Sandstrand 24.5. Del 4 - Ögonfläckig nyckelpiga

Mässingsglansviveln i förra inlägget var aningen malplacerad ute på sandstranden. Det samma kan sägas om en hel drös exemplar av ögonfläckig nyckelpiga, Anatis ocellata.

Totalt plockade jag en dryg handfull nyckelpigor till trädranden högre upp på stranden. Alla nyckelpigorna låg på rygg några meter från strandkanten och verkade allmänt bortkomna. Hade jag sökt lite mera hade jag garanterat hittat långt fler. 

En redan död individ plockades hem till samlingen. Samma gäller en död skogstordyvel som en vacker dag kanske får ett eget inlägg. 

Sandstrand 24.5. Del 3 - Mässingsglansvivel

Bara några meter från strandkanten kravlade denna mässingsglansvivel, Polydrusus pilosus, omkring i sanden. Inte riktigt dess normala biotop vilket är bland lövträd, gärna alar, björkar, rönnar, viden eller popplar.

Tack till Håkan Ljungberg för korrigering av art!

Sandstrand 24.5. Del 2 - Myrlejonlarv

En bit upp från stranden huserar larver av Myrmeleon bore, liten myrlejonslända. En av dem fick finna sig i att bli tillfälligt upp-petad från sin grop.

När jag började snickra ihop det här inlägget och kollade myrlejon i blogghistoriken upptäckte jag att jag aldrig hade publicerat ett antal myrlejonbilder som togs på samma strand i början av juli 2018. Då fotograferades även en vuxen slända. Således är det skäl att fylla på med de bilderna här. Myran i två av bilderna är resterna av en hushästmyra, Camponotus herculeanus (vingad drottning).

Sandstrand 24.5. Del 1 - Spindlar

24.5 hade jag vägarna förbi en sandstrand (som här lämnas opreciserad) och tillbringade en knapp timme på platsen i fråga.

Här följer tre spindlar som jag i hastigheten skakade ner ur strandrågen som växer uppe på dynerna ovanför stranden.

Att hitta en säckspindel (släktet Clubiona) i strandrågen på den platsen var aningen oförutsett och då blir man lite extra intresserad av vilken art det kunde tänkas vara. Det är inte så många säckspindlar (typ ungefär en kanske) som vanligen huserar i den aktuella biotopen. 

Med tanke på palperna är det en ung/subadult hane.

Obestämd täckvävare (fam. Linyphiidae).

Ung ängstaggfoting, Zora spinimana.

Skräppenäsvivel

Bakom ett lager av damm gömmer sig en liten, närmare bestämt ca 3 mm, skräppenäsvivel, Rhinoncus leucostigma. 

Viveln klättrade omkring i växthuset och mina ögon kunde inte upptäcka allt damm förrän bilderna senare granskades i datorn.

I växthuset hade den inget att hämta. Det den vill ha är inskrivet i namnet... och det är inte näsan. Inte heller behöver finlandssvenska män vara oroliga över klockspelet. Det här är ingen nötvivel.

Viveln fotograferades 22.5.

 

Dyngimport

I mitten av maj hämtades dynga hem. Då importeras samtidigt stora mängder småkryp till trädgården.

Savstumpbagge, Margarinotus striola, är standard. Här en med kvalster ur släktet Uropoda hängandes i sin pedicel på baggens akter. Stumpbaggar bär ofta på foretiska kvalster. 

Kortvingar (fam. Staphylinidae) är också självklara. Mestadels är det så vitt jag noterat arter i släktet Philonthus. Den på bilden ovan hör till de största och mäter ca 13 mm. 

Fotograferandet blev av ytterst flyktigt slag.

Flera exemplar av den storväxta arten Creophilus maxillosus (drygt 20 mm) rusade också omkring här och var. I solvärmen på släpvagnen var alla kortvingar typiskt ultrasnabba och svårfotograferade.

För vettigare bilder på dessa borde man fånga in dem och ha dem i en lämplig behållare med förhöjd CO2-halt för att de ska lugna ner sig.

Införda arter räknas inte som trädgårdskryss.

 

Korsspindelungar

Passade på att dokumentera nykläckta korsspindelungar, Araneus diadematus, i växthuset. Dokumentationen skedde 22.5 medan de ännu var någorlunda samlade. 

Bådaviken 21.5. Del 13 - Förnaklokrypare

Av kanske sju arter klokrypare potentiellt möjliga att hitta i Österbotten har jag hittills fyndat fyra.

Förnaklokrypare, Neobisium carcinoides, är den vanligaste av dem alla. Föga förvånande att hitta den i mossan ute vid Bådaviken.

Har förekommit på bloggen tidigare.

Bådaviken 21.5. Del 12 - Två skalbaggar i albården

Sammetsknäppare, Actenicerus sjaellandicus, stöter man på lite nu som då i Bådaviken.

I släktet Altica finns flera snarlika arter varav några, med tanke på habitat och föda, är troliga i Bådaviken.

Dessa skalbaggar bör gentialprepareras ifall man vill artbestämma.

Underfamilj är Alticinae ("jordloppor") och familj är bladbaggar (Chrysomelidae).

Bådaviken 21.5. Del 11 - Ängstömygga

Särskilt många myggor var inte aktiva 21.5 och enbart några enstaka tog för sig.

Nycklade (ref.) denna till ängstömygga, Aedes cataphylla, och fick bekräftelse av Anders Lindström... eller i alla fall "ser ut att stämma". Det tackar jag för!

Har försökt skärpa mig när det handlar om att artbestämma stickmyggor. De smiter ju inte precis undan även om kameran verkar fungera förvånansvärt frånstötande på myggor. Ängstömygga är den sjunde observerade arten som försett sig av mitt blod. 

Rent teoretiskt torde det vara möjligt att bli stucken av närmare 30 arter (räknade snabbt till 27 tänkbara) häromkring. I praktiken är väl inte alla så inriktade på människor.

Referens:

Anders Lindström, Disa Eklöf. 2022

Stickmyggor i Nordeuropa - en fälthandbok.

Entomologiska föreningen i Stockholm

Bådaviken 21.5. Del 10 - Fuktögonlöpare

Fuktögonlöpare, Notiophilus palustris, är ingen ovanlig art. Torde rimligen vara vanlig även i Bådaviken men trots många omgångar av rotande i strandskogens förna har jag inte råkat observera den förrän nu.

Här är en artfrände från Mickelsörarna förra året.

Bådaviken 21.5. Del 9 - "Videskalbaggar"

Pinsam inledning. Se på bilden nedan... eller nä... blunda... se inte på den även om den är publicerad.

Här är nämligen en skalbagge som i mängd och massor dråsade ner ur minsta lilla videkvist ute på strandängen, men som jag av någon outgrundlig anledning inte hade vettiga bilder av på minneskortet när jag kom hem.

Skalbaggen är hur som helst sälglövbagge, Lochmaea caprea. Dess taxonomiska familjehemvist är bladbaggar, Chrysomelidae.

Talrika bland videkvistarna var även videjordlopporna, Crepidodera fulvicornis. Deras konstanta hoppande sög allt hopp ur fotograferandet. En enda halvmesyr till bild blev det i slutändan. Inte lätt alltså... så som det egentligen var med de tröga sälglövbaggarna (jag ältar och våndas).

Det var förresten en videjordloppa kärrkrabbspindeln i det här inlägget hade i käkarna innan den landade på marken. Påpassligt och raskt fångat av krabbspindeln med tanke på jordloppornas kvickhet.

Skalbaggar ur släktet Contacyphon hittades i samma mängder som sälglövbaggarna. Här är det genitaliepreparation som gäller ifall man vill veta vilken art det handlar om.

Hittade en släktfrände inne i angränsande skog tidigare under våren.

 

Bådaviken 21.5. Del 8 - Diverse spindlar

Härmed verkar det som om jag lyfter fram "viktiga" spindlar i specifika inlägg (bl.a. hoppspindlar och krabbspindlar gånger två) och sedan gör det här pyttipannainlägget i vilket jag kastar in kvarvarande, lågprioriterat spindelkrafs. Tolkningen är fri.

Här ovan en av de där hopplösa täckvävarna jag tänkte på innan jag konstaterade faktum i samband med dokumenterandet av den bruna knotterspindeln. Jag har faktiskt inte gjort minsta lilla ansats att ens försöka artbestämma denna.

Neriene peltata, kvistbaldakinspindel, nerskakad från grankvist ute i strandskogen. Det finns inte många granar i nämnda strandskog och de som finns är små men knöliga och ganska täta. Troligen hyfsat gamla och långsamväxande.

Lavsnabblöpare, Philodromus poecilus, genererar inga gäspningar ute i den stora världen. Men här på utgångspunkten är arten trivial basvara med ringa effekt på ögonbrynens position.

Fortfarande subadult.

Ute i vassen hittar man vanligen arterna av släktet Larinioides - dvs. L. patagiatus (brämspindel) och L. cornutus (vasshjulspindel). De sitter dagtid normalt inne i sina vävda bon inuti vassvipporna och där brukar jag låta dem vara i fred. Deras Araniella-kusiner (gurkspindlar) hittar man också bland vassen. Den här unga individen var ute och vinglade i en tråd och då passade jag på att ta en bild. Art förblir osagt när det inte är en granskad vuxen.

Slutligen två små platbuksspindlar (fam. Gnaphosidae) som torde tillhöra släktet Haplodrassus.

Bådaviken 21.5. Del 7 - Ozyptila sp.

Jag kunde mycket väl ha hållit ett enhetligt krabbspindelinlägg och därmed inkorporerat det här inlägget i föregående.

Det förhåller sig dock så att bloggen härmed får sin första paddspindel, släktet Ozyptila, och då anser jag att den lilla spindeln med all rätt bör få sin egen plats i rampljuset.

Det är en ännu inte vuxen individ (ca 3 mm) och artbestämningen är kvistig. Karaktärsdragen består liksom av både O. trux och O. atomaria. Biotopen är mer typisk för trux och "blandningen" av karaktärer inbegriper tillräckligt med indikationer för att man ska luta åt det hållet. Någon artbestämning görs hur som helst inte och jag får försöka hitta vuxna paddspindlar i området framöver.

Bådaviken 21.5. Del 6 - Xysticus spp.

Från brun knotterspindel och hoppspindlar till krabbspindlar. 

Kärrkrabbspindel, Xysticus ulmi, hittar man lite här och var. Det där med kärr och våtmark är inte så himla viktigt alla gånger. Brukar hitta dem i trädgården också och då är det inte i direkt anslutning till trädgårdsdammen. Artbeskrivning på Artfakta.

Honan i bilderna ovan mumsade egentligen på en liten skalbagge uppe i en låg videkvist ute på den blöta strandängen. Mitt rotande i vegetationen resulterade tyvärr i avbruten lunch för spindeln samt omlokalisering till markvegetationen där jag, som synes, dokumenterade henne.

Inne i strandskogens mossa hittades skogskrabbspindel, Xysticus luctuosus.

Med andra ord följde denna subadulta hona sin ekologimanual ur artbeskrivningen.

I mossa  intill granskogen lite längre bort från viken dök en annan kärrkrabbspindel upp. En betydligt yngre individ. Längden på ungen är väl 3 mm ungefär.