Ibland postar folk kvalster till mig. Med postar menar jag inte bilder skickade via e-post eller sociala medier. Nej, det är fysiska kvalster i fysiska paket som landar i den fysiska postlådan ute vid den fysiska gatan.
I djurväg inbegriper den här bloggen allt mellan himmel och jord. Någon speciell inriktning är inte uttalad. Eventuella frekvent återkommande besökare har kanske ändå noterat att jag tenderar ha viss dragning mot vissa taxonomiska grupper. Steklar är ett sådant exempel. Speciellt brokparasitsteklar. Spindlar gillar jag också. Men båda nämnda grupperna brukar jag ibland ha mentala pauser från. Varför vet jag inte. Det blir bara så.
En grupp som dock ständigt får neuronerna att skicka elektriska impulser mellan varandra är kvalster. Denna ofantligt stora och diversa samling svårobserverade kryp ackompanjerad av begränsad biologisk litteratur full av stora informationshål och svårfunna beskrivningar. Helt hopplös djurgrupp att fatta tycke för.
Under årens lopp har uppenbarligen ett rykte om min kvalstervurm spridit sig. Beror rimligen på otaliga artbestämningskommentarer i diverse "vad är det här för småkryp-grupper" på Facebook.
Med ovan nämnda i åtanke står det sannolikt klart att kvalstren i det här inlägget tillhör dem som skickats till mig. Kvalstren hade upptäckts klamra sig fast på terrariedjur och följaktligen uppstod oro kring huruvida kvalstren kunde vara skadliga för terrariedjuren - i det här fallet en skorpion, Euscorpius italicus.
På första - av terrarieägaren Fredrik McPede Häljesgård tagna - fotografiet ser man att det handlar om kvalster i infraordningen Uropodina (ordn. Mesostigmata, rovkvalster). I den här delen av världen är det, vad jag nu erinrar mig, inga andra som uppvisar dylik rund och slät "ryggsköld" samt klänger fast på större evertebrater. Eller jo... det finns. Men de är mycket mindre. Bara kring 200 μm jämfört med minst dubbla storleken i det här fallet och de återfinns på myror.
Jag fick hem ett litet rör med bottensubstrat (jord) vilket innehöll en försvarlig mängd kvalster. Antagligen kring 150 - 200. Rejäl mängd kvalster i liten mängd substrat. Drygt 50 stycken av varierande storlek plockades ut och sparades. Kvalstren är inte bevarade i sprit och har i all enkelhet tagits av daga i frysen samt därefter tillåtits torka. Merparten av dem håller formen men när innandömet torkar krymper det ihop varpå ett oregelbundet mönster skymtas genom kutikulan och som således inte har med deras egentliga utseende att göra.
Utseendet på honornas genitaliesköld - den rundade formen centralt på undersidan - gick inte att återfinna i den Uropodina-litteratur jag dittills hade samlat på mig. Sköldformen hör till de diagnostiska karaktärerna.
Kom samtidigt på att det var rätt länge sedan jag kollat om Wolfgang Kargs Acari (Acarina. Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben (1989) fanns tillgänglig på något webb-uppkopplat antikvariat.
Minsann!
Ett exemplar väntade på köpare och det beställdes omgående.
Boken är dock redan gammal och saknar föga förvånande ett försvarligt antal arter. Kvalster-arten i det här inlägget hör till de där saknade. Men boken är det oaktat riktigt bra och gav tydligare klarhet i kvalstrets taxonomiska hemvist.
Bilderna ovan och nedan är de två första jag tog. Ljussättningen blev aningen skarp. Rättade till den grejen men konstaterade även att det skarpa ljuset också framhäver detaljer som nästan försvinner när ljusdiffusionen är starkare.
Kvalstrets familjetillhörighet är Oplitidae (ingick tidigare i Trachyuropodidae). Därefter har identifieringsprocessen tagit stopp och släkte är än så länge oklart. Det är kanske inte ens möjligt att avgöra på basis av det här bildmaterialet.
Tack till Jenő Kontschán för bekräftelse av familjetillhörighet!
Pillade bort andra och (del av) tredje benet på vänstra sidan hos ett av kvalstren för att få visuell åtkomst till peritremen (åsliknande struktur) vid andningsspirakeln som är en av de diagnostiska karaktärerna i bestämningen av dessa kvalster. Peritremen syns dock inte jättetydligt i bilden nedan. Den är kort och bildar i sin främre del en utåt och bakåtriktad krok.
Här ett äldre inlägg med omnämnande av peritreme i familjen Macrochelidae.
Peritremen hos släktet Oplitis bör vara lång och krokig. Det skulle antyda att just Oplitis inte är aktuellt i det här fallet. Hos övriga släkten är den kortare och "enklare" men utgående från vad jag hittills hittat är det inget släkte eller någon art som uppvisar utåt och bakåtriktad prestigmatid peritreme-krok.
En annan karaktär jag hittills inte heller sett motsvaras i artbeskrivningar är placeringen och riktningen av de strukturer som bildar små kanter eller fåror på ryggskölden.
Trevligt nog har ett antal av de vuxna honorna utskjutna chelicerer. De kan som synes sträckas ut en god bit. Bland Uropodina-kvalstren är chelicererna försedda med saxklor och kan, med vätsketryck och muskelindragning, skjutas ut och dras in. Muskelfästet sitter relativt långt bak i kroppen. Saxklornas utseende är också diagnostisk karaktär men jag har för närvarande inte möjlighet att fotografera så små motiv på vettigt sätt.
Jag vågar inte uttala mig mer preciserat om kvalstrets diet eftersom bestämningen inte kommit längre än Oplitidae. Bland Uropodina är många av släktena och arterna rovdjur på främst nematoder. Flera äter också svamp och andra organiska ämnen. I dynghögar där bland annat arter i släktet Uropoda ofta befinner sig är just svamphyfer troligen viktig födokälla. Men där får också små fluglarver sätta livet till. Här och här hittas deutonymfer av någondera art i släktet Uropoda.
Många Oplitidae-kvalster är kopplade till myror - eller termiter där sådana finns - på vilka de också kan ses lifta. I motsats till Uropodidae-kvalstren som liftar i deutonymfstadiet, och då genom att kleta fast stig med ett stelnande sekret, är foretiska Oplitidae-kvalster vanligen vuxna.
En del Oplitidae-kvalster är förknippade med död ved. Många myror bygger i och för sig också bo i död ved.
I det här fallet råder det osäkerhet kring vad kvalstren exakt kommit in med i terrariet. Därför går det inte heller att med säkerhet säga huruvida inläggets kvalster har säker koppling till myror och/eller död ved. Bör även tillägga att deras hemvist är en lövskogsdunge på en ort något norr om Stockholm.
Med tanke på den stora mängden kvalster i terrariets marksubstrat har miljön tjänat dem gott. Men eftersom de klättrat upp på terrariedjuren får man spekulera att födokällan börjat tryta och att kvalstren hoppats på lift till ny plats. Foresi (liftande) är dessa kvalsters primära spridningsmetod.
Hanarna känns igen på att deras genitaliesköld har annat utseende. Hanarna bland de insamlade kvalstren är generellt aningen mindre än honorna.
Nymferna har lite klenare kutikula/skal och blev i flera fall deformerade när de torkade. Men några behöll ändå formen. De är ungefär hälften så stora som de vuxna honorna och med ett innandöme som förmodligen torkat ihop till nästan ingenting är det i stort sett bara ett tomt skal som fotograferats.
I det här inlägget från 2021 syns Uropodina-kvalster på raspryggstekeln (Rhyssinae) Rhyssa persuasoria. Inte omöjligt att det också handlar om något kvalster i familjen Oplitidae. Abies-veden i vilken stekelhonorna under flera år parasiterat på hornstekellarver är också hem för myror.
Inlägget uppdateras ifall artbestämningsprocessen leder vidare till släkte och t.o.m. art.
DNA-sekvensering vore förstås alltid fördelaktigt i dylika sammanhang.
Referens:
Karg, Wolfgang. 1989.
Acari (Acarina. Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben
Der Tierwelt Deutschlands. 67. Teil. Web Gustav Fischer Verlag Jena
