Suddigt sandrör

Båten har sin vana trogen stått på gården för en del fix innan sjösättning. Medan jag höll på med flytetyget noterade jag en liten - typ 2 mm - spindel. Med mina dassiga ögon var det bara vilken liten anonym plutt som helst. Det finns ju miljoner små anonyma pluttar som är omöjliga att arta på basen av bilder. Men av någon anledning fick jag för mig att hämta kameran och ta några bilder.

Bra var ju det. För det här är nämligen Cryptachaea riparia - sandrörsspindel. 

Därmed fick jag ett nytt artkryss. Visserligen har jag en möjlig sandrörsspindel från förra sommaren, men den kunde inte artas med bestämdhet. I Vasa finns enligt uppgift flera fynd av arten men i övrigt börjar dessa breddgrader uppenbarligen vara så långt norrut som den observerats i landet.

Tyvärr hade jag av misstag vridit upp bländaren och noterade inte det medan jag fotograferade spindeln. Det blev onödigt smalt skärpedjup.

Bladlusjagande rovstekel

Gårdsbjörken har blivit den senaste tidens magnet för min del. En del olika småkryp rör sig längs stammen och jag försöker dokumentera vartefter.

Arten är Passaloecus corniger (fam. Crabronidae). Arterna i släktet är visserligen inte alltid helt lätta att bestämma men i det här fallet är osäkerheten inte särdeles stor.

P. corniger hör till de rovsteklar som söker bohålor i trävirke och kan därmed också ty sig till stekelhotell om hålens diameter är lämpliga. Det här är ju ingen stor insekt. 5-6 (kanske max 7) stycken millimetrar får väl plats mellan käkarna och bakkroppsspetsen. Som föda till sina larver fångar den bladlöss. Verkar vara en relativt vanlig art.

Grönt frågetecken

En växtstekel (underordningen Symphyta) hastar långsamt upp längs gårdsekens stam. Tror den kan hänföras till bladsteklarna (Tenthredinidae). Med osäkerhet redan på den nivån av artbestämning är det förstås totalstopp för min del vad beträffar fortsatta gissningar.

Tallsektorepigyn

Det här är utseendet på epigynet hos tallsektorspindel - Leviellus stroemi.

Fjäder och fönster

Hör den ovanstående fjädermyggan (fam. Chironomidae) till släktet Chironomus? Är fönstermyggan (fam. Ansiopodidae, släkte Sylvicola) nedan bestämbar ner till artnivå? Frågorna bara kommer emot och ibland resignerar man så pass mycket i sökandet efter svar att man aldrig ens börjar leta eller ställa frågor.

"Jag skulle bara ta en"

Att "bara gå ut och ta en", kan i vissa fall resultera i rent kvistiga belägenheter. Innan man vet ordet av har man vaknat upp i en helt oredig röra och man har inte den blekaste vad som hänt.

Nej det här var inte Malte som gick från före till efter i samband med senaste helg.

Det är förstås två olika individer av flugbaggen Malthodes marginatus. Den andra uppvisar samma tillstånd som en jag fotograferade förra sommaren. Är den här arten lite extra benägen att råka ut för vad de nu än råkat ut för eller har jag bara råkat stöta på de stackare som drabbats. Det ser ju ut som om själva "kläckningen" ur puppan gått fel på ett eller annat sätt. Måste ju vara resterna av puppa-skalet som sitter fast i vänstra täckvingen och runt ena antennen - kanske även runt den andra.

Humlemott

Humlemott - Aphomia sociella - är en vanlig fjäril som inte fått särskilt mycket utrymme på den här bloggen. Det har hänt en gång tidigare och då var året numrerat 2014.

Här är i alla fall tre stycken humlemott som för några kvällar sedan satt tillsammans vid ett brunnshus och vibrerade med vingarna. Alla tre ser ut att vara hanar. Honorna är oftast mörkare och har lite gröna toner på vingarna samt en svart fläck mellan vingarnas tvärband.

När man inte känner fluffet

Nordmangranen (Abies nordmannia) har en drös ulliga små växtsaftsugare. Trädgårdens rosenhagtorn har också någonting motsvarande. Den här lusen har dock gett blanka f*n i pomadan och kör med fluff - eller sk. frissigt hår - i stället. 

Dessa löss är en vit flu... fläck på min art-karta. Det skulle ju kunna röra sig om något i stil med Erisoma lanigerum eller... ja... jag vet inte. Gissningen är lös och endast baserad på att den arten är en ullig lus som går på apel och en del andra närbesläktade träd. Det är också en väldigt lat gissning. Finns säkerligen flera liknande löss med motsvarande strategier och jag har inte kollat så noga. Vet inte ens om det är en bladlus. 

Mindre hopplös brokparasitstekel

Bilden ovan är manipulerad. Den är nämligen roterad. Stekeln sitter egentligen på en björkstam och har huvudet uppåt. Bilderna nedan är därför mera dokumentärt realistiska.

Stekelhanen torde vara Oxyrrhexis carbonator. Arten har jag sett och fotograferat tidigare men lustigt nog har jag inte noterat några honor. Alltid bara hanar. Några angripna fettspindlar (Steatoda bipunctata) har jag heller inte påträffat.

Givetvis är det bara att fortsätta spana efter de där honorna och de där fettspindlarna med larv på ryggen.

Rubriken har med föregående inlägg att göra.

Hopplös brokparasitstekel

Fyra millimeter hopplös hane. Med hopplös menar jag att jag inte gjort några allvarliga försök att börja reda ut dess position i brokparasitstekelsläktträdet (ett ord jag ville använda eftersom det är så långt). Dorsalbilden störs av gammalt spindelvävsliknande trådverk jag inte observerade i sökaren. Stekeln stannade inte heller kvar för att mer omfattande fotografering skulle kunna ske. Så är det ju när man försöker dokumentera dessa kryp "i det vilda".

Parasitoid på tallsektorn

Tallsektorspindel - Leviellus stroemi - hör till standardinventarierna i trädgården. De håller sig till en del av träden samt till lämpliga nischer på byggnaderna. 

Den här honan dras med en utsugande fripassagerare i form av någon parasitstekel. Jag har inte tagit reda ut vilken det rör sig om.

PS. slarvade lite med vitbalansen. Därav olika färgton i bilderna.

Nej, de äter inte malm!

Ack dessa malmätare (tribus Eupitheciini & underfam Larentiinae, fältmätare).

De är många och de har subtila små skillnader som jag i min malmätarokunskap inte lyckas uppbåda kraft att traggla mig igenom. Den slitna malmätaren i första bilden har en vingbredd på ca 20 mm och den ståtar med ca 26-27 millimetrar mellan vingspetsarna.

Dessa två får ligga här och mogna en tid. Plötsligt en dag löser det sig.

Tre barkklot-honor

På samma björk som styltflugan i förra inlägget hängde även ett antal barkklotspindlar - Theridion mystaceum.

Den ena hade ett litet husdjur.

Kunde snabbt hitta tre olika honor på ögonhöjd runt stammen. 

Vackra små spindlar. Med små menas ca 3 mm.

*Nom nom nom...*

Gårdsbjörken brukar vara lämplig jaktplats med kameran. Ofta ser man något som är värt att spana vidare på. Björkens bark - eller näver - underlättar förstås observationerna. Annat är det med skrovliga ekstammar och andra träd med oredig yta där krypen blir fullständigt osynliga.

Spontant tänkte jag släktet Medetera (fam. Dolichopodidae - styltflugor), men den ursprungliga ryggmärgskänslan klingade av och jag blev osäker. Tyckte att huvudet inte kändes klockrent för släktet och så var det ett par andra små detaljer som jag hängde upp mig på. Hittade dessutom ingen motsvarande Medetera-fluga i litteraturen och mina snabba sökningar (som förstås båda är ofullständiga).

Hjälp via nätet gav sedan ett bekräftande svar på Medetera. Vet inte om artbestämnming är möjlig i det här sammanhanget. Hur som helst. Flera av dessa drällde omkring på björken och denna mumsade som synes på en hoppstjärt. Kroppslängden är ungefär 3 mm.

Tupélus

Trädgårdens nordmangran - Abies nordmanniana - har i år ett gäng små vaxutsöndrande löss på barren. Jag har ju för mig att det rör sig om kryp som tillhör familjen Adelgidae (barrlöss) men har i skrivande stund varken hittat rätt eller fått några svar då jag frågat. Så vi får se om det löser sig med den här artningen. Är t.o.m. tidvis osäker om nämnda familj är den rätta.

Jag får förstås också försöka komma ihåg att följa med lössens utveckling och se om det händer något specifikt som kunde ge en ledtråd eller två. Totala längden på dessa kryp är ca 3-4 mm. "Vaxhåren" är förstås ett visst skydd mot rovdjur.

Edit 31.5.2019: Arten är Adelges pectinatae. Adelgidae var alltså alldeles korrekt.

Havrebladlus

Trädgårdens hägg har sina nya skott beklädda med bladlöss. Det här torde vara arten Rhopalosiphum padi. Trivialnamnet är havrebladlus och det heter den för att den ibland kan bli galet talrik och angripa havre. Annars gillar dessa bladlöss normalt hägg samt i någon mån apel och rönn. Det är skäl att hålla ögonen öppna efter steklar på dessa kvistar nu också.

Lördag på Storsand. Del 6 - Mindre strandpipare

Visst spanades det också en smula efter annat än småkryp under de där knappa två timmarna ute vid Storsand. Men mer - eller större - än denna mindre strandpipare blev det ändå inte. 

Några helhjärtade försök att komma nära gjorde jag inte heller. Tog några dokumenterande bilder och gick sedan tillbaka till småkrypen uppe bland dynerna och tallarna.

Lördag på Storsand. Del 5 - Hoppspindelnupp

Det är avancerat program och komplexa manövrer när hoppspindlar ägnar sig åt sådant som de gör när de blivit vuxna.

På en tallstam i det nygallrade och numera öppna området längre upp från stranden (Storsand, Monäs) hade dessa två en herdestund i eftermiddagssolen.

Paret tillhör hoppspindelsläktet Heliophanus. Det finns hos mig en viss föreställning om att det eventuellt kan röra sig om H. dubius - smaragdhoppspindel - men det går egentligen inte att bestämt spika det på basen av dylika bilder. Som vanligt borde man kolla de där könsorganen och jag var inte så intresserad av att faktiskt göra det i det här fallet. Det viktiga var väl kanske att spindlarna själva hade koll på att partnern var av samma art. Annars passar inte pusselbitarna ihop där under honans bakkropp.

Hanen har krånglat sig grensle över honan som vrider undersidan av sin bakkropp mot honom. Han hjälper kanske till med det där "vridandet" också. Troligen hade han vid det här laget passat in någondera pedipalp mot hennes epigyn. Det är ju så de kopulerar.

Förspelet har troligen skett genom något arttypiskt viftande med palper och ben. Hoppspindelhanar brukar ha intrikata danser och koreograferade föreställningar innan de kommer till skott. Under själva akten steppade han också intensivt med bakbenen framför hennes ögon. Helt klart blev hon imponerad. Det syns också på hennes blick.

Lördag på Storsand. Del 4 - Sandjakt

Det blev mest bara jägare som dokumenterades under Storsandsbesöket i lördags.

Guttaperkaspindel och myrlejonsländlarv vill båda sätta sina vassa munverktyg i andra små strandinvånare. Inte jättekonstigt egentligen. Procentuellt är ju ändå många småkryp rovlevande.

Vargspindeln Xerolycosa miniata är förstås också en jägare. Den heter dessutom strandjaktspindel på svenska. Men den ska ju inte känna sig helt säker på att allt bara är att jaga och vara glad. För om den råkar vandra omkring på de ytor där vargvägstekeln i första "storsandsinlägget" huserar kan det bli hett om öronen. Stor risk att den då faller in i ett vegetativt tillstånd, blir nergrävd och sakteliga uppäten. 

Likt de övriga Storsandsdjuren i denna lilla inläggsserie, är förstås sandjaktspindeln typisk art för habitatet.

Lördag på Storsand. Del 3 - Myrlejon

Jag erkänner. Myrlejon har jag agerat slarvigt med. 

Inte så att jag hanterat larver eller fullbildade sländor ovarsamt. Nej det handlar om att jag bara tänkt "myrlejon" utan att reflektera närmare kring dem. Med "närmare" menar jag arttillhörighet.

Otaliga gånger har man suttit på huk i sanden och följt med småkrypens väg över minfälten. Myror, små skalbaggar eller andra sandvandrare ska ta sig från A till B och på vägen måste de passera alla dessa gropar. De flesta klarar sig. Det är inte så att varje myra som går över kanten faller offer för de långa käkarna nere i gropens botten. Men det är lika spännande varje gång.

Vad jag som sagt inte riktigt reflekterat över tidigare är vilket myrlejon det egentligen rör sig om. Nu när jag också för första gången tog några bilder av en larv och var på väg att fixa till detta inlägg blev det aktuellt med kontroll av arttillhörigheten.

I landet har vi vad jag kan notera två arter i släktet Myrmeleon. I Sverige Finns utöver dem även en art i släktet Euroleon, men den (E. nostras / fläckig myrlejonslända) är starkt hotad och tycks inte vara observerad i Finland.

Följande fråga var då förstås vilken av de båda Myrmeleon-arterna som bor på Storsand. Kanske båda finns där? Det vet jag inte. Men framför kameran hade jag i alla fall förstås bara en art. 

Hjärnan ställer till det en aning i dylika sammanhang. Arten Myrmeleon formicarius har trivialnamnet vanlig myrlejonslända. Det blir väldans lätt att tänka sig att det är den... för att den heter "vanlig" och för att... ja... varför då egentligen? Det är också den jag slarvigt "tänkt" mig att man alltid sett vid sandstränderna i trakten.

När jag nu kollat diverse källor tenderar jag dras till slutsatsen att detta är arten M. bore (liten myrlejonslända). Kassaskåpssäker är jag inte. Men enligt vad jag kan tyda mig till genom jämförelserna larverna emellan i nyckeln nedan (referens) torde det stämma. Håren mellan tänderna på käkarna, bakbenens brist på fläckar samt ett par andra smådetaljer pekar på M. bore.  Dessutom borde habitatet stämma aningen bättre med arten.

På tal om bakben... finns det några småkryp som har lustigare bakben än dessa?

Den här larven kan möjligen vara i sitt sista stadie innan den ställer om till fullbildad slända. Myrlejonen är larver under ett par somrar innan de blir vuxna. Storleken på den fotograferade individen tyder på att den kommer att höra till dem som flyger under andra halvan av den annalkande sommaren.

The larvae of European Myrmeleontidae (Neuroptera)

Davide Badano & Roberto Antonio Pantaleoni

Zootaxa 3762(1): 001-071  2014

Http://dx.doi.org/10.11646/zootaxa.3762.1.1