Telekonverter

Fick i veckan hem en telekonverter jag ropat in för en relativt billig peng på ebay. Det är en Canon FD 2X-A som jag givetvis måste testa på det stora FD 150-600-objektivet. Egentligen är det snudd på tokeri att slänga en 2x telekonverter på det objektivet. Man får räkna med två bländarsteg vilket innebär f11 på detta objektiv vilket i sin tur ger längre slutartider - vilket i sin tur ökar risken för skakningsoskärpa - vilket även förvärras radikalt av den ökade brännvidden - vilket med konvertern alltså motsvarar 1200mm fullt inzoomat - för att inte tala om att telekonvertrar per automatik alltid adderar en viss mjukhet (läs oskärpa) oberoende.

Men konvertern lossnade för en så pass billig slant att jag tyckte det var värt att testa.

Hade dock bara en halv timme på mig under dagen så jag siktade och tryckte av mot det som var tillgängligt. Här följer några exempel.

Lite synd på det som ligger i vägen upptill men den här bilden var den enda av kanske 15 som visade lovande resultat när jag fotograferade fåglarna vid vintermatningen. Alla andra bilder (talgoxar, grönfinkar osv.) gav lite skakningsoskärpa i olika grad. Kajan var ungefär 6 meter bort och fotografiet är obeskuret. Full inzomning 600mm och 2X (1200mm), F5.6 (= f11), 1/400 och ISO 2000.

Högt upp i trädgårdens alm. I centrum av bilden (på kajans mage) skymtar en lila missfärgning. Det är en störande ljusreflektion som uppträdde på ett antal av testbilderna. Ca 500mm och 2X (1000mm), f 5.6 (= f11), 1/640 och ISO 2000. Ingen beskärning av fotografiet. 

Testade på månen också. Här är bilden en aning beskuren. 2 sek fördröjd slutare för att undvika skakningsoskärpa vid beröring av avtryckaren. Full inzomning 600mm och 2X (1200mm), F5.6 (= f11), 1/80 och ISO 100.

Nu senare under kvällen körde jag ut till Andra sjön för att se om jag skulle få en skymt av kometen Panstarrs som i dagarna är synlig över horisonten i väst en liten stund efter solnedgången. Kometen hann jag se. Att fotografera den var dock uteslutet med min utrustning. Däremot fortsatte jag med månen. Fjärrutlösning, 600mm och 2X (1200mm), F8 (= f16), 1/4 och ISO 100. Viss oskärpa. Borde ha haft ytterligare några testbilder med kortare exponeringar.

Vände också kameran mot Jupiter. På de längre exponeringarna syns flera av månarna riktigt bra men då är Jupiter bara en tråkig helvit boll. Här skymtar i alla fall två lite mörkare band över planeten. Vill man kan man ju plocka ihop en ny bild av flera olika exponeringar. Så görs det ju ofta men nu nöjer jag mig med den här. Den här bilden är givetvis rejält beskuren. 600mm och 2X (1200mm), F8 (= f16), 1/3 och ISO 100.

För tidigt att säga men det är säkert ofta faktiskt bättre att köra utan konverter och istället förstora och beskära bilderna i efterhand - åtminstone när det gäller fåglar och annat där just skakningsoskärpan lätt blir ett problem. Men så finns det ju 1.4X-konverter också. Där är ljusminskningen ett bländarsteg.

Ur arkivet 8 - Trött och blek

Humlan här nedan var en trött stackare som absolut var inne på sista versen en augustidag 2012. Den hade också blivit av med halva högra frambenet. Vad det var/är för en humla vågar jag inte svara på. Bilderna är inte så avslöjande vad bakkroppsmönstret beträffar och så är den så blek. För inte är det väl en sandhumla (Bombus veteranus)?

Alla bider tagna med Canon EOS 60D, Canon FD Auto Bellows och El-Nikkor 105 mm.

Ur arkivet 7 - Solitära getingar

Under de senaste tre åren har jag med kamerans hjälp dokumenterat allt tänkbart djurliv inom trädgårdens gränser. Det är enkelt och snabbt gjort. Man har kameran tillgänglig och tar en kort paus i de dagliga sysslorna för att snabbt vandra iväg till valfri plats. Djur hittas alltid och ofta handlar det om småkryp vilka givetvis är oräkneliga. Projektet - om man ska kalla det så - är en simpel naturinventering i sig. Jag jobbar inte alls särskilt systematiskt utan tar det en aning slumpmässigt beroende på tid och situation. I förra inlägget nämndes ryskt martorn och hur dess blommor lockar många insekter. Jag lockas givetvis också dit då det alltid finns något att upptäcka bland blommorna. Ofta fotograferar jag insekter och arter jag vet (eller tror) att jag redan tidigare tagit bilder av. Det visade sig bli ett plus.

Sommarmånaderna innebär storproduktion av bildmaterial. Jag brukar snabbsortera bilderna i mappar enligt familj, släkte, art och datum. Men med hundratals bilder att gå igenom och försöka artbestämma lämnar en hel del till vinterkvällarna. 

Jag hade tre mappar med bilder av solitära getingar från tre olika datum i augusti. Alla mappar fanns under arten Euodynerus notatus (Korthårig kamgeting). Nu under kvällen såg jag åter igenom bilderna för att se om det alls fanns några av kvalitet. Plötsligt noterade jag att getingen i den ena mappen - den sist daterade - skiljde sig en aning från den geting som var fotograferad de två tidigare datumen. Som tur är försöker jag trycka av en hel massa bilder ur olika vinklar för att om möjligt lyckas fånga någon enstaka av de ytterst små detaljer som skiljer vissa närstående arter åt. Den sista getingen kan i alla fall placeras i släktet Ancistrocerus (Murargetingar) och de absolut flesta tecknen tyder på att det kan vara A antilope (Blank murargeting). Här följer således två bilder av Euodynerus notatus och en av Ancistrocerus antilope. Det bör dock tilläggas att båda mycket väl kan vara felbestämda. Kamgetingen kan således vara E quadrifasciatus (Långhårig kamgeting) och angående murargetingen finns ett par möjliga Ancistrocerus-alternativ.

