Storsand 31.5. Del 21 - Vargvägstekel

Vargvägsteklarna - Anoplius viaticus - stressade nervöst omkring lågt över marken. Att fotografera dem än nästan svårare än att få skogssandjägarna på sensorn. Egetnligen borde jag sitta och spana efter en vargvägstekel med byte (någon vargspindel) men har inte riktigt get mig tid till det när jag varit på plats.

Här är bättre bilder tagna för två år sedan. Paradoxalt är de bilderna tagna med MP-E65 och inte Laowa 100 mm. Det senare har större arbetsavstånd.

Storsand 31.5. Del 20 - Sandtråding

Dokumenterade dessa fruktkroppar vilka stack upp i den yttre delen av Storsands "grå sanddyner".

Lade sedan upp dem på ett svampforum och svaret blev Inocybe impexa - strandtråding.

Arten lever på krypvide (Salix repens) och enligt expertis som varit vid Storsand och själv sett svamparna kan det konstateras att krypvidets rötter sträcker sig vida omkring under sanden. 

Storsand 31.5. Del 19 - Trapezonotus desertus

Den här markskinnbaggen (fam. Rhyparochromidae) har jag fotograferat tidigare.

Arten ska vara - om jag tolkar prickraderna på ryggen rätt - Trapezonotus desertus. Svenskt trivialnamn finns inte (än) men på finska heter den hiekkasamettilude. Den är ungefär 4 mm och tycker om ljung (Calluna vulgaris).

Storsand 31.5. Del 18 - Sandjaktspindel

Typisk för Storsands sanddyner är sandjaktspindel - Xerolycosa miniata.

Den har kanske inte ordet varg i namnet, men den gör ändå till vargspindlarna (fam. Lycosidae). En vacker art med fina skiftningar i pälsen.

Storsand 31.5. Del 17 - Mindre gräsbärfis

Bland strandrågen (Leymus arenarius) ute på sanddynen ovanför stranden rörde sig denna mindre gräsbärfis - Neottiglossa pusilla.

Storleken på dessa är inte mer än 4,5 - 6 mm och de hör till de mindre arterna i familjen bärfisar (Pentatomidae). De lever på/av gräs men exakt vilka grässorter tycks vara oklart.

Storsand 31.5. Del 16 - Guldet riskerar bli sand

Ute på sanddynerna nära stranden hittade jag denna Heliophanus. 

Än en gång får jag utbrista i självrannsakan över att jag inte kontrollerade epigyn.

Det här kan nämligen antagligen vara Heliophanus auratus - guldhoppspindel - som nästan bara påträffas på utspridda platser här och var längs kusten. Det är också den av Heliophanus-arterna som är mest trolig i habitatet. Men det kan inte verifieras. Man kan säga så mycket att spindeln i alla fall påminner extremt mycket om just guldhoppspindel. Säker kan man ändå inte vara.

Jämfört med vinkelhoppspindel och guttaperkaspindel, vilka också hittas på samma sanddyn, upplevde jag att den här honan inte alls rörde sig med samma kvicka elegans. När hon hoppade såg sanden ut att ge vika så att hon inte fick någon riktig fart. De två nämnda arterna har mera hår på benen och kanske även lite tjockare ben. Om det har någon verklig betydelse vet jag inte. Sedan bör man ju konstatera att den här honan också har ganska stor bakkropp som antagligen spelar viss roll.

För två år sedan fotograferade jag denna parning mellan två Heliophanus-spindlar ute vid Storsand. De två spindlarna är troligen(?) någon av de andra arterna.

Storsand 31.5. Del 15 - Ischnodemus sabuleti

I strandrågens torra fjolårskvarlevor var det rejäl samling av "grässugaren" Ischnodemus sabuleti.

Här är en del skrivet om den i ett inlägg från förra året. Typiskt nog gkömde jag kolla hur det var med fördelningen av individer med långa respektive korta vingar.

Storsand 31.5. Del 14 - Någon liten tvåvinge

Man ska inte fotografera små tvåvingar (Diptera). här är det helt kört, men jag tror det eventuellt, kanske, möjligen, måhända kan tänkas vara någon hona av någon art bland fjädermyggorna (Chironomidae). Gissningen är gjord med skakiga knän.

Längden är kring 3 mm och den satt i ett gammalt ax av strandråg.

Storsand 31.5. Del 13 - Någon Dasytes kanske

Här är en liten (6-7 mm) bagge som gäckar mig vad artbestämmning beträffar.

Har för mig att det kan tänkas vara någon i släktet Dasytes men ingen av arterna känns riktigt "bra".

Får återkomma om ett namn lossnar.

Storsand 31.5. Del 12 - Är det svart dystermal?

Ur enbuske ute på de sk. "grå sanddynerna" vid Storsand.

Den här malen är ett frågetecken. Det som känns närmast är Eulamprotes atrella - svart dystermal. Men jag tycker inte att gissningen är ytterst svajig eftersom det finns en del detaljer jag inte upplever är riktigt rätt.

Har bilden inne på en grupp som hanterar småfjärilar, men har hittills inte fått napp.

Storsand 31.5. Del 11 - Trädsnabblöpare (?)

Mera fynd från Storsands "grå sanddyn". Snabblöparhanen skakades fram ur en liten enbuske.

Den tillhör den sk. "aureolus-gruppen" vilken i Österbotten består av arterna Philodromus aureolus, P. cespitum och P. collinus. Dessa tre är i princip omöjliga att särskilja från varandra utan närmare koll på genitalierna. Det betyder att individerna måste vara vuxna. 

Det här är en vuxen hane och pedipalpen skulle således möjliggöra artbestämning. Nu valde jag att inte se närmare på den ändå. Men två av arternas vuxna hanar är generellt mörka och glänsande/skimrande. De hanar som inte är det kan med största sannolikhet arbestämmas som P. cespitum - trädsnabblöpare. Bäst ändå att poängtera ordet "sannolikt".

Storsand 31.5. Del 10 - Vanlig snytbagge

Ur en liten vindpinad ensam enbuske ute på den öppna delen av Storsands "grå sanddyner" ramlade en vanlig snytbagge - Hylobius abietis.

Vid Storsand har de med sannolikhet trivts i kvarvarande stubbar efter de tallar som fälldes i området för ett antal år sedan.

Storsand 31.5. Del 9 - Brokig barksnabblöpare

Philodromus margaritatus - brokig barksnabblöpare.

Jämför gärna utseendet med denna artfrände och med lavsnabblöpare.

Storsand 31.5. Del 8 - Brokhoppspindel

Här ännu enspindel från växtligheten på Storsands "grå sanddyner".

Hoppspindeln är nerskakad från torra, lågt belägna grenar av en gran. 

Artbestämning kan vara aningen vansklig men här torde det ändå inte råda någon tvekan om att det är brokhoppspindel - Evarcha falcata.

Storsand 31.5. Del 7 - Glansbaldakinspindel

Hanar av glansbaldakinspindel - Microlinyphia pusilla - och lundbaldakinspindel - Linyphia hortensis - är ibland lite trixiga att uppfatta skillnaderna på. Men här skymtar man den långa embolus (som ett långt tjockt, böjt hår) glansbaldakinspindeln har på sina palper. Frågetecknen därmed utraderade.

Han hade vävt ett litet trasselnät längst ut på en avbruten torr grankvist i den trädbeväxta delen av Storsands "grå sanddyner"

Storsand 31.5. Del 6 - Noshjälmspindel

Jag borde ha skärpt mig när jag fotograferade den här. Då skulle kanske bilderna fått skärpan på lite bättre ställe. 

Det var en liten - ca 2,5 mm - hoppspindelhane som höll sig livlig och rörlig i min lilla portabla fotostudio (vit plastask). 

Jag kollade inte bildmaterialet jättenoga på själva kameran heller. Då löper man risk att komma hem med dylikt sudd.

Men arten kan bestämmas ändå. Det rör sig om Lasaeola prona som på svenska heter noshjälmspindel. Ett passande namn med tanke på det spetsigt utdragna huvudet och den "hjälm" vilken syns som ett markerat fält över främre delen av carapax.

Förutom ett fynd i Uleåborgstrakten verkar den här arten vara rapporterad enbart från sydligaste delarna av landet.  Enligt uppgifter jag fått från svensk expertis är noshjälmspindel typisk i miljöer motsvarande Storsand. Spindeln är funnen i låg vegetation på de "grå sanddynerna"

Storsand 31.5. Del 5 - Troligen vitbrämad vargspindel

Subadult vargspindelhane. Troligen Pardosa palustris - vitbrämad vargspindel. 

Fångad i det område som ingår i Storsands "grå sanddyner". 

Här liknar han ännu honorna i mönster och färgsättning, men när han är vuxen blir han mera svart framkroppen och delar av bakkroppen. Även benen blir mörkare en bit ut på låren (femur). 

Det här är en vanlig vargspindel.

Storsand 31.5. Del 4 - Anonym säck

Den här säckspindeln (släkte Clubiona) kom ur samma torra kvistmaterial som kaparspindeln i förra inlägget. Jag hade dem i samma behållare när jag fotograferade dem och ingendera av dem kontrollerades närmare. Så inte heller den här kan  med säkerhet artbestämmas närmare än på släktnivå.

