Stor hornstekel, Urocerus gigas, är en art som hos oss i Finland är ganska lätt att känna igen. Det finns inte riktigt någon annan insekt man kan förväxla den med här uppe i Norden. Nere på "kontinenten" kan man råka på viss osäkerhet eftersom där finns några andra hornstekelarter som kan likna, men det behöver vi inte bry oss om här och nu.
Adjektivet i dess svenska artnamn kombinerat med utskottet i aktern, ovipositorn (äglägningsröret) som sticker fram undertill och kombinationerna av svart och gult leder hyfsat lätt fram till just stor hornstekel. Det är väl närmast större poppelglasvinge (Sesia apiformis) eller bålgetingglasvinge (Sesia bembeciformis) som kan ställa till problem... eller möjligen bålgeting (Vespa crabro) då?
Men förväxlingsrisk handlar förstås i slutändan alltid om var och ens referenser och generella kunskap.
Hur som helst...
I den finlandssvenska fb-gruppen Naturväktarna postas en blandning av naturbilder, naturupplevelser och artbestämningsfrågor. Jag har haft för vana att med jämna mellanrum kika på sidan för att svara på dessa artbestämningsfrågor. I början av augusti dök ett par fältbilder på en "väldans gul" hornstekel upp i flödet. Det vanliga breda, svarta bandet över bakkroppen (på tergiterna 3 - 6) verkade saknas och pronotum hade klara, gula fläckar. Hornstekeln kändes liksom lite fel och jag fick vibbar av den rejält sällsynta arten U. fantoma. Visserligen har U. fantoma mörka band över sjätte och sjunde tergiterna men viss variation finns förstås.
Trådstartaren hade räddat hornstekeln ur en vattentunna och den satt kvar under ett blad länge därefter. Man fick förmoda att den helt enkelt hade gjort sitt vad äggläggning beträffar och att veven var på väg att kastas oberoende.
Eftersom stekeln hade slutat röra på sig, eftersom artbestämningen kändes osäker och eftersom en potentiellt sällsynt art hägrade blev det ordnat så att den skickades till mig för närmare granskning.
När posten var klar med sin hantering släcktes tyvärr hoppet om raritet omgående. Man kan notera att det typiska svarta bandet liksom ändå finns på rätt plats fast det inte riktigt finns. Dessutom är alla andra detaljer klart och tydligt förenliga med vår alldeles triviala stor hornstekel.
De detaljerna handlar bl.a. om undersidan med sin myckna svärta, svart coxa (höft) på tredje benparet, den lilla [extra] taggens utseende och storlek på klorna och de svarta partierna på bakkroppens sista segment (tergiter).
Efter konsultation visar det sig att dylikt färgade exemplar observeras nu som då. De är uppenbarligen inte så vanliga och jag har personligen aldrig sett någon. i Naturhistoriska centralmuseets samlingar sägs det finnas en del. Lite "bleka" fläckar på pronotum är hyfsat vanligt, men den här hade kraftigare gul lyster än någon jag stött på tidigare.
Så hur var det egentligen med förväxlingsrisk nu då?
Jo, om man har en lite speciellt färgad individ och endast någon enstaka fältbild att utgå från så kan man alltså plötsligt bli osäker bara för att det finns en rejält sällsynt [förväxlings]art man extremt gärna skulle vilja se.... typ.
U. fantoma hade självfallet varit galet kul - och samtidigt lite halvt osannolikt. Men det halvt osannolika bör man väl ändå dubbelkolla bara för att inte missa något osannolikt? Så stort tack till upphittaren som skickade denna magnifika insekt för närmare granskning!
Här ett tidigare inlägg med en äggläggande stor hornstekel som ser ut så som jag tycker att de ska se ut för att inte ställa till förhoppningar om en annan (väldigt sällsynt) art.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar