Okontrollerad Bolyphantes

Visste ju att jag högst antagligen inte skulle kunna arta den här - dvs. skilja mellan Bolyphantes alticeps (spetsmattvävare) och B. luteolus (gullmattvävare) - utan närmare epigyn-kontroll. Men så skedde dokumentationen också bara mitt i ett göromål som inte alls handlade om att fotografera småkryp. Kameran var dock med ifall ett sådant där småkryp skulle uppenbara sig.

Estetiskt tilltalande i sin stilfulla färgsättning och eleganta kroppskonstitution.

Nu också med rödsvarta ben

Här är ett inlägg med en närapå helsvart Doryctinae-stekel (hanar).

Senare dök en likadan - men rödbent - modell upp (också hanar).

I augusti fanns dessa bracksteklar ur samma underfamilj (Doryctinae) i vårt vedlider (vedförråd). 

Som synes har de rödsvarta ben. 

7-8 mm kroppslängd. 

Liten och knepig citron

Här är ännu en stekel som räddats från en vattentunna och som sitter på en solvarm sten och försöker torka sig.

Jag kan säga så mycket som att det är en hona av något citronbi (släktet Hylaeus) men arten har jag knepigheter med. Lutar mot det vanliga gårdscitronbiet - Hylaeus communis - men inte så mycket att jag ramlar över ända och slår skallen i den artningen.

Edit: Har fått bekräftelse på gårdscitronbi.

Ouch!

Ajajajaj...

Sextonde augusti (eller dagen innan) hade denna hane av arten Bibio pomonae en verkligt dålig dag.

Den här hårmyggan (fam. Bibionidae) har inget svenskt trivialnamn. På norska heter den russeflue och på engelska Red-thighed St Mark's fly.

Livräddad lervarg

Här är ännu ett litet kryp som fått ny chans i livet efter simtur i en vattentunna.

Rovstekeln är knappa centimetern lång - kanske kring 7-8 mm. Det är som synes en långsträckt modell som har samma typ av ögoninbuktning som getingar. 

Släktet är Trypoxylon. Vi har fem arter i Finland och alla är antagligen möjliga att påträffa här i Österbotten. Efter konsultation står valet mellan tre arter. Dessa heter Trypoxylon figulus, T. medium och T. minus. bilderna visar inte de detaljer som skulle krävas för säker artning. Men det finns vissa indikationer på att det möjligen, eventuellt, kanske, sannolikt kunde tänkas vara T. minus. Men om det inte framgick att den gissningen är baserad på hög tveksamhetsfaktor så ska jag poängtera att... ja... det är väldans osäkert.

Summa summarum sätter jag inget annat än Trypoxylon sp. på den här.

Efter en stunds putsning och torkning letade den sig vidare i tillvaron.

Deras bon återfinns i olika små hålrum (flyghål, ihåliga stjälkar, o.dyl.) vilket gör att de bl.a. kan ses vid bi-hotell. Honan samlar små bedövade spindlar som mat till sina larver.

Rubriken? Dessa steklar har ännu inga svenska trivialnamn. Men på finska heter de savihukat - typ lervargar alltså.

Ska bli scharlakansröd

Coccinella septempunctata.

Jovisst är det en helt vanlig sjuprickig nyckelpiga i barndomskostym. Bilderna tagna 17.8.

Rubriken? 

Att den här nyckelpigan har röd grundfärg vet antagligen alla. Släktnamnet Coccinella kommer från latinets coccineus, vilket betyder scharlakansröd. Populärnamnen Ladybird (Eng) och jungfru Marie nyckelpiga kommer sig bl.a. delvis av att Maria i tiderna ofta avbildades iförd röda kläder. Maria hade ju även nycklar till himmelriket och nyckelpigan är en möjlig hjälpreda när det kommer till att låsa upp. Yttermera kopplas sju dygder ihop med just denna nyckelpiga. Det är minsann komplexa förhållanden och relationer även vid sidan av de rent ekologiska.

Augustibock

I början av augusti brukar dessa eleganter dyka upp. Så även i år. Fyrbandad blombock - Leptura quadrifasciata - Tar del av de sista blommorna i en rönnspirea. Bilderna tagna 16.8. Här är fjolårets fyrbandade blombock. Då var det en hona och nu var det en hane.

Gult är förföriskt

Jag är ägare av en gul sk. velomobil. Så fort den står framme skockas småkrypen på karossen. Här är det en brackstekel (Braconidae) på 4-5 mm som inte kan motstå attraktionen.

Jag har inte gjort några större ansträngningar i att ta reda på släkte eller ens underfamilj. Lade upp bilderna på en stekelsida men har inte erhållit några svar. De är knepiga de här små gynnarna men underfamilj ska nog gå att klura ut i alla fall. Bilderna togs 15.8.

Stänger hotellrummet

Här muras locket i ett hål med 6 mm diameter. Någon murargeting är det rent trivialnamn-mässigt ändå inte. Släktet Symmorphus heter vedgetingar på svenska.

Enligt Nationalnyckeln har vi här i Österbotten tre arter vedgetingar att välja bland. De två som torde vara vanligast - S. allobrogus (laduvedgeting) och S. bifasciatus (husvedgeting) - är normalt mycket mindre till växten än vad den här damen är.

Då återstår S. angustatus (sälgvedgeting) som kan växa sig uppemot 15 mm lång. De två tidigare nämnda är i 10-12 cm-klassen som störst (normalt). Ett annat alternativ - på basen av storlek - kunde vara S. crassicornis (ekvedgeting) men dess utbredning och förekomst är ett frågetecken för den här delen av landet. Dessutom torde den i normala fall välja lite andra typer av miljöer och platser för sitt bobygge.

För att ytterligare krångla till artningen har jag inte fotograferat ett antal detaljer vilka kunde vara bra att få möjlighet att kolla närmare. Det gäller bl.a. tillräckligt tydligt dokumenterad punktur lite här och var. Den exakta teckningen - dvs. de gula markeringarna - kan variera en smula inom arterna och är därmed lite vanskliga ledtrådar.

Dessutom har jag inte råkat få syn på någon bild av de ovan nämnda arterna där någon av dem skulle ha de gula fläckarna i ansiktet. Vet inte i hur stor omfattning de förekommer eller hur stor variationen är beträffande den saken.

Hur som helst har hon fyllt två 18 cm djupa bohål i hotellet. Det tackar jag för. Kul med gäster!

Jag är ett blindstyre

Den skärpta och minnesstarka bloggläsaren kommer garanterat i håg detta inlägg från början av augusti. En dryg vecka senare (15.8) riktade jag lite halvslött kameran mot praktklotspindel-honan (Thymoites bellissimus) ännu en gång. Först när jag editerade bilden (för jag tog bara en) såg jag att en del av hennes ungar hade kläckts och att det fortfarande var kläckning på gång. Hade jag bara synat bildresultatet lite noggrannare direkt i kameran, så hade jag matat på med fler bilder med ungarna i fokus. Men nu ska jag inte gråta över spilld mjölk. Gjort är gjort och en viss dokumentation blev det ju trots allt.

Färgvariationer

I något tidigare skede har jag nämnt att jag ofta fotograferar även vanliga kryp om och om igen. En delorsak är att många av dem uppvisar färgvariationer och det är av intresse att kunna jämföra dem. Nu ska det direkt sägas att jag verkligen inte tagit många bilder av Araneus marmoreus, men här, här och här hittas i alla fall tre stycken som alla har andra färger än spindeln i det här inlägget.

Den här fortfarande subadulta marmorspindel-honan hade sitt lilla nät i en renfana. Vid tiden för fotograferandet (en afton 15.8) höll hon som synes på att sörpla i sig ett bearbetat och mjukt paket.

Det är lätt att förväxla en dylikt färgad marmorspindel med de korsspindlar går i liknande färgtoner, men det finns vissa detaljer som indikerar vad det rör sig om för spindel. Det här exemplaret råkar ha en korsliknande teckning (oftast mindre tydligt "kors") men den generella formen är inte korsspindelkors-aktig. Det är iofs inte den detaljen som är central i sammanhanget. Bakkroppens teckning på sidorna är bättre ledtrådar. Dessutom är bakkroppen som bredast mer mitt på. Korsspindelns bakkropp är oftast bredast längre fram och den känns således mer "triangulär" om liknelsen tillåts. Benens randning är en annan giveaway. Visserligen kan korsspindlar också ha tendenser till motsvarande gles randning, men sammantaget pekar alla dessa detaljer i en riktning.

Alldeles utomjordiskt tjusig

Någonstans i min hjärna finns en speciellt mjuk och fluffigt mysig plats tillägnad bisteklar (fam. Gasteruptiidae). Så fort jag ser dessa magnifikt skulpterade scifi-insekter blir jag alldeles varm och lyrisk. Tid och rum försvinner.

Därför har det här inlägget fem löjligt likadana fotografier. Av någon anledning vände hon hela tiden samma sida mot mig och jag kan ändå på inte värja mig mot att publicera många bilder. Men det gör inget. Hon får styra och ställa precis hur som helst. Jag köper allt utan minsta tvekan. Jag kunde kopiera upp samma bild flera gånger om och bara fylla bloggen med denna stekel.

Tyvärr syns ju inte hela hennes ovipositor. Den är lika lång som kroppen (ca 13 mm i det här fallet) och avslutas med en lysande vit spets - ja, eller skyddshöljet gör det i alla fall. Det är förstås som vanligt så att fotografierna är tagna med MP-E65-objektivet. Därav beskärningen.

Hon torde vara arten Gasteruption jaculator. I Finland finns tio stycken "registrerade" arter och G. jaculator hör till de större. En förväxlingsart skulle kunna vara G. caucasicum. Den har samma långa ovipositor och ungefär samma färgteckning. Men bilderna avslöjar G. jaculator på ett antal enkelt observerade detaljer. Bl.a. formen på det som heter Occipital Carina (känner inte till någon svensk benämning) och som är den utstående "kragen" på bakhuvudet (runt "halsen") pekar tydligt på G. jaculator. Vet förresten inte om G. caucasicum är påträffad - eller kan påträffas - i Österbotten.

Övriga Gasteruption-arter är något mindre till storleken och har kortare äggläggningsrör i förhållande till kroppslängden. Gasterption jaculator är parasitoid på sidenbin (släktet Colletes) och citronbin (Hylaeus). Gasteruption-arter syns därför ofta hovra runt bi-hotell eller andra ställen där deras värd-arter bygger sina bon. Flygsilhuetten är karakteristisk med hängande knöliga bakben och en bakkropp som spretar uppåt och som ger sken av att vara fäst på ryggen.

Vet inte om det är inbillning eller verifierad observation även från annat håll, men jag tycker mig uppleva att Gasteruption-steklar syns vid blommor något mer ofta än parasitoida steklar bland t.ex. familjerna brokparasitsteklar (Ichneumonidae) och bracksteklar (Braconidae).

Bilderna är fotograferade 14.8.

Review of Gasteruption Latreille (Hymenoptera, Gasteruptiidae) from Iran and Turkey, with the description of 15 new species

Kees van Achterberg, Ali talebi

ZooKeys 458: 1-187 (28 Nov 2014)

Revision of the Palearctic Gasteruption assectator aggregate, with special reference to Sweden (Hymenoptera, Gasteruptiidae)

Niklas Johansson, Cornelis van Achterberg

ZooKeys 615: 73-94 (07 Sep 2016)

Herr Blomsterfluga

Denna underbart stiliga blomsterfluga (fam. Anthomyiidae) torde vara arten Anthomyia procellaris. Här är ett äldre inlägg innehållande en hona. Fotografiet taget 14.8.

Först nu?

Rent logiskt och rent statistiskt borde en blogg som denna bjuda på Aglais urticae redan i det sjunde inlägget i maj månad under första bloggåret. Nu blev det i ett septemberinlägg under bloggens femte årgång. Smått obegripligt faktiskt.

Nässelfjärilen övervintrar som fullbildad. De dyker upp så snart vårsolen värmt fram våren och de första blommorna börjat leverera nektar. Honorna lägger sedan sina ägg på spröda små uppskjutande nässlor. Nästa generation fullbildade nässelfjärilar dyker upp under högsommaren. Den här fjärilen fotograferades 14.8.

En av sommarens hotellspanare

Det här Ichneumonidae-frågetecknet har jag sparat länge. Bilderna togs 8.8 och jag har lagt upp dem på expertsidor. Har dock inte erhållit något svar. Min spontana gissning skulle vara underfamiljen Cryptinae, men det finns detaljer i form av t.ex. förhållandevis korta flagellomerer (antennsegment) som känns en aning felaktiga. Får återkomma med ett tillägg ifall jag får stekeln artad.

Hon är (var) ca 6 mm lång och undersökte hotellet med sedvanlig brokparasitstekel-iver.

Äntligen humlebagge!

Är humlebagge - Trichius fasciatus - vanlig?

Svar ja! Eller i alla fall inte ovanlig.

Varför har den inte dykt upp i den här bloggen förrän nu?

För att den lyckats gäcka mig och bara visa sig när jag inte haft kameran till hands... eller vägrat sammarbeta när jag fotograferat.

Men den här sommaren fick jag hjälp av vattentunnan. Jag har ju konstant livräddat diverse småkryp från den så förädiska vattenytan och när en humlebagge behövde assistans fick jag äntligen chans att ta några bilder. Hade förvisso fotograferat arten tidigare, men de bilderna blev bara sudd och bedrövelse. När själva livräddningen ägde rum hade jag kamera med normalobjektiv (utan makroegenskaper) i handen.

Placerade baggen på en närbelägen nektarrestaurang och kollade så att vattenvistelsen inte verkade ha orsakat allvarliga men.

Sedan gick jag in efter makroprylarna. För småkryp av den här storleken borde jag ha ett "normalmakro"-objektiv. En vacker dag kanske...

Hällhoppinvasion

Ligger lite efter i inläggsproduktionen. Det finns en hel del material i kö. Nu har jag dessutom varit på jobbresa en dryg vecka, så det nämnda materialet börjar bli en aning gammalt. Därför är de kommande bilderna nästan en tillbakablick mot en sommar som... tja... en sommar som vädermässigt var ungefär likadan som det är just nu i mitten av september. Anyway...

Badrummet fick för en månad sedan påhälsning av en hällhoppspindel - Pseudeuophrys erratica. Det här är andra hällhoppspindeln som påträffats hemma hos oss den här sommaren. En ren invasion med andra ord.

Nattlampa 2017. Del 10 - Microgastrinae

Nattbelysnings-inläggen avslutas med en brackstekel (fam. Braconidae) i underfamiljen Microgastrinae. Som vanligt finns det många att välja mellan. Verkar finnas 18 släkten i Finland och arterna har jag inte bemödat mig om att räkna. Tror den här ändå kan vara något så när möjlig att arta med sin huvudprofil i kombination med gul fläck på bakkroppen samt ovipositorns form och längd.

Stekeln var ca 5-6 mm (kroppslängd) och rusade runt som ett tok. Det var med andra ord näst intill störtomöjligt att fixa en bild av det lilla stresskräket. 

Microgastrinae-steklar föredrar fjärilslarver som värddjur för larverna. Många av arterna lägger flera ägg i samma fjärilslarv. När larverna ätit sig klara och fjärilen börjar vara förbrukad, tränger de ut och förpuppar sig i vackra silkeskokonger.

Nattlampa 2017. Del 9 - Trichops?

Nattlampor lockar förstås mer än bara fjärilar. Flugor dras också till ljuset. 

Dessa rödögda, gråa typer med gul-orange bakkropp är vanliga besökare. Tror de ska hänföras till familjen egentliga flugor (Muscidae) och släktnamnet kan eventuellt vara Thricops. Ska jag dra till med en vågad art-gissning blir det T. semicinereus. Men sprid inte ut den gissningen offentligt.