Besöket vid Storsand gick mest ut på sållning av lös förna lite här och var. Storsand är ju naturskyddsområde och all min verksamhet är av försiktigaste karaktär. Alla krypen återbördas till det substrat de hittades i. De grå sanddynerna är känslig biotop och all vistelse i området bör ske längs existerande vandringsstråk för att minimera slitningen av lavar och mossa på dynerna. Mitt småkrypssökande sker därför också i enlighet med tanken om att ingen förstörelse av befintlig natur får ske. Slitaget riskerar i övrigt vara ganska stort i området eftersom det är ett populärt turistmål.
Att jag primärt använde tiden till att söka i markstubstrat handlade om min strävan att hitta några specifika arter (som jag hittills inte hittat). När jag förflyttade mig från ett ställe till ett annat och passerade ett par enbuskar fick jag spontant helt plötsligt för mig att skaka lite i några av kvistarna. Jag har under mina besök vid Storsand ofta sökt småkryp i enbuskarna och började vara lite "trött" på dem. Enarna hade tidigare inte heller bjudit på något särskilt "spännande".
Ner på min uppsamlingsyta ramlade föga förvånande de sedvanliga snabblöparna i "aureolus-gruppen". De är galet vanliga i enar och granar på i stort sett alla ställen där sådana växer.
Ner ramlade också en helt annan snabblöpare. En märkbart större och mer långbent art med karakteristiskt mönster. Jag hade aldrig tidigare sett arten i verkligheten men kunde omedelbart konstatera vad det rörde sig om.
Denna urtjusiga snabblöpare är nämligen Rhysodromus histrio, praktsnabblöpare. Ingen annan snabblöpare har ett dylikt mönster.
Det finns en del ströobservationer av arten längs västkusten. Någon dussinspindel är den inte häromkring. Mitt intryck baserat på vetenskapligt erhållen känsla är att de mest spännande fynden ofta tenderar vara resultat av slump och tillfälliga ingivelser när man rör sig i den där naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar