När jag skakade i ett ax av strandråg ramlade denna skalbagge ner på sanden. Den stannade kvar helt orörlig medan jag dokumenterade den och efter en stund kunde jag konstatera att den var död.
Man samlar inte småkryp från Storsand. Det är skyddat område. I det här fallet frångick jag min principfasthet (jag samlar ju förresten nästan aldrig levande insekter oberoende) och plockade den här med mig hem när jag var förvissad om att den redan var död. Jag är osäker på om det är lagligt att ens ta en död insekt från Storsand, men nu är det gjort och jag har erkänt min handling helt öppet.
Skalbaggen är ingen raritet. Den heter Psammoporus sabuleti och dess svenska trivialnamn är älvstrandkrypare. Längden på individen är 5 mm.
Strandkryparna är en underfamilj (Aegialiinae) i familjen bladhorningar (Scarabeidae). De påminner mycket om dyngbaggarna (underfam. Aphodiinae) och vissa klassificerar dem som tribus Aegialiini under Aphodiinae. Här har jag följt Artdatabankens indelning (Dyntaxa & Artfakta).
I Finland finns bara två arter strandkrypare och älvstrandkryparen är den vanligare. Kuststrandkrypare (Aegialia arenaria) är rapporterad endast i landets sydligaste delar.
På sandstränder med dyner uppges arten föredra de högre och torrare ställena. Både larver och fullbildade baggar spenderar det mesta av sin tid grävande i sanden. Det syns också bra på den vuxna skalbaggen att den är anpassad för en grävande tillvaro.
Arten sägs hos oss leva med två generationer årligen. En vuxen generation flyger i juli och den andra, övervintrande generationen flyger i september-oktober samt april-juni. Den fyndade döingen var således sannolikt tillhörande sommargenerationen.
Älvstrandkrypare lever troligen primärt av förmultnande växtdelar, men kan ibland påträffas i kreatursspillning.
Eftersom den samlades in är planen att den ska dokumenteras mer ingående någon kulen vinterkväll framöver. Får väl återkomma till den då om jag alls kommer så långt med mitt dokumenterande av insamlade kryp.
Referens:
Entomologiska föreningen i Stockholm
Tibiale 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar