Torymus armatus

Bloggredaktionen har kommit igång med det säsongsbetonade dokumentationsarbetet och artbestämningen gällande sommarens insamlade småkryp. Ett par inlägg i samma ämne har av olika anledningar redan publicerats (inläggen "Coenosia testacea" och "Obekant Ephialtini"). 

Mera om samlandet här. 

Stekeln i detta inlägg verkar vara Torymus armatus. Artbestämningen känns hyfsat säker men jag håller ett litet frågetecken i beredskap.

Dels har jag i ett äldre projekt jobbat med en detaljerad habitusteckning baserat på artbestämd stekel från Naturhistoriska museet i Helsingfors och dels är stekeln "nycklad". Så vitt jag lyckats utröna är de båda steklarna likadana och om jag inte gjort bort mig totalt så ska nycklandet förstås ha lett mig rätt. 

Redan ovipositorlängden i kombination med taggen på bakbenets femur (lår) tycks utesluta förväxling med andra arter men givetvis finns även en rad andra karakteristiska kännetecken för T. armatus. I övrigt kan det vara ganska trixigt att hitta rätt i Torymus-djungeln.

T. armatus är kläckt (av entomologer som undersökt) ur bon som rovstekelarna Stigmus pendulus och Rhopalum clavipes byggt i stjälkar av hallon (Rubus). Eftersom den senare nämnda rovstekeln är påträffad i trädgården blir även förekomsten av T. armatus förklarad. 

Arten är troligen vanlig lite här och var i landet. Kroppslängden är 4 mm och ovipositorn (höljet) adderar lika många millimetrar till totallängden.

Storleken - eller litenheten - bidrar alltså ofta till att dessa steklar förblir oupptäckta trots sina bjärta färger. 56 olika arter i släktet är upplistade som levande i Finland.

Spetsen på ovipositorns övre halva har ett antal tydliga tänder. Funktionen för dessa har jag inte hittat svar på. Jag har heller inte hittat information om hur äggläggningen sker i värddjurets bo.

Referens:

M.W.R. de Vere Graham, M.j. Gijswit

Revision of the European Species of Torymus Dalman (Hymenoptera: Torymidae)

Zool. Verh. Leiden 317, 31.iii.1998: 1-202

Savstumpbagge

Förra vintern tog jag dessa bilder av en stumpbagge som införlivats till samlingen efter den hittades dör i ett av våra växthus. Två av bilderna togs för en utställning.

Tänkte nästan spara bilderna och lägga ut dem på bloggen först när jag har lite fler av de insamlade skalbaggarna dokumenterade. Någon egentlig idé kring varför det skulle på det viset har jag inte och då är det väl lika bra att jag kastar ut den här på nätet nu då. Tänkte försöka inleda  höstens fotograferande av sommarens insamlade kryp nu och då slog det mig att dessa bilder låg och drällde i en mapp på någon hårdskiva.

Arten är savstumpbagge - Margarinotus striola. Den är inte ny för bloggen. Här är ett äldre inlägg med levande exemplar och här är en annan savstumpbagge med tillhörande kvalster.

Om växthusdöingen kommit med den dynga som bidrog till stumpbaggefynden sommaren 2019 vet jag inte. Sannolikheten är dock hög. Jag räknar ändå arten som ett legitimt trädgårdskryss och inte som en till trädgården introducerad art (observation) eftersom den hittats även tidigare när vi inte hämtat gödsel.

Vill man läsa om mitt filosoferande kring insamling av insekter så går det att göra här.

Tuvbaldakinspindel

Det är mer än fyra år sedan jag hade en tuvbaldakinspindel - Neriene clathrata - i något inlägg. Hög tid för en sådan alltså. Detta är en hona. Hade även en hane framför objektivet, men tog av någon outgrundlig anledning endast en (1 st) bild av honom och den var oskarp.

Snabb höstlockesafari i trädgården

Här är några enstaka lockespindlar som dök upp framför kameran för någon dag sedan.

Inget nytt under solen - eller på bloggen.

De fem första bilderna är två olika individer av ljus smålocke - Oligolophus tridens.

Sista bilden är av en annan höst-typisk art... nämligen broklocke - Leiobunum gracile.

Gelis sp.

De små vinglösa honorna i släktet Gelis stöter man ofta på i trädgården. Oftast verkar det också vara sådana som är färgade på det här sättet vilket innebär att det blir trixigt med artbestämningen. Det finns nämligen flera som har ungefär dylikt utseende. Sannolikt kan någon sakkunnig se detaljer i antenner eller ben som kan leda till art - eller konstatera att dne hör till en grupp av väldigt närstående arter som är galet svåra att särskilja på basis av bild. Jag har för närvarande inte tillräckliga insikter.

Galet hopplösa fotograferingsmotiv. De gör inget annat än ränner om kring som små tok. Att då fokusera rätt när skärpedjupet inte ens är millimeterdjupt blir nervpåfrestande. Lyckades ordna en bild dock.

Den här individen skakades fram ur en rododendron. 

Här är ett Gelis-inlägg från april 2018

Obekant Ephialtini

En ur växthuset inplockad döing (se mera om samlandet här) kommer inte att få vara med de övriga insamlade då någon svamp hann hitta liket före jag gjorde det.

Jag tror visserligen inte att svampen trivs och sprider sig till övriga monterade insekter i torr inomhusmiljö men det är ingen ide att ta några risker.

Stekeln hör till familjen Ichneumonidae (brokparasitsteklar) och närmare bestämt underfamilj Pimplinae och tribus Ephialtini. Därefter börjar frågetecknen rada upp sig för min del. Många släkten kan jag avfärda men jag är fär närvarande inte kapabel att med bestämdhet utröna vilket släkte den tillhör. Inledningsvis tänkte jag mig att det är ens stekel i någondera släkte Tromatobia eller Scambus. Hittar dock ingen art i dessa släkten som verkar passa klockrent. 

Efter lite nycklande kan jag antagligen avfärda Tromatobia på grund av proportionerna på vingribborna CU och cu-a (bakre vingparet. Se nedan) och lutar således just nu mot Scambus.

Svaret kan mycket väl finnas i något annat Ephialtini-släkte jag hittills inte kommit att tanka på.

Ovipositorn är med sin högsmala form och tydliga nodus (vinkelni i övre ovipositorhalvan) typisk för några släkten i Ephialtini.

Jag har i ovipositorn inte heller hittat detaljer som leder mig rätt i artbestämningen.

Stekeln har varit ute på ett brokparasitstekelforum en tid utan svar än så länge och jag får återkomma om eller när svar erhålles.

Eller kanske just du sitter inne med kunskap om tribus och vet vilket släkte och eventuellt art det kan tänkas handla om?

Nämen en fågel!

Fåglar gör inte till vanligheterna på den här bloggen längre. 

När jag tidigare i dag var ute i trädgården och dokumenterade några svampar och småkryp så vandrade den här skatan plötsligt upp bredvid mig. Jag hade ett 100 mm makroobjektiv på kameran och kunde trycka av några exponeringar.

Fågeln är högst troligen en av två ungar som föddes i grannskapet denna sommar. Ungarna har nämligen hela tiden varit förvånansvärt oskygga och ofta befunnit sig i vår absoluta närhet ute i trädgården. Jag brukar ha för vana att prata med dem så fort jag ser dem.

Deras föräldrar är av helt annan kaliber vad skygghet beträffar. Så det är onekligen intressant att ungarna utvecklat någon form av trygghet i närheten av oss. Jag har dock jagat och burit bort katter som smugit på dem och sådant kanske har gjort visst intryck. Det rör sig ändå om fåglar som har skarp iaktagelseförmåga och en hjärna som inte ballar ur för småsaker.

Asellus aquaticus

Ett av alla tusen små projekt jag tänkt utföra, men som aldrig verkar bli av, är att håva upp bottenmaterial från trädgårdsdammen och hälla över det i ett litet akvarium så att jag får möjlighet att prova fotografera djuren som följer med.

För en vecka sedan fick jag äntligen tummen ur och gjorde ett snabbt försök. Det börjar dock vara aningen sent på säsongen och krypen är inte längre så aktiva eller talrika.

Aellus aquaticus kan man ändå lita på. Under högsommaren formligen täcker dessa vattengråsuggor dammens botten där de mumsar på sjunkna växtdelar. Nu var de ändå tydligt färre men några enstaka individer kunde jag ändå se genom akvariets glas och ett par av dem var så pass nära glaset att jag kunde ta några bilder.

Huvudsyftet med testet var att se om det alls var möjligt att få någorlunda skarpa bilder genom akvarieglaset. Det är ett gammalt litet hemmabygge vilket en tid fungerade som yngelakvarium. Glaset är väl allt annat än optimerat för fotografering. Men i de fall där jag kunde hålla kameran vinkelrätt mot glaset blev resultatet ändå inte galet katastrofalt. Men kan i alla fall se vilket djur som rör sig där bakom rutan.

Syfte nummer två var att snabbt och simpelt addera ytterligare en art till listan över dokumenterade trädgårdskryp. Mission accomplished och det lär väl antagligen bli mer av den här varan nästa säsong.

Asellus aquaticus är vanlig i allehanda olika vatten och klarar viss salthalt vilket gör att de även lever i Östersjön. Arten är en av de viktigare nedbrytarna av organiskt material i våra vatten.

Sadellocke - igen

I det här inläggets kommentarsfält påtalades i all korthet metoder för observation eller insamling av diverse småkryp. I samband med den här nyligen tagna bilden av en sadellocke-hona (Mitopus morio) slog det mig att jag inte har någon bekräftad trädgårdsobservation (än mindre dokumentation) av förväxlingsarten hornlocke (Phalangium opilio). 

Hornlocke är en vanlig art. Varför har jag inte hittat den i trädgården? Är det för att den inte finns där eller för att jag inte synat alla observerade lockespindlar tillräckligt noggrant? Trädgården torde i alla fall rent habitatmässigt vara helt i enlighet med hornlockens tycke och smak.

När det kommer till att inventera - eller i all enkelhet bara hitta och "artkryssa" - småkryp är alltså sökmetoderna av stor vikt. Det är också viktigt att komma ihåg att sökresultaten kanske snarast motsvarar metod och inte vilka småkrypspopulationer som de facto finns i det sökta området. I den bemärkelsen handlar det oftast om att spana efter specifika småkryp på specifika platser genom specifika metoder. 

Utöver det handlar det också om att i förväg försöka komma underfund med vilka arter som potentiellt kan finnas i ett visst område och habitat. Det var så jag hittade mindre vedlarvsstekel eftersom existensen av dess värddjur redan var konstaterad. Man får ha en hypotes om vad som eventuellt går att spana efter och hur man har chans att hitta det. Med andra ord är det exakt som med Higgsbosonen. Man utgår teoretiskt från att något existerar (eller måste existera) och sedan bygger man en gigantisk partikelaccelerator.

Ofta sker ändå oerhört många observationer genom rena slumpmässiga tillfälligheter. Spindeln råkar bara hänga framför korpgluggarna när man är i färd med andra sysslor än att leta småkryp. Stekeln landar på ärmen medan man ser på en fotbollsmatch. Sådant är djupt störande när man har vare sig insamlingsrör eller kamerautrustning med sig.

En vacker dag råkar jag säkert springa på en hornlocke i trädgården också. Eller så har jag innan dess hittat en genom att ingående och metodiskt syna alla långbenta lockespindlar jag stöter på. Vi får se.

Någon Syrphus kanske?

Ett antal blomfluglarver dök upp medan jag "höstplockade" lite i trädgården för en vecka sedan. De satt under en träskiva som legat på marken. Möjligen är det larver i släktet Syrphus eller något närstående släkte. De kommer att övervintra och flyga nästa sommar.

Taggplattfoting

Taggplattfoting - Polydesmus denticulatus - är hittills den enda arten bland plattdubbelfotingarna (fam. Polydesmidae) jag hittat. Det är också den art som har det nodligaste utbredningsområdet i Finland - åtminstone enligt observationer. 

Med lite tur kunde man kanske även hitta skogsplattfoting (P. complanatus) och med enorm tur möjligen smalplattfoting (P. inconstans) här i Österbotten. Skogsplattfoting är rapporterad upp till Tammerfors-trakten och smalplattfoting är enbart funnen i landets sydligaste delar. Men utbredningskartorna för dessa är förmodligen påverkade av underrapportering.

Samma gäller rimligen den vita dvärgplattfotingen (Brachydesmus superus) som inte är rapporterad på laji.fi, men som är känd från fynd längst i söder (i Finland).

På tal om att rapportera fynd. Taggplattfoting är på laji.fi inte heller så flitigt rapporterad. Nordligaste rapporteringen är från Jyväskylä. Det kunde jag ändra på genom att rapportera mina observationer. Min tumme tenderar dock fastna någonstans när det handlar om just rapportering.

Den här taggplattfotingen dök upp medan jag höststädade lite i trädgården. Brukar oftast vara då jag hittar dem.

Här är ett tidigare inlägg med en taggplattfoting fyndad i april 2018

Kleidocerys resedae

Bilden visar fyra millimeter skinnbaggenymf.

Torde vara en högst ordinär Kleidocerys resedae. Här är ett gammalt inlägg med en vuxen individ.

Mörkribbad fransvingeslända

19.9 var jag ute på en extremt kort trädgårdssafari. Egentligen var det väl ingen riktig safari heller. Jag skulle bara plocka lite i trädgården och kunde förstås inte göra det utan att kolla om det fanns några småkryp bland det jag skulle plocka.

Här ovan är ett kryp som ramlade ur en gren som stormen Aila rev ner ur vår gårdsek. Det är en mörkribbad fransvingeslända - Valenzuela flavidus.

Kännetecken är vingribbornas mörka kanter samt det mörka partiet längs framvingens bakkant vid basen (bildar mörkt fält längs "ovansidan" av vingen när den är i viloläge).

Arten är vanlig i hela Norden och hittas främst på björk, vide och asp. Det här är ändå första gången jag dokumenterat och artbestämt mörkribbad fransvingeslända. Man får ständigt konstatera att världen är full av triviala kryp man (jag) aldrig tidigare noterat. Bland stövsländorna (Psocoptera) finns många sådana exempel.

Likt ett antal andra arter bland stövsländorna är enbart honor observerade i Norden och de förökar sig således partenogenetiskt (lägger ägg som inte är befruktade av hanar).

Någon särskilt lyckad bild åstadkom jag inte av denna lilla varelse. Hon rörde på sig onödigt raskt och jag kände mig ringrostig med kameraarbetet.

Referens:

Svensson, B. W. & Hall, K. 2010.

Nationalnyckeln till Sveriges flora  och fauna. Stövsländor. Psocoptera

Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Sciaphilus asperatus

Den här viveln lurade mig. Jag råkade få ögonen på den medan jag fotograferade korsspindlar efter mörkrets inbrott för ett antal dagar sedan.

Viveln i fråga - alltså Sciaphilus asperatus - har jag observerat i trädgården tidigare. Men jag gick helt bet på den nu när bakkroppen inte uppvisade några fjäll vilket annars ger den ett mer uniformt utseende.

Därför lades den upp på en fb-grupp där jag omedelbart fick svar. Uppenbarligen är det också så att fjällen ser ut att saknas pga. att skalbaggen är våt. Måhända någon optisk effekt som gör så att färgreflektionerna från fjällen bryts. Men det är bara spekulationer från min sida.

Korsspindelsäsong. Dokumentation 13.8-4.9

Nu är det dags att zooma in på trädgårdens korsspindlar. Jag har inte inventerat antalet i den bemärkelsen att jag letat och räknat intensivt. Men någonstans kring 20 spindlar har jag i alla fall noterat bara genom att snabbt göra en runda i trädgården efter mörkrets inbrott med ficklampan i högsta hugg. 

Ungefär hälften av dem är små och ska övervintra till nästa säsong. Jag har inte fotograferat alla jag hittat. En del av de små har jag inte bemödat mig att dokumentera och så är det några som sitter illa till för kameran. Men här kommer i alla fall ett gäng bilder på lite olika individer. Jag brukar ha för vana att dokumentera dem för att få bild på variationen i färg.

Inzoomning ja... bilden ovan är bara en hårdare beskärning av första bilden. Det är en liten individ i ett litet nät på vårt garage.

Spindel nr 2 (ovan) sitter också på garageväggen. Även den är en liten spindel som har ett år kvar.

Spindel nr 3 (ovan och de två följande bilderna) sitter inne i en gammal konservburk som är en del av ett "vindspel". Nätet har den vävt mellan burken, några växter på marken och en havtornsbuske en bit bort. Den här honan vaknar generellt ganska sent på kvällarna för att väva om sitt nät och ofta sitter hon fortfarande en bit in i konservburken när jag kommer på besök. Första bilden tagen 13.8.

16.8 (ovan) var hon dock ute och paketerade ett byte - eller så var det ett redan paketerat byte som skulle ätas. Hon har på tre dagar fått en aningen större rondör.

4.9 (ovan) har hon fått en betydligt större bakkropp. Medan jag var ute satt hon hela tiden inne i sin konservburk.

Två meter från konservburkshonan sitter den här honan (ovan) på sydsidan av ett växthus. bilden är tagen 13.8. Då satt hon under takkanten och tryckte.

4.9 (ovan och nedan) hade även hon växt till sig. Hon är något större än sin granne.

Hon vägrade vända ryggen mot mig, men en slags porträttbild fick jag i alla fall. Hon jobbade simultant med att väva nytt fångstnät och äta av en fluga.

13.8 fotograferades den här honan (ovan). Hon var storleksmässigt som föregående och hade sitt nät i en pergola några meter bort från de föregående. 4.9 kunde jag inte upptäcka henne. Hon har en äggsäck i ett rabarberblad som nätets ena ramtråd är fäst vid. Nätet är oreparerat och eventuellt har hon redan strukit med.

På sydsidan av uthuset finns/fanns denna hona (ovan). Hon har som synes ett mer grafiskt mönster med större inslag av mörkbruna toner. Bilden togs 13.8 och jag letade inte efter henne 4.9.

Inne i trädgårdens andra växthus har en av korsspindlarna (ovan) uppehållit sig hela andra halvan av sommaren. Hon är inte särdeles stor och ska antagligen övervintra. fotografiet taget 13.8.

Spindel nr 8 (ovan) i det här inlägget är en medelstor hona i brokigare kontraster. Hon torde dock vara i ärd med att lägga ägg ännu i höst om hon bara träffat någon friare. Bilden fotograferad 4.9.

4.9 fotograferade jag den här honan (ovan) som placerat sig mellan spindeln i konservburken och grannen två meter bort på växthusväggen. Just där var det då alltså ganska trångt mellan de stora honorna. Som synes är hon ganska jämnt tecknad.

19.8 dokumenterade jag dessa två. Jag har inte sett till honan efter det och jag råkade stöta till trådarna i dokumentationsögonblicket så de blev en smula blyga och drog sig tillbaka. fotograferandet inbegrep nämligen manövrer på och med en stege.

Hanen var innan dess förstås i full färd med att vifta och knycka i nätet på ett alldeles övertydligt sätt för att skicka signaler om att han är en superb partner. Korsspindelhanar tycks ha en chans på kanske 40-50% att klara sig helskinnade vid dylika tillfällen.

Måhända kommer det fler och uppföljande inlägg med korsspindlar ännu den här hösten. Vi får se hur mina fortsatta korsspindelmöten ser ut och om det uppstår något som är värt att nämna.