lördag 21 mars 2026

Fannia tuberculata

Sakteliga tar jag mig fram genom lådan av insamlade och monterade tvåvingar för att dokumentera och artbestämma dem. Det är insamlingarna från 2021 som är i fokus just nu. I något skede ska jag väl variera mig genom att plocka ut en del steklar också, men jag har liksom ett slags "momentum" med flugorna just nu.

Om jag nycklar rätt ska det här vara Fannia tuberculata.
Hona är det i alla fall.

Likt övriga i familjen takdansflugor (Fanniidae) är larverna nedbrytare av organiskt material och då främst från växter.

Jämför med insamlad hane av F. armata här.



torsdag 19 mars 2026

Microchrysa polita

Efter tre betungande blomsterflugor pustar jag här ut med en lättidentifierad vapenfluga (fam. Stratiomyidae) i form av Microchrysa polita
Vanlig i trädgården och har såväl insamlats som dokumenterats tidigare.



onsdag 18 mars 2026

Botanophila ?

Jag förlorar mig bland alla borst i bestämningsnyckeln och orkar inte riktigt uppbåda rätt mängd styrka för att börja om en femtielfte gång bara för att åter landa i någonting som inte verkar stämma.
Tror släktet är Botanophila men utan att riktigt hitta någonting klockrent bland arterna (i artnyckeln) smittar osäkerheten tillbaka på släktesnivån.





lördag 14 mars 2026

Hydrophoria linogrisea (?)

Hjälp!
Efterlysning!
"Pegomya" med lång, fjäderformig "behåring" på antennborstet (arista) samt ett (interfrontalt) borstpar i pannan och långt utstickande stort undre vingfjäll.

Finns arter med sådana karaktärerna bland Pegomya och har de den här färgsättningen?
Det ska sägas att flugan ser lite mera mörkfläckig ut i "normalt" ljus. 
Centralt på bakkroppen en mörk längsgående rand.

Har bl.a. glott på Botanophila, Emmesomyia, Eutrichota, Hylemya och några andra. Sistnämnda släkte har t.ex. fjäderformad arista men sedan tycker jag det fallerar på andra detaljer. Emmesomyia har "bra" vingfjäll, men matchar sämre på andra punkter.

För jag kan väl knappast vara i fel familj? 
Analribban når ju vingkanten och då bör de övriga familjerna i överfamiljen Muscoidea gå bort. Det oaktat har jag ändå kikat på en del arter i släkten bland de familjerna.
Vad missar jag?

Ett bekymmer är bristen på ny Anthomyiidae-nyckel för norra Europa.

Redigering/tillägg 15.3.2026: Fick tips om länk till en bra artnyckel och svaret beträffande släkte ser ut att vara Hydrophoria i fall jag navigerat rätt. I så fall är det H. linogrisea vilken är den enda av släktets arter med gula ben.
I bilderna har flugan inte riktigt Hydrophoria-vibbar om man ser på utseendet rent allmänt. Färgerna är liksom fel. Den ovan nämnda fläckigheten är försvunnen men syns i stereoluppen. Att så är fallet beror antagligen på hur mikrostrukturen reflekterar ljus i olika förhållanden. Det myckna diffuserade ljuset i "makrostudion" kan eventuellt ge dylika effekter. Men jag spekulerar.

Så vitt jag kan notera pekar de diagnostiska karaktärerna hur som helst på H. linogrisea.
Arten är dokumenterad i fält här i trädgården sedan tidigare. Utöver tidigare nämnda spekulation angående hur ljussättningen eventuellt påverkat färgen kastar jag in ytterligare en spekulation - nämligen att den här flugan legat död länge i växthuset innan den togs tillvara och att även det spelar roll.




torsdag 12 mars 2026

Pegomya sp.

Någon blomsterfluga (fam. Anthomyiidae) är det ju.
Någon art i släktet Pegomya bör det också vara.
Hopplöst släkte med 51 arter på finländska listan. Många på den listan kan förstås avfärdas men sökningen efter rätt träff är lite för svår och framförallt tidskrävande för att jag ska ge mig in i det hela. Dessutom kvarstår faktumet att det är toksvårt att hitta beskrivning på alla arter och bestämningsnyckel tycks lysa med sin frånvaro.

Bilderna ligger ute i dipterist-grupp för granskning och om någon hör av sig med matnyttigheter får jag redigera det här inlägget.

Tillägg 13.3.2026: Det skulle kunna röra sig om Pegomya bicolor. Kombinationen av diagnostiska karaktärer som tre stycken lika stora preapicala, dorsala borst på tredje tibian, de presuturala achrosticala borsten och gula palper stämmer i alla fall.
Arten fanns redan tidigt med i ekvationen men då endast baserat på habitus vilket i det här sammanhanget är långt ifrån tillräckligt. 
Nämnda diagnostiska karaktärer har några år på nacken och huruvida ny kunskap, som skulle kräva ytterligare karaktärer för säker artbestämning, tillkommit vet jag inte.

Larver av P. bicolor är bladminerare på släktet Rumex (skräppsläktet).



Självdött exemplar insamlat 2021 ur trädgårdsväxthuset.


lördag 7 mars 2026

Thricops cunctans

En milstolpe har nåtts! 
Här kommer nämligen första dokumenterade insekten ur lådorna innehållande insamlade växthusdöingar från år 2021. 
Jag blev klar med 2020 för två veckor sedan.

Familjen är husflugor (Muscidae), underfamiljen är Azeliinae, tribus är Azeliini, släktet är Thricops, arten är cunctans och könet är hane.

Vanlig art i hela landet och en rätt "typisk" representant för familjen husflugor vad levnadssättet anbelangar. Larverna är nedbrytare (saprofyter) av organiskt material.



söndag 1 mars 2026

Oplitidae. Chelicererna

I början av december förra året publicerade jag det här inlägget som handlar om några kvalster i familjen Oplitidae vilka skickats till mig.
Det första jag gjorde med mitt nya begagnade mikroskop var att kika på kvalstrens chelicerer samt ta några testbilder.

En av honorna som dött med chelicererna utskjutna fick således lov att släppa dem ifrån sig varpå de landade på objektglaset, fick en liten droppe av vad som torde - om jag minns rätt - vara Solakryl BMX (men flaskan har ingen etikett) över sig och sedan täckglas på det.


Jag kunde ha ökat detaljkontrasterna med mindre bländare i ljuskondensatorn men valde den här gången att vara lite försiktig med den möjligheten och ökade i stället kontrasterna i efterföljande bildbehandling. Minskad ljuskondensatorbländare ökar skärpedjupet men också diffraktionsartefakter vilket kan få detaljerna att se lite klumpiga ut. Men jag ska fortsätta experimentera i akt och mening att hitta rätt inställningar för rätt ändamål.

Första bilden är fokusstackad av 10 fotografier och andra är gjord med 14 fotografier. Båda blev sedan frilagda i akt och mening att få den synnerligen tunna och närmast osynliga kitin-kölen på ovansidan direkt bakom saxklon skönjbar. Jag blir dock inte riktigt klok på exakt hur den kölen egentligen ser ut och sitter mot saxklon.
Tyvärr är också saxklornas inre tänder otydliga. 

Eftersom båda - höger & vänster - är riktade åt samma håll på objektglaset visar de olika sidor mot kameran. Vilken som är vilken hyser jag viss idé om baserat på vad man lyckas skönja i det ursprungliga inlägget om kvalstren kombinerat med dessa bilde. Men jag vågar inte vara tvärsäker innan jag granskat dem mer ingående. Båda petades loss samtidigt och det var inte möjligt att avgöra vilken som landade var på objektglaset. Genomskinligheten och fokusstackningen gör ju dessutom att alla detaljer presenteras i samma plan vilket inte är önskvärt alla gånger. 

För bättre koll på de enskilda delarnas position på chelicererna är det skäl att ta bilder med aningen större kontraster och kortare skärpedjup. Anatomin inuti chelicererna är rätt spännande och det har jag för avsikt att återkomma till senare.

Ur artbestämningssynpunkt är den svåraste biten ändå att hitta gjord beskrivning av detta än så länge obestämda kvalster. Om sådan beskrivning ens existerar vill säga.

40x med 2.5x NFK Eyepiece till kamera med APS-C-sensor. Marginellt beskurna i sidled.