R. persuasoria in i absurdum?

Förlåt, förlåt, förlåt!

Men i stället för att uppdatera det här inlägget publicerat 10.7 så gör jag ännu ett inlägg med Rhyssa persuasoria. Dessa bilder togs kort efter jag publicerade nämnda inlägg. Bilderna är med andra ord mycket mer färska än de föregående bilderna och vi ser här samma hona som fortsätter att lägga ägg.

Hon har således varit verksam i snart en hel månad och besökt granveden många gånger om.

I det här inlägget om och med kusinen Rhyssella approximator ordade jag kort om plåtarna på undersidan av bakkroppen - tergiterna - och deras funktion som stöd för ovipositorn medan stekeln borrar i träet. I bilden ovan borrar hon inte längre, utan är i färd med att dra ut äggläggningsröret. Därför är det inte pressat mot buksidan och därmed syns tergiternas "ränna" i vilken ovipositorn placeras för att öka stadga och säkerligen kraften under borrandet.

Även när ovipositorn dras ut förskjuts dess ovan- och undersida av och an genttemot varandra. Vid basen av ovipositorn syns i bildserien nedan en skillnad på kanske 2 mm. I mittenbilden är den [i bild] övre halvan indragen och i de två andra är den mera utskjuten jämfört med den [i bild] undre halvan.

Egentligen är det dock ovipositorns undre halva/skena (eg. ett par sammanfogade skenor) som är uppåt i bild.

Senare på kvällen hittade jag en riktigt liten hona som också var i färd med att borra (bilden nedan).

I några bilder kunde jag notera att hon hade ett sämre fungerande ben (andra benparets högra ben) vilket den första honan jag upptäckte 15.6 också hade. En närmare koll på de gulvita fläckarna visade dock att det inte rör sig om samma individ.

Ett frågetecken jag har kring de mindre honorna som observerats och dokumenterats är att de alla har mörk coxa (höft) på alla benparen. Är i skrivande stund lite osäker på hur det ser ut med variation som inbegriper just färgen på coxa inom den här arten. Hoppas få återkomma till det. Gissar att det här inte är sista inlägget med Rhyssa persuasoria.

Edit 16.7.2020: Se kommentarerna ang. färgvariation.

Trötta väggbihanar

Även väggbi-hanarna - Heriades truncorum - börjar se matta ut vid det här laget. De har kämpat om honorna och - om de varit lyckosamma - parat sig.

Brukar dock också se hanar ännu i mitten av augusti och för tillfället är jag lite osäker på hur det är med sommargenerationerna eller om hanarna verkligen kan leva så länge. Har bara gjort några snabba informationssök hittills men inte snubblat över något som skulle ge svar.

Slutkörda sidenbihanar

Jag vet inte exakt när väggsidenbi-hanarna kläcktes, men någon gång i mitten av juni måste det ha varit - kanske mot andra halvan. De första honorna jag fick syn på var aktiva 28.6 och då var de i färd med att frakta pollen till sina bohålor.

11.7 satt ett gäng slutkörda hanar på renfanorna. De rörde sig knappt och var inte det minsta pigga på att fly fältet när jag hanterade blomställningarna och viftade med kameran. På sin höjd kravlade de ner på blommornas undersida.

Här är ett par bilder på honor. Fotografierna tagna senaste sommar.

Trädgårdskorsspindlarna

Lägesrapport:

Korsspindlarna börjar nu nå en storlek som gör att man lägger märke till dem även om de har några öms kvar till vuxen ålder. Näten är också numera större och allt oftare placerade på mer öppna platser där man själv rör sig.

Mera Rhyssa persuasoria

Jag frågade chefsredaktören på bloggredaktionen om det är OK att göra ett nytt inlägg med Rhyssa persuasoria så tätt inpå det förra.

Trots att jag inte har så mycket nytt att komma med - förutom bilderna - så ansågs idén vara alldeles lysande. Svaret var att det inte kan bli för många steklar i en blogg och att eleganta kreatur som Rhyssinae-steklar är välkomna när som helst.

Första observatioen av dessa raspryggar gjordes 15.6. Läs mer om den saken i inlägget jag länkade till ovan. 

Dessa bilder togs 28.6 och 1.7. Den här (stora) honan är samma individ som honan i de fem sista bilderna (16.6) i föregående inlägg. 

Jag utgår nämligen från att det är möjligt att skilja mellan olika individer på basis av de ljusa fläckarna. Rimligen är de inte identiska in i minsta detalj. 

Att ta fler fotografier handlade förstås om att kontrollera huruvida det rör sig om samma honor eller om det är nya individer som söker sig de där ädelgranstockarna jag har liggande i trädgården.

I går (9.7) var fortfarande en stor hona på stockarna och borrade ner fler ägg. Jag fotograferade henne inte och vågar alltså inte säga om det forfarande är samma stekel som går an. 

En riktigt liten hona sågs också i går och den honan tycker jag mig inte ha sett tidigare. Hittills har stockarna alltså varit besökta av raspryggarna över en period på 25 dygn. Jag får uppdatera om jag gör nya observationer.

efter avslutad äggläggning används bakbenen som hjälpmedel när ovipositor-höljena ska på plats runt äggläggningsröret. 

Sedan vände hon huvudet neråt och började borra än en gång. Jag lät henne arbeta i fred.

Bådaviken 21.6. Del 11 - Aulacus striatus

Det blev ett glas vin på kvällen efter besöket vid Bådaviken 21.6.

Orsaken till firandet var denna lilla stekel.

Ända sedan sommaren 2018 då jag först noterade halssteklarna har jag fantiserat om att få se Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel) nervöst knycka sig fram över alstammarna på jakt efter kamelstekel-ägg. Nu hände det och jag blev både förvånad, upprymd och barnsligt glad (på det där typiskt barnsligt manliga sättet att bli barnsligt glad). 

Steklarna hittades på döda alar som fallit men som fastnat på intillvarande, stående träd och därmed inte fallit hela vägen ner till marken. På dessa stammar hittades förstås också kamelstekelhonor som höll på med äggläggning.

Hjärnan bytte snabbt från "celebration mode" till "hur-tusan-ska-jag-lyckas-få-en-skarp-bild-av-dessa-mode". Visserligen stannade de tillfälligt upp i sitt stekel-typiska sätt att kvickt hasta av och an till höger och vänster och hit och dit. Men det var korta pauser och de var heller inte pigga på att få ett objektiv uppkört i näsan... väldigt nära.

Tack och lov var de inte så benägna att ta till vingarna så som många andra parasitoida steklar är. Vedlarvssteklarna föredrog att bara springa iväg över på bortre sidan av trädstammen. Jag kunde skymta dem precis bakom "horisonten" på stammen där de antagligen hade god koll både på mig och på de äggläggande kamelstekelhonornas status.

Jag fick några "avståndsdokument" i stil med inläggets andra bild. Tänkte att jag åtminstone måste få några sådana eftersom stekeln inte hör till de som rapporteras i dussintal och speciellt inte så här pass långt norrut. Något slags bevis behövde jag komma hem med.

Med några "bevisbilder" i säkerhet på minneskortet började jag iakta steklarnas aktivitet för att se om de var på gång med någon äggläggning och om det skulle uppstå tillfällen då de kunde tänkas vara mera lättfotograferade.

Vedlarvssteklarna höll sig ofta nära de äggläggande kamelstekelhonorna och så snart en kamelstekel var klar så hastade vedlarvsstekeln fram och började söka den exakta positionen för kamelstekelhonans ägg.

Här finns en intressant skillnad mellan A. striatus och Rhyssella approximator vilka båda parasiterar på kamelsteklar. Medan R. approximator lockas till stora larver som rimligen har åtminstone ett år på nacken lägger A. striatus sitt ägg direkt i Kamelstekelns ägg - eller egentligen i en specifik del av kamelstekelägget..

När kamelstelellarven kläcks innehåller den således redan en liten overksam och vilande A. striatus-larv. 

Först efter ett år - eller här hos oss möjligen två år (?) - när kamelstekellarven börjar vara färdig att förpuppas aktiverar sig A. striatus-larven och äter snabbt upp innandömet av sin värd, varpå den spinner en rosaaktig kokong och förpuppar sig (1, 2).

Efter två veckor i puppan är den fullbildad och redo att gnaga sig ut ur veden för att påbörja en ny livscykel.

Aulacus striatus har en relativt tunn och klen ovipositor. Den innehåller inte heller metallerna mangan (Mn) och zink (Zn) som ovipositorn är förstärkt med hos många vedborrande Ichneumonider likt den tidigare nämnda R. approximator (3). 

Vedlarvsstekeln behöver heller inte borra eftersom den kan leta sig fram med ovipositorn samma vägar som kamelstekelhonan gjort en kort stund tidigare. Flera kamelstekelägg tycks vara ytligt placerade under barken och i en del av bilderna skymtar värd-ägget medan vedlarvsstekelhonan "gör sin grej".

I bilderna syns också hur vedlarvsstekelhonan klämmer fast ovipositorn mellan bakbenens coxa ("höfterna") vars insida har en avlång fördjupning - ett "dike" - vilket bildar ett rör för ovipositorn när höfterna hålls mot varandra. Det ger stadga och styrning. Som synes används inte heller ovipositor-höljena under själva äggläggningsproceduren.

Under själva äggläggningen var A. striatus-honorna relativt chilla med kameran nära intill. Mycket av mitt fotograferande blev ändå lite av "sikta och tryck av-karaktär" eftersom de trots allt var ganska knyckiga och roterade lite hit och dit även medan de lade sina ägg. Tyvärr fick jag ofta ett något skarpt blixtljus som gav för mycket blänk på steklarna. Hade önskat bilder med lite mjukare och mer diffuserat ljus. Nåväl, så här blev det.

Referenser:

1.
Giuseppe Fabrizio Turrisi and Lars Vilhelmsen
Into the wood and back: Morphological adaptations to the wood-boring parasitoid
lifestyle in adult aulacid wasps (Hymenoptera: Aulacidae)
Journal of Hymenoptera Research · October 2010

2.
Jennings, John T. and Andrew R. Deans. 2006.
Aulacidae
Version 22 May 2006.
http://tolweb.org/Aulacidae/23534/2006.05.22
in The Tree of Life Web Project,
http://tolweb.org/

3.
The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and
Ecology
Donald L. J. Quicke
Wiley Blackwell 2015.

Bådaviken 21.6. Del 10 - Pseudorhyssa alpestris

Här har jag glädjen att få presentera Pseudorhyssa alpestris. 

Stekeln var en flyktig bekantskap vid Bådaviken under besöket 21.6 och jag är väldigt glad att jag hann få en bild av stekeln i fråga. Det visade sig nämligen röra sig om en ganska sällan rapporterad art som dessutom är intressant på så sätt att den är kleptoparasit på Rhysella approximator.

Här handlar det således om en kedja av händelser.

Först har ett antal klibbalar (Alnus glutinosa) vid Bådaviken dött bl.a. för att de utsatts för diverse bearbetning av Highlandkor. När alarna dött lockas diverse vedlevande insekter i stil med halssteklar i släktet Xiphydria. Senare kommer diverse parasiterande kryp som exempelvis R. approximator och parasiterar på larverna av nämnda Xiphydria-steklar. När R. approximator borrat färdigt sniffar sig Pseudorhyssa alpestris fram till borrhålet. 

P. alpestris-honorna hittar borrhålen genom de dofter som alstras av ämnen utsöndrade av R. approximator i samband med paralysering och äggläggning på Xiphydria-larven.

P. alpestris har en något tunnare ovipositor än R. approximator och den utnyttjar R. approximators borrhål till pudelns kärna - dvs. Xyphydria-larven.

Den tunnare ovipositorn till trots är P. alpestris-ägget större än det hos R. approximator och det kläcks även tidigare.

P. alpestris-larven söker upp R. approximator-ägget och "har ihjäl" det varpå kleptoparasiten får ha den redan förlamade Xiphydria-larven för sig själv (1). 

Enl. Broad et al. 2018 (2) är P. alpestris-larven även rustad för att döda och äta en redan kläckt R. approximator-larv innan själva Xiphydria-larven äts.

Släktet Pseudorhyssa är numera (bl.a. enl. Dyntaxa, Laji.fi och Broad et al. 2018) placerat i underfamiljen Pimplinae (fam, Ichneumonidae) och i tribus Delomeristini. Tidigare har släktet placerats i eget tribus (Pseudorhyssini) i underfamiljen Poemeniinae (vedhålsteklar) (1).

Notera förresten den något kantiga främre delen av ryggen (mesoscutum) som med sina tvärgående räfflor påminner om den hos R. approximator och en del andra vedlevande parasitoida Ichneumonider. Utseendet är en anpassning så att de med ryggen kan ta spjärn mot taket i sin tunnel medan de arbetar med käkarna för att gnaga sig ut ur stammen.

Tack till Gergely Varkonyi för artbestämning.

Referenser:

1.

The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and Ecology

Donald L. J. Quicke

Wiley Blackwell 2015.

2. 

Ichneumonid Wasps (Hymenoptera: Ichneumonidae): their Classification and Biology

Gavin R. Broad, Mark R. Shaw & Michael G. Fitton

Handbooks for the Identification of British Insects. Vol 7 Part 12

Royal Entomological Society 2018

Bådaviken 21.6. Del 9 - Rhyssella approximator

Förra inlägget inbegrep äggläggande kamelsteklar (Xiphydria camelus). Här följer den på kamelstekeln parasiterande Rhyssella approximator.

Senaste sommar dokumenterade jag dessa steklar ganska omfattande. En hel drös bilder blev tagna så sent som 24.8. Det betyder att arten är aktiv under åtminstone två månader vid Bådaviken. Nu misstänker jag att enskilda individer inte lever så länge, utan att de kläcks lite an efter under sommarveckorna.

Vad som inte riktigt syns i bilderna är att själva ovipositorn (äggläggningsröret) är pressad mot undersidan av bakkroppen hela vägen fram till midjan. De två skyddshöljena/skidorna omsluter alltså inte ovipositorn annat än från midjan och ner mot barken när stekeln har höjt bakkroppen för själva inledningen och av borrandet. Stekelhonan får således kraft och stöd för ovipositorn medan den ska arbeta sig ner genom veden.

Centralt på bakkroppens sterniter ("bukplåtar") finns två utstående tänder mellan vilka ovipositorn styrs. Jag borde ha tagit bilder av stekeln snett bakifrån för att dessa ska synas. Får komma ihåg det till nästa gång. Hos släktingen Rhyssa persuasoria finns samma morfologiska lösning.

Bådaviken 21.6. Del 8 - Kamelstekel

Mitt egentliga syfte med Bådaviken-besöket 21.6 var att återbesöka lavsnabblöparna (Philodromus poecilus) för att dokumentera epigyn av vuxna honor - samt kanske palper av vuxna hanar. Men Jag var antagligen för sent ute. Hittade inte en enda lavsnabblöpare längre. Min gissning är att de under den månad som hann gå sedan föregående besök hunnit bli vuxna, parat sig och därefter krupit in under barken på sina trädstammar för att lägga ägg och vakta äggsäcken. Det blir nytt försök på vuxna individer nästa försommar.

I stället för lavsnabblöpare blev det förstås en del andra spännande möten och dokumentationer. Förra inläggets Gonotropis gibbosa var ju förstås ett sådant. här är ett annat.

Det rör sig om en slags uppföljning på tidigare inlägg om och med halssteklar i släktet Xiphydria. Jag har tidigare dokumenterat en kamelstekel (X. camelus) och en hel drös av den mer sällsynta X. picta. De dokumentationerna har varit gjorda i juli och då har kamelsteklarna inte längre varit aktiva annat än någon enstaka kvardröjande hona (längst ner i inlägget).  Jag hade ingen bild av någon kamelstekel-hane. Gällande X. picta hade jag enbart dokumenterat hanar. 

X. camelus (kamelstekel) är aktiv lite tidigare än X. picta. Hanarna (hos båda arterna) kläcks lite tidigare än "sina" honor. Det betyder i teorin att om man åker ut till Bådaviken med jämna mellanrum under alla halssteklarnas aktiva period först påträffar X. camelus-hanar, därefter både hanar och honor av X. camelus, sedan X. camelus-honor och nyckläckta X. picta-hanar, senare både hanar och honor av X. picta och slutligen enbart X. picta-honor.

Jag hade fram tills nu missat X. camelus-hanarna och X. picta-honorna. De sistnämnda har jag förstås inte heller observerat ännu den här sommaren eftersom de inte är kläckta än. Men 21.6 fick jag i alla fall bild på två camelus-hanar (inläggets två första bilder). 

Den andra hanen var död och satt som synes fast i ett spindelnät. Spindeln hittade jag inte men det var ett nättrassel à la klotspindel. Hos dessa två kamelstekel-hanar ser man tydligt skillnaden i mängden vit teckning jämfört med X. picta-hanarna som har betydligt mer av den varan.

Jag räknade aldrig hur många Kamelstekel-honor jag såg. Men det var flera individer på ett antal trädstammar. Jag gick heller inte runt och försökte se så många som möjligt, utan stannade upp och dokumenterade dem jag råkade passera.

Alla var i full färd med äggläggning i de döda alstammarna. De verkade föredra stammar som gått av och som var mer eller mindre vågräta en bit över marken pga. att de fastnat mellan stående stammar och på så sätt inte ramlat hela vägen ner till marken.

Nu återstår bara att pricka rätt i tid och lyckas få bilder av de där X. picta-honorna också. Jag gjorde flera besök förra året under vad jag tyckte borde ha varit lämplig tidpunkt, men utan resultat. 

I år kanske?

Bådaviken 21.6. Del 7 - Gonotropis gibbosa

På undersidan av en alstam (död) som vält och fastnat mot andra träd i vågrätt läge en dryg meter ovanför marken skymtade jag en liten plattnosbagge (fam. Anthribidae).

Det blev kroppsligen rysligt komplicerat att få några bilder av den men här är resultaten i alla fall.

Baggen är onekligen både tjusig och lite lustig i sin uppenbarelse. Storleken är beskedliga 5-6 mm.

Arten ska vara Gonotropis gibbosa vilken tidigare ingick som en variant av arten G. dorsalis. Uppenbarligen har man ännu inte i Finland skilt de båda arterna åt och således förekommer endast D. dorsalis på Laji.fi. Skillnaden arterna emellan uppges vara framkanten på den stora ljusa fläcken på täckvingarna. Hos D. gibbosa vänder den ut en bit framför de två stora knölarna medan fläckens framkant hos G. dorsalis bildar två framåtpekande spetsar mellan knölarna.

Larverna lever i innerbarken på lövträd som nyss dött. De går helst i mindre träd eller grenar med en diameter på 5-15 cm. Om de numera två olika arterna föredrar olika träd eller miljöer tycks än så länge vara okänt. All info verkar än så länge gälla för G. dorsalis.