Under onsdagen blev det en arbetsdag med skogsarbete. Motorsågsmännen skötte tallgallringen med sina verktyg och jag sprang omkring med ett ringbarkningsjärn.
Väl tillbaka vid Kummelskär och stationen fanns lite tid för mera fotograferande med disigt kvällsljus som belysning.
Storskarven är debatterad till absurdum. Oberoende om den "borde" finnas i Östersjön eller inte så är flera av åsikterna baserade på ohållbara argument. Dess inverkan på lokala fiskbestånd är utan tvekan en diskutabel och motiverad fråga att dryfta eftersom det är möjligt att erhålla vetenskapliga svar.
När däremot subjektiva känslor rycker in i debatten blir det helsnett. Att skarvarna kan ödelägga den lummiga grönskan på en holme är förvisso helt klart och vi har all rätt att tycka att en sådan spökholme är ful och hemsk. Men natur är natur och i naturen finns inte fult eller vackert. Skarvholmarna är i mina ögon inte värre än sommarstugebemängda stränder (ja, jag har också en sommarstuga vid stranden) och sådana finns det minsann långt fler av. Att vilja bli av med en djurart endast pga. att dess existens förfular utsikten från sommarstugan är helt enkelt en väldigt farlig väg att gå för längs den vägen finns inga gränser. Den miljöförstöring som skarvarna presterar är dessutom både visuellt och ekologiskt en guanodroppe i havet jämfört med de stora, muskelstarka nöjesbåtar som stressar hit och dit i 1000 knop bland våra holmar och skär - tycker jag i alla fall.
Skarvens vara eller icke vara bör givetvis debatteras ur ett ekologiskt perspektiv och inget annat.
Hör den överhuvudtaget hemma här?
Arter kommer och går. Numera i snabbare takt än någonsin tidigare men att Sinensis-variantens utbredning skulle öka som den gjort de senaste åren pga. att de använts som fiskeskarvar under 1500-talet är en nykonstruerad och populistisk myt. Fiske med skarv har absolut idkats i Europa men om det gjorts med importerade östasiatiska individer eller med lokalt fångade och "tränade" exemplar är inte alls klart. Det senare är minst lika troligt eftersom Europa ingått i underartens naturliga utbredningsområde under långa tider.
Expansionen i Östersjön verkar ha planat ut och om den följer ett generellt expansionsmönster hos "invaderande" djur så kommer troligen en viss naturlig minskning att ske under de kommande åren.
Hur som helst är det spännande att se hur utvecklingen blir och den inflammerade debatten lär fortsätta. Sans, vett och fakta kommer fortsättningsvis att kämpa om utrymmet med känslor, myter och tyckanden i detta sandlådekrig.
Edit: Bör väl tillägga att lägret vid Mickelsörarna inte hade något med skarvar att göra.
Glömde också plocka in en referens:
Marcus Beike
Vogelwelt 133: 1-21
