Bådaviken har tidigare varit ett hyfsat fint tillhåll för diverse vadare. På grund av landhöjningen och igenväxningen är det numera sämre ställt, men man kan fortfarande få se en del olika arter - speciellt om man kan urskilja de som håller till ute vid stranden.
Den här våren finns det eventuellt potential att se lite fler än vad som varit fallet de senaste åren. Växtligheten (vass & kaveldun) är helt enkelt mer snaggad än tidigare. Förra säsongens Highland-kor har gett resultat. Dessutom tror jag att isen också kapade en hel del (främst då kaveldunen).
Här kommer två dokumenterade vadare från lördagen. Först har vi här en alldeles ordinär grönbena - Tringa glareola.
Grönbenan var egentligen grönbenor. Kunde skymta totalt tre st.
Precis när jag höll på att packa ihop inför hemfärd, landade en typiskt högljudd gluttsnäppa - Tringa nebularia. Den var ensam. Stannade bara ett par minuter innan den tutade vidare.
Övriga vadare då?
Enkelbeckasiner surrade högt ovanför tornet och drog vid några fåtal tillfällen raskt fram på lägre höjd över viken. Brushanar flög förbi i smågrupper och några landade ute vid stranden mot Bådabukten. Två förbiflygande gäng hann jag uppfatta som små vadare - men inte mer än så. Storspovar spelflög i högre grad än vad de gjort de senaste två-tre åren. Kan tänkas att kornas betande skapat mera spov-vänliga ytor längre in i viken. Tofsvipor syns numera också i något större antal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar