Gårdagens Bådavikenbesök beskrivs huvudsakligen här. I det här inlägget avhandlas en specifik episod som jag tyckte fick vara avskilt från resten.
Innan jag åkte hem gick jag som hastigast ut till stranden där den numera relativt torra viken övergår i vad som uppenbarligen heter Bådabukten. Själva Bådaviken är alltså en gammal vik som numera snarast är en liten våtmark med vattenspeglar, vass och strandäng. Centralt rinner ett dike genom viken och ut till havs.
Medan jag strosade ut mot stranden hade jag plötsligt en ung havsörn cirklande ovanför mig på förhållandevis låg höjd. Den spanade in mig märkvärdigt noggrant på något sätt. Vet inte vad som kunde ha intresserat den.
Helt out of the blue dök en vuxen örn rätt ner mot ungörnen.
Sedan drog de båda igång sin repertoar av attacker och undanmanövrar.
Den vuxna var helt klart den mer irriterade av de två.
Havsörnar som pysslar med dylik akrobatik är en fröjd att få se. Det finns en slags kombination av elegans, klumpighet, fart och slow motion som är briljant. Man hinner ju uppfatta deras rörelser också. Annat är det med t.ex. hökar där det bara rasslar till en gång så har höken på något märkligt sätt krånglat sig genom ett virrvarr av grenar i hög fart och slagit något svårfångat. Ögonens grafikkort hinner inte med då. Men för den lite lägre processorkraft som min syncentral besitter utförs havsörnskrumbukter i perfekt tempo.
Havsörnar är onekligen skickliga flygare med tanke på de dörrstora vingytor de måste kunna kontrollera. Visst pratar man i bland om att de är något klumpiga jägare, men då beror det kanske också lite på vad man menar. Samtidigt är havsörnarna hyfsat benägna att ta till just akrobatiska konststycken i luften. Det gör de ju inte minst under spelflykten inför häckningen.
Här får man utgå från att den gamla örnen är någon av de som har revir i närheten och att ungörnen mest bara är en kringstrykande individ - precis så som ungörnar oftast är.
Ungörnens ringmärkning har jag i nuläget inte kollat närmare.
Efter kanske fem eller sex attacker tyckte den äldre uppenbarligen att luften kändes rensad. De särade på sig en smula och flög vidare bort över skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar