tisdag 23 juni 2015

Brynklotspindel

To boldly go where no man has gone before.

Du som känner att du behöver googla det där - gör det. Ni andra kan lugnt läsa vidare - och troligen även omfatta känslan jag försöker förmedla genom citatet.

För det är nästan exakt den upplevelsen av att stiga ut i något totalt okänt som jag får när jag, utan assistans av någon ämnesinsatt, häver ur mig ett artnamn jag själv sökt fram. 
Det känns hisnande. Det pirrar i magen. Det känns till och med en smula farligt.
Vilken enorm prestigeförlust jag skulle drabbas av ifall jag blir tvungen att revidera mig.
Men jag tar ett djupt andetag, blickar ut över cyberrymden och tar klivet...

Theridion varians.
Klotspindeln ramlade här om dagen fram ur några kvistar medan jag rotade omkring i trädgården. Givetvis fick den ta en vända via kameran. Det är förresten oerhört svårt för mig att genomföra trädgårdsarbete. Jämt och ständigt är det ett nytt kryp som ska förevigas.

Det är en hane, den är 3 mm lång, det är en vanlig art, de återfinns oftast i buskar, träd och undervegetation. Många av dem har mer ljust på bakkroppen och är därmed riktigt vackert tecknade.

Långt ner i bloggens högra spalt har jag samlat en del länkar till några av de sidor jag besöker regelbundet. En sida jag inte länkat till - men som jag använt mig av när det gäller spindlar - är Facebook-gruppen Spindelnätet (länkar inte, men den som är på fb hittar den lätt). De gånger jag gett upp i mina artsök, har den gruppen ofta varit behjälplig. Gruppen har numera många medlemmar och det ramlar in spindelbilder i kubik. Huruvida man får hjälp med att spika arter handlar säkerligen mycket om ifall de som kan spindlarna har tid att hänga med bland alla frågorna. Ett antal av dem som frekventerar den sidan jobbar professionellt med just spindlar.

Men bildens spindel har jag inte varvat via någon motsvarande expertpanel. Så ifall mitt omdöme sviktar får jag hoppas på rättelse - i något skede.


4 kommentarer:

  1. Den där känslan känner jag igen.
    Det har ju hänt både en och två gånger att man har fått krypa till korset och ändra/bättra sig.
    Men jag brukar resonera att det är foto jag sysslar primärt med, det andra är bara en följd av hobbyn :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      För min del är det mera tvärtom - att det är artandet som känns mer primärt medan dokumentationen får hänga med som stöd - eller i vissa fall som nödvändig grej för en kommande artbestämning.
      Men jag slarvar. Allt för ofta blir det inte tillräckligt med bilder av tillräckligt många detaljer - något som förstås är väsentligt i många fall när typ spindlar ska få sig en arttillhörighet.

      Radera
    2. Förstår ditt resonemang där med, oavsett vilket så blir det ju oftast en sak som är primärt. Sen har jag verkligen försök bli bättre på artandet så det hela funkar lite som pokemon för mig nu, måste samla alla!!

      Radera
    3. Det är det som blir så "farligt" - alltså att det ena nörderiet leder till det andra. Innan man vet ordet av, är man fullständigt nernördad i ännu en aktivitet. Och det absolut bästa är ju att det finns många tusen små Pokemon att samla där ute. Man blir aldrig någonsin färdig. Dessutom vet man inte heller när man stöter på någon limited edition-variant.

      Radera