Både Euodynerus och Ancistrocerus-getingar tar huvudsakligen larver av mindre fjärilar (vecklare, nattflyn, etc.) samt larver av vissa skalbaggar som föda till de egna larverna. Ca 6-16 byten per geting-larv beroende på art. Källa: Nationalnyckeln. DC 52-54. Steklar: Myror - getingar

Alla bider tagna med Canon EOS 60D, Canon FD Auto Bellows och El-Nikkor 105 mm.

Ur arkivet 6 - Rovstekel

Rysk martorn (Eryngium planum) är en riktig insektsfavorit under sensommaren och ända fram tills det fryser till. En uppsjö olika insekter festar glupskt på erbjuden nektar och man har enkelt möjlighet att få se dem på nära håll. Nedan är det en rovstekel i släktet Cerceris som tankar godsaker. Cerceris-steklar är huvudsakligen inriktade på skalbaggar och då ofta vivlar som bedövas samt placeras hos stekelägget/larven nere i en grävd tunnel.

Den här individen samlar dock inga byten eftersom han är en han. Arten vågar jag mig inte på att gissa men det är antingen C. arenaria eller C. quadrifasciata.

Alla bider tagna med Canon EOS 60D, Canon FD Auto Bellows och El-Nikkor 105 mm.

Mera från gårdens vintermatning

Som med det mesta har manuell fokusering sina goda och dåliga sidor. De dåliga sidorna är väl så dåliga som den som ska fokusera. Det torde betyda att de dåliga sidorna kan tränas bort och det har jag jobbat på en stund idag. Dessutom håller jag också fortfarande på att undersöka effekterna av olika bländarstorlekar samt andra inställningar. Det gäller alltså det gamla FD 150-600-objektivet. 

Jag upplever att jag allt för ofta vrider skärpan en ynka aning för långt "bakåt". När man kör på större bländaröppningar för att få ner slutartiderna blir felfokusering snabbt ett problem då skärpedjupet är kortare - speciellt när motiven är nära. Vet inte varför jag är så pass konsekvent med den typen av felfokusering men det ska väl gå att åtgärda. Gårdens vintermatning är perfekt övningsplats.

Kajan med förväxt övre näbbhalva dök upp igen. Verkar som om hen fått ordning på det hela för nu var näbbhalvorna som de skulle. Att det är samma kaja kan man se på ögonen. Högra ögat har en stor kännspak mörk fläck över pupillen och en liten svart prick på iris. De bruna fläckarna runt pupillen i vänstra ögat är också ett kännetecken.

Dags för gråsiskorna att få komma med också. Vi hade väldigt många av dem tidigare i vintras men nu är det bara ströexemplar kvar. Det är samma siska på båda bilderna nedan men ljusförhållanden ändrar färgintrycken.

Ett grönfinkpar dök också upp. Även de är färre nu än tidigare under vintern.

...Och så kan jag inte hålla mig från att plocka in ytterligare lite talgoxar...

... samt gråsparv och pilfink. Gråsparvhanen här nedan har en del brämfällning kvar att genomgå.

Alla bilder: Canon EOS 60D, Canon FD 150-600 f5.6 L

Vardag

Händelsestiltje vid fågelbordet. Det är i princip bara gårdens bofasta, häckande fåglar som är flitiga gäster för tillfället. Märkligt nog såg jag inga pilfinkar idag men däremot åtminstone 6 par gråsparvar. Gråsparvarna har fört en ganska tynande tillvaro de senaste 15 åren men verkar i alla fall inte längre minska (här i grannskapet). Möjligen är de snarare på återkommande. När jag för flera år sedan såg pilfink för första gången trodde jag knappt mina ögon. Det var ett par som häckade i en holk i en gran precis intill ån mellan bron och kraftverket. Jag skulle knappast ha noterat dem om det inte var för en hackspett som - enligt pilfinksparet - var alldeles för envist närgången. Bilderna på pilfinken och gråsparven togs för ett par veckor sedan. Resten är tagna idag.

Alla bilder: Canon EOS 60D, Canon FD 150-600 f5.6 L. 

(Tillägg 9.3)
Fotografiet av kajan är ett av många jag tog genom ett öppnat köksfönster. Nästan alla led av besvärlig oskärpa och jag begrep först inte varför. Men så noterade jag det starka värmedallret från elementet undertill. Kajorna är för övrigt ute efter nötterna som finns i fröblandningen.

Ur arkivet 5 - Flugbaggar

Jag nämnde att skinnbaggarna Liocoris tripustulatus var talrika förra sommaren. Flugbaggar är inte heller ovanliga men på försommaren 2012 uppträdde flera arter i riktigt stora mängder - åtminstone i vår trädgård. Man ser dem ofta på nektar och pollenjakt precis som denna Cantharis obscura i maskrosen på bilden nedan.

En annan vanlig flugbaggeart är Cantharis pellucida. Den på nedanstående två bilder var inte ute efter blommornas sötsaker utan något helt annat.

Hittar du flugbaggar i din rabatt ska du absolut låta dem vara. Både de vuxna flugbaggarna och deras larver är nämligen glupska rovdjur som bland annat har smak för bladlöss och andra små presumtiva växtmarodörer. