Replotinsekter 20.7

Efter fiskjakten nyttjades annan kamera ovanför vattenytan. Det blev bara en kort och flyktig vandring bland blommorna på stranden.

Luktgräsfjäril, Aphantopus hyperantus, var flitigt på vingarna och besökte mestadels röllika, Achillea millefolium. 

Larverna lever på olika gräs och starrarter.

Alla luktgräsfjärilarna tenderade luta sig mot mig och det blev aldrig någon riktigt vinkelrät dokumentation av vingarnas undersidor. 

De sitter förresten oftast med ihopvikta vingar.

Bland strandens älggräs, Filipendula ulmaria, hittades den här halvdöda guldbaggen. Det handlar om olivgrön guldbagge, Protaetia cuprea, vilket bl.a. syns på den släta pannan.

Vad guldbaggen råkat ut för har jag inte fått svar på. Faktum är att jag inte sökt svar i så stor utsträckning heller. Tankarna rör sig lätt mot någon svamp men de vita kakorna tränger inte primärt fram i lederna mellan sköldarna vilket jag tycker borde vara fallet om det är en parasitisk svamp.

Frågan kanske får sin lösning.

Måhända du har koll?

Det är trollsländtider just nu. 

En del mosaiktrollsländor, så vitt jag kunde se mest brun mosaikslända, susade förbi men landade aldrig inom fotograferingshåll. 

Större sjötrollslända, Orthetrum cancellatum, ställde dock upp.

Både honan ovan och hanen nedan ser gamla ut med tanke på att de är rätt mörka.

Flicksländor fanns det också gott om. Men de är på gränsen till för små för att man ska lyckas åstadkomma vettiga bilder med det teleobjektiv som var enda medhavda glugg.

Om jag tolkar detaljerna rätt är det här sjöflickslända, Enallagma cyathigerum.

Referenser:

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. (2005). Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. (DE 50–54). Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: luktgräsfjäril (Aphantopus hyperantus). https://artfakta.se/taxa/201107 [2025-07-27]

Billqvist, M; Andersson, D & Bergendorff, C. 2019

Nordens trollsländor

Avium förlag

 

Replotfiskar 20.7

Helt plötsligt befann jag mig åter med kameran i samma plurr som veckan innan. Den här gången blev det dessutom lite längre stund i vattnet. Kamerans batteri höll ut i 2,5 timmar och för min egen del kändes det på tok för kort.

Stillbilderna håller ingen högre standard eftersom de är från film tagen med en äldre GoPro-kamera. Skärpan således allt annat än krisp.

Upptäckte i samband med ihopsnickrandet av detta inlägg att filmprogrammets kontrollruta skymtar halvtransparent i några av stillbilderna. Ber om ursäkt för det och konstaterar att jag inte orkar göra om och göra rätt.

Precis som under föregående session (länken ovan) var sikten dålig. Ställvis riktigt grumligt vatten.

Ordet övergödning poppade ofta upp i tankarna. Men algmängden på botten, stenar och växter kändes inte alldeles alarmerande - än. 

Dessutom kan jag inte riktigt jämföra med hur det brukar vara i området trots att jag tidvis vistats där rätt ofta - om än för rätt länge sedan. 

Snorkling och dokumentation av livet under vattnet har jag inte ägnat mig åt tidigare i just dessa vatten.

När jag i efterhand går igenom det filmade materialet ser jag ofta fiskar som jag inte såg "live" på plats. 

Mestadels har det med sikten att göra. Kameran har jag längst ut på en rundstav... ett borstskaft (utan borste)... och kameran är därför ofta en dryg meter framför mig vilket gör att den kan "se" lite längre än jag när det är dålig sikt. 

De fiskar jag ui efterhand upptäckt på filmen har ofta varit lite större fiskar som tidigt simmat bort när jag närmat mig. I det filmade materialet syns de boftast som avlägsna skepnader borta i grumlet.

Braxen, Abramis brama, i bilden ovan hörde till ett av de där fiskgängen som bara skymtades som allra hastigast. 

Tacknämligt girade just den här fisken lämpligt och råkade komma in framför kameran tillräckligt nära för att möjliggöra arttillhörigheten.

De minsta ynglen vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om när det kommer till artfrågan.

Jag borde smyga mig på gäddorna lite bättre och framförallt borde jag tidigare lyckas upptäcka de gäddor som ligger still och försöker se osynliga ut. 

Gäddorna glider inte iväg särskilt långt när man skrämt upp dem. Men i det grumliga vattnet kan det vara svårt att åter få korn på dem och är de väl i rörelse tycks de inte längre lita på sitt kamouflage och håller sig då i stället konstant på retfullt avstånd.

Ynglen skulle man lätt kunna vänja med sin närvaro. Redan efter några minuter tenderar de börja cirkla runt på relativt nära avstånd. De har en viss nyfikenhet.

Att erbjuda dem mat vore troligen effektivt.

Med röda ögon handlar det rimligen om mört, Rutilus rutilus. Vanligen räknar man diagnostiska karaktärer som antal fjäll och fenstrålar ifall man är osäker men sådant går förstås inte på basis av de här bilderna.

Yngel på ca 10 - 15 mm.

Om mitt klanderfria och exakta ögonmått kalibrerar rätt under vattenytan så var den här gäddan med sina ca 35 cm störst av dem jag lyckades få syn på. De övriga kanske kring 25-30 cm.

Abborrarna ovan kring 10 cm. Större stim av mindre abborrar syntes ofta.

Inte heller den här gången såg jag någon spigg.

 

Bådaviken. Viltkamera 1 - 16.7. Del 2. Tack för dansen!

10.7. 

Rördrommen skjuter fram huvudet

Står sedan helt stilla i följande tre tagna bilder (varav bara en är med här).

Därefter kliver hen in i vassen rakt framför kameran och stannar där en stund.

Fem minuter senare kommer fågeln tillbaka ut ur vassruggen och...

... vandrar tvärs över vattenspegeln samt in i Spypoint-kamerans blickfång.

Passerar nästan ut ur bild till höger (alla bilder inte medtagna) och svänger sedan om.

Vad annat kan jag göra än ställa mig upp och applådera hänfört som tack för den magnifika uppvisningen framför viltkameran. 

Chapeau!

Tror årets viltkamerahöjdpunkt härmed nåddes.

Efterföljande dagar fram till 16.7 när kamerorna vittjades på bildmaterial skedde inget av större intresse. När detta skrivs 22.7 är kamerorna ännu tillfälligt ur bruk men jag lär väl ändå återstarta dem inom kort. 

Bådaviken. Viltkamera 1 - 16.7. Del 1. Plötsligt händer det!

Ungefär 37 000 bilder. Det är vad Zeiss-kameran plåtat totalt under sina dygn i vassen. Den senaste laddningen, tagna mellan första och sextonde juli, var 21 380 bilder. Under samma period tog Spypoint-kameran 583 bilder. Dels kan det ha lite att göra med hur de är riktade eftersom vassen framför respektive kamera antagligen påverkar respektive sensor lite olika när vinden gör sitt och dels är Zeiss-kameran sannolikt känsligare rent allmänt. Båda är förresten inställda på högsta känslighet.

Varför förmedlade jag i slutet av det här inlägget. 

Egentligen borde jag byta deras positioner för att se om deras respektive riktning påverkar. De är alltså på samma stolpe men riktade åt lite olika håll. Skillnaden var väl typ 100° under den aktuella perioden och de lämnade ett obevakat fält mellan Zeiss-kamerans högra bildkant och Spypoint-kamerans vänstra.

Skilnaden i antal bilder kamerorna emellan till trots har Spypoint-kameran avgjort flest dokumentationer av djur. De rör sig helt enkelt oftare framför den kameran.

Gräsänderna har triggat absolut flest bilder... om man bortser från vass som rör sig i vinden förstås. 

Det är en gräsandshona med allt större ungar (ungar växer. Duh!) som rört sig i den här ytan. Jag tippar det är samma familj som i det ovan länkade inlägget.

Nästan 40°C säger kamerorna i några av bilderna. Rekordet jag noterat är 45°C. Men så varmt är det förstås inte i luften även om jag toksvettades när bildmaterialet samlades in. Temperaturgivaren reagerar rimligen på det uppvärmda kamerahuset.

Spypoint-kameran fångar älg. Det gjorde den redan från början och det var fullt väntat. Fram till vattenytan går nämligen en välanvänd älgstig genom vassen. 

Och så... plötsligt händer det.

Orsaken till att jag haft Zeiss-kameran inställd med hög känslighet heter vattenrall. Kameran är nämligen riktad så att den ser mot ett område från vilket vattenrall hörts vid upprepade tillfällen. Vattenrallen smyger omkring inne i vassen och vill verkligen inte göra mycket synligt väsen av sig.

Faktum är att jag inte ens vet om kameran reagerat på rallen eller om fågeln är ren och skär "bifångst" i den myckna mängden vind-utlöst bildmaterial.

För jo... visst är den där till vänster i bild precis där jag misstänkte att det skulle finnas chans att den dök upp. Genomgång av 37 000 bilder lönade sig. 

Gott folk, jag har bildbevis på vattenrall!

Champagnekorken och klackarna i taket.

Rördrommen dök också upp igen. Den - eller de - passerade kameran oftare innan häckningen tog vid. Det torde vara fler grodor i det här området än i närheten av deras boplats. Jag spekulerar dock angående den saken.

Här förväntade jag mig att se rördrommen också i bildmaterialet från Zeiss-kameran. Fågeln går väl ut ur bild till vänster och därmed in i den yta Zeiss-kameran har koll på. Men icke. Jag har 30 sekunder fördröjning på kamerorna innan de tar ny sensortriggad bildserie. På den stunden kan rördrommen ha svängt vänster och tagit sig ut ur bild till höger samt därmed gått "bakom" kamerorna. Men jag tror hen svängt höger och letat sig in i vassen precis i den blinda sektorn mellan kamerornas synfält. Eller så har Zeiss-kameran precis tagit en bildserie varpå rördrommen passerat inom de 30 sekunder som kameran varit inaktiv.

(Plats för konspirationsteori)

Det är visserligen fåglarnas varande jag är mest intresserad av. Men visst är det ändå kul när älg kliver in i bild!

Fortsättning följer.

Bådaviken 16.7. Värme, knipungar och trollsländor

Inne i en lång värmebölja just nu. Temperaturen har legat precis under 30°C i skuggan och i solen inne i viken var det närmast olidligt.

Det var synnerligen lugnt och händelselös tillvaro i Bådaviken. Jag åkte primärt dit för att titta till viltkamerorna. Återkommer till den saken i annat inlägg senare.

På vattenytan centralt i viken låg kniphona med fyra ungar. 

Ovanför passerade brun kärrhök - honan - på väg mot området där paret haft sitt bo.

Fåglarna sågs från tornet och där stannade jag inte länge. Kollade gästboken och traskade sedan vidare ut i viken där kamerorna är gömda i vassen.

På väg dit blev det en bristfällig dokumentation (medelst teleobjektiv) av bandad humlebagge, Trichius fasciatus, men ingen av en guldbagge (olivgrön eller gräsgrön) som flög omkring men aldrig landade. Varkendera har jag sett ute vid Bådaviken tidigare men det betyder inte att de skulle vara ovanliga där.

Fyrfläckad trollslända, Libellula quadrimaculata. Den här är sliten och det är inte så konstigt. Arten flyger under första halvan av sommaren och de kröp ur sina larvskal i slutet av maj.

Rätt många små ängstrollsländor var i farten. Ovan en ung hane av svart ängstrollslända, Sympetrum danae, och nedan, vad jag uppfattar som, en riktigt nykläckt och ljus tegelröd ängstrollslända, S. vulgatum. Också en hane.

Mer utfärdad hane av svart ängstrollslända hittas här och här är fler bilder av båda arterna.

Mosaiktrollsländor var också på vingarna. Ingen av dem fångade jag på bild eftersom jag inte orkade vänta på att någon skulle sätta sig. Värmen var helt enkelt för tuff och mitt ymniga svettande riskerade förändra saltnivån i vikens vatten. Jag fann för gott att leta mig bort därifrån när viltkamerornas bildmaterial fanns nerplockat i fickorna.

Så snart den mest intensiva värmen släpper kommer jag att åka dit för att koncentrera mig mer på småkrypslivet.