar som deutonymf medan E. cinereus gör det som vuxen. Om detta är regel eller om undantag finns vågar väl ingen svara på (?).

De båda Erythraeus-kvalstren jag nu dokumenterat ute vid Bådaviken är rimligen i samma ålderskategori som de övervintrat. Mitt köksbordshypotetiserande resulterar i den misstanken eftersom dokumentationstillfällena var kort efter snön och isen släppt markvegetationen i albården där de hittades. Även om det är två veckor mellan fyndtillfällena inbegrep den tiden också ett bakslag för våren. Minusgrader och snö slog till. 

Om dessa kvalster är samma art och alltid - regelmässigt - övervintrar i ett och samma åldersstadium, så måste den tidigare funna ha hunnit byta från övervintrande deutonymf till vuxen, medan den andra (den här) inte gjort det. Den hypotesen känns kanske inte helt trolig med tanke på att de är funna inom en radie på ca 20 meter och därmed genomgått närmast identiska temperaturväxlingar och förutsättningar. Alternativet (om de är samma art) är att de kan övervintra i olika stadier.

Exakt vad som krävs för omvandlingen från deutonymf - via vilande/inaktiv tritonymf - till vuxen och hur länge det tar i en given temperatur vet jag inte. Allt blir bara öppet, vilt och ganska irrelevant - men roligt (och farligt?) - spekulerande. 

Slutligen bör jag också poängtera att det här inte alls behöver vara ett kvalster som tillhör någondera nämnd art. De användes enbart som exempel på observationer gällande övervintring. Därför kan man heller inte dra långt gångna slutsatser gällande den specifika (funna) artens (eller arternas) övervintringsstrategi.

Ett annat övervintringsexempel i nedanstående undersökning (ref.) är E. phalangoides som verkar övervintra som ägg. Det i sin tur indikerar att de Erythraeus-kvalster jag påträffar i trädgården faktiskt kan vara arten i fråga eftersom de är vuxna mot slutet av sommaren. E. phalangoides verkar för övrigt vara en art som eventuellt är relativt ensam om sina färgkombinationer... eventuellt alltså... och därmed kanke kan artbestämmas på basis av utseende. Det ska väl inte spikas förrän tillräckligt många mikroskoperats och verkligen artbestämts av acarologerna.

Hur som helst. 
Hela det här inlägget är alltså främst ett enda långt spekulerande helt utan slutsatser eller ens misstankar om att det förhåller sig på ett eller annat sätt. Det enda jag kan konstatera är att en vuxen individ hittades 17.4 och att en förmodad deutonymf i samma släkte hittades två veckor senare på samma plats. 
Hur kan det inte vara ett angeläget bloggämne?

Noterat det foretiska(?) kvalstret på höger framben? 
Det påminner om kvalstren på lavsnabblöparna.

Förresten är det fullt möjligt att jag fortsätter med kvalsterinlägg trots deras oförmåga att höja besöksantalet. Jag kan liksom ändå inte låta bli att vara en gnutta intresserad av krypen i fråga.


Edit: Som bonus ifall du orkat ta dig ända hit kommer ännu en bild av ytterligare ett exemplar som vaskades fram i samma Bådaviken-safari (hade glömt denna när jag skrev ovanstående). Samma deutonymf-look som föregående.





Referens:

Jeanette Stålstedt et al. 
Towards resolving the double classification in Erythraeus (Actinotrichida: Erythraeidae): matching larvae with adults using 28S sequence data and experimental rearing


volume

fredag 7 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 2 - Brun flickfjäril

Detta är en veritabel vårklassiker i diverse forum där man skickar in bilder på småkryp och vill veta vad det är för art man sett och fotograferat.

Vårklassikern är alltså brun flickfjäril, Archiearis parthenias.

Arten är allmän, flyger tidigt på vårarna och är således ofta en av de första fjärilarna som som syns på året och därför också en art som många lägger märke till. Trots dess vanlighet är det här första gången jag dokumenterat den. Därmed är det även premiär för arten på bloggen.

Vingspannet är 32-35 mm. Vingteckningen är relativt lätt att känna igen, men den kan vara ganska variabel och kan ibland eventuellt förväxlas med grå flickfjäril (Boudinotiana notha. Synonym: Archiearis notha).
Brun flickfjäril hör till familjen mätare (Geometridae) och larverna lever på björk och rönn.

I bilden nedan blottas bakvingarnas orange färg. 



onsdag 5 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 1 - Några fåglar

Första maj blev under ett antal år en traditionsenlig fågelskådardag vid tornet i Bådaviken. Konstigt nog bröts den traditionen 2019 och sedan dess har jag inte återupptagit kutymen. Den här gången åkte jag visserligen också ut till Bådaviken, men stannade enbart tillfälligt upp i själva tornet. Jag hade som vanligt småkryp på agendan.

Det gjorde förstås att jag cyklade dit mera mitt på dagen och inte under de mer spännande fågeltimmarna på morgonkvisten. Fågelaktiviteten var låg och det är förresten märkvärdigt få andfåglar i viken detta år.

En korp fladdrade förbi och fick manövrera både hit, dit och upp och ner då en kråka fick för sig att korpen skulle trakasseras. När korpen svepte ner över vassen blev även en trana irriterad.


I övrig hände inget. 

Eller ja... en gråtrut flög förbi.

... Och en skräntärna. Men den var på avstånd och fotografi kändes överflödigt.


 

Trädgårdssafari 21.4. Del 6 - Skogsmarklöpare

Calathus micropterus är den oftast rapporterade arten i släktet. Segermarginalen till tvåan och trean är anmärkningsvärd. Nu är Finlands vanligaste Calathus härmed också observerad och dokumenterad i bloggredaktionens trädgård.

Skogsmarklöparen - som den heter på svenska - hittades i det översta förnaskiktet under gårdens cembratall.

 

Trädgårdssafari 21.4. Del 5 - Någon mycelbagge

Mina misstankar ligger på Apocatops nigrita som är en art i familjen mycelbaggar (Leiodidae). Det finns dock ett gott antal liknande arter och jag har inte fått min gissning bekräftad eller korrigerad. Fullt möjligt att dessa ska synas mer i detalj för artbestämning. Det vet jag inte.

Känner också att jag tyvärr tillåter mig att bli en aning lat gällande att rota mer ingående efter eventuella nycklar och närmare beskrivningar gällande djur i vissa grupper. Den här hör uppenbarligen till kategorin kryp som inte triggar min nyfikenhet i tillräcklig omfattning för mer ingående kontroll. Borde jag skärpa mig eller är det tillåtet att vara så selektiv?

Det syns också på de få bilderna jag tog av baggen. Fokus (skärpan) tenderar ligga lite "off" helt enkelt.

Här är den ändå.

Framvaskad ur lite löv och en del [cembratall]barr. Typ 3-4 mm.



tisdag 4 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 4 - Skogsfrölöpare

Tycker mig skymta några små gropar under allt skräp bland strimmorna i bakre halvan av täckvingarna. Det pekar på att jordlöparen är en skogsfrölöpare - Harpalus laevipes.

Det vore föga förvånande eftersom arten är vanlig och eftersom den också påträffats i trädgården tidigare.




måndag 3 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 3 - Rödhalsad marklöpare

Anteckning till mig själv: Ha alltid med en liten pensel som skräpiga skalbaggar kan städas med.

Vad ska sägas om den här då... annat än att den heter rödhalsad marklöpare - Calathus melanocephalus?

Typ 7-8 mm och vanlig. Hittas i nästan hela landet.
Räcker det?



söndag 2 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 2 - Leptus sp.

 

Här är första bloggbilderna på en "post-larv-representant" för släktet Leptus
Larverna i det här inlägget hör till samma släkte, men art är givetvis omöjligt att sia om.

"Post-larv-representant"?

Drog bara till med en slags försvenskning av engelska begreppet post larval som alltså betyder att kvalstret är i något utvecklingsstadium efter larvstadiet. För dessa kvalster innebär det antingen deutonymf eller vuxen eftersom övriga stadier är inaktiva. Utan ordentlig undersökning och utan bra referensmaterial är det toksvårt att avgöra vilketdera stadium Parasitengona-kvalster befinner sig i. Se mer om det i t.ex. det här inlägget om och med en art i släktet Erythraeus.

Kvalstret hittades i lövförna hemma under en "trädgårdssafari" 21.4. Kroppslängden är ca 1,5 mm.

Vill man artbestämma släktet Leptus ska de in under mikroskop. Undantaget är Leptus trimaculatus som är mörkrött och har tre stora vita fläckar på ovansidan.

Jämfört med övriga släkten i familjen Erythraeidae känns Leptus-kvalster igen på kombinationen av "behåring", kroppsform och ögonens (1 ögonpar) position i förhållande till Crista metopica (syns som en "mittlinje" mellan ögonen).



Trädgårdssafari 21.4. Del 1 - Någon borde göra något...

... åt det här med artbestämning av skalbaggslarver.
Någon kunde t.ex. försöka föda upp en sådan här larv och se vad det blir av den när den blir stor.

Måhända har någon redan gjort något. Men det har i så fall gått mig förbi - vilket givetvis är full möjligt. 

British Coleoptera larvae är det närmaste jag kommer kring detta med att någon gjort något. Det är en mycket fin bokvolym, som innehåller nyckel och fina beskrivningar... för familjer och några underfamiljer. Den hjälper alltså föga i nuläget.

Jag tror - med massiv betoning på tror - att detta eventuellt skulle kunna tänkas vara något i underfamiljen Harpalinae. Den underfamiljen ingår i jordlöparna (fam. Carabidae)

Bilderna är av två olika individer. Den första är kring 9 mm och den andra ca 11 mm. Båda framvaskade ur lövförna i trädgården.

Edit 5.5.2021: Via en fb-grupp erhöll jag svar av Håkan Ljungberg som misstänker att det kan röra sig om släktet Amara