Dessutom är det förstås osäkert huruvida den alls är vuxen och om det således är möjligt att överhuvudtaget ha fått något svar även efter epigynkontroll.

Storleken var ca 6 mm.

Edit: Ett av de tänkbara alternativen - det kanske mest tänkbbara - är vassäckspindel - Clubiona phragmitis. Den passar in både på de framträdande och fylliga käkarna och i habitatet. Det förslaget är även givet av spindelexpertis.

Edit 15.6: Annan expertis tror inte på C. phragmitis. Tillbaka på ruta ett.

Storsand 31.5. Del 3 - Kaparspindel

Det här är ett inlägg jag ur vetenskaplig synvinkel skäms en smula över. Jag vet nämligen inte vilken art det är och det hade antagligen ordnat sig om jag bara hade använt medhavd utrustning för att kontrollera spindelns underrede.

Det är antingen Ero furcata (skogskaparspindel) eller E. cambridgei (sumpkaparspindel). Arterna är vansinnigt lika varandra och det är genitaliekontroll som gäller om man vill veta vilken det är.

Jag kände inte för att börja lirka ner den lilla spindeln i arakonskopet och försöka få bra bilder av epigynet. Så i stället får jag vara tillfreds med Ero sp. och därmed leva i ovisshet kring vilken art det var. 

Spindeln skakades fram från torr undervegetation i den trädbeväxta delen av sanddynerna ungefär 500 meter från stranden.

Storsand 31.5. Del 2 - Vinkelhoppspindel

Det finns ett antal hoppspindlar som är ganska typiska fynd i den typ av miljö som Storsand bjuder på. 

Guttaperkaspindel hittade jag där förra året. Sökte den nu också men lyckades inte få ögonen på någon. Man kunde också tänka sig att släktingen dynhoppspindel ska hittas där, men den har inte fastnat på mina näthinnor än. I den tallbeväxta delen av dynerna hittas någon av Heliophanus-arterna. Jag har inte artbestämt de hittills observerade.

Medan jag sökte skogssandjägare i den öppna - men egentligen trädbärande - delen av dynerna noterade jag en rackarns knyckig, kvick liten svart sak som gjorde långa, flacka skutt i sina försök att undvika mig.

Det var inte helt lätt att lyckas få hoppspindeln i sökaren. Innan skärpan var på rätt plats var spindeln ofta redan flera decimeter längre bort.

Efter närmare kontroll och några fotograferingsförsök kunde jag konstatera att det var en vinkelhoppspindel - Aelurillus v-insignitus.

Att känna igen arten - speciellt hanarna som den på bilden - är enkelt tack vare de två tydliga V:na på huvudet. Han var allt annat än samarbetsvillig fotomodell. 

Vinkelhoppspindel är ingen ovanlig art men det här är faktiskt första gången jag dokumenterat någon sådan. Delar av de öppna dyn-områdena vid Storsand är teoretiskt lämpliga platser för arten och jag hade i någon mån väntat mig att få se den där någon gång.

Det har ju gjorts inventeringar vid Storsand och några sådana finns tillgängliga på Forststyrelsens sidor (sök Storsand). Någon heltäckande lista över just spindlar hittar jag inte där, trots att jag har för mig att en sådan inventering gjorts. Däremot finns mer omfattande listor på steklar, skalbaggar och fjärilar.

Jag följde vinkelhoppspindelhanen en liten stund. Det är dock lite knepigt detta med att röra sig på grå sanddyner eftersom man bör ha omsorg över att inte söndra laven och mossan som växer där. Dylika biotoper är nämligen sällsynta numera och bör skyddas så gott det bara går. Därför rör jag mig helst i redan upptrampade stråk. Det är trots allt ganska högt slitage i området eftersom det är ett populärt besöksmål.

En stund senare flyttade jag mig ut till dynerna ovanför själva stranden.

Där hittade jag ytterligare en vinkelhoppspindel.

Den här individen är en hona som har ganska elegant och tydlig bakkroppsteckning. Hon är väl inte helt och hållet vuxen än heller. Honornas dubbla V är som synes inte så framträdande.

En hane hittades också bland strandrågen uppe på den stora dynen ovanför stranden.

Slutligen en annan hona med mer "typiskt" utseende för honorna. Inte heller hon var så intresserad av att ställa upp på bild. Annars brukar hoppspindlar vara förhållandevis lätta att fotografera. Om nervositeten är typisk för vinkelhoppspindlarna vet jag inte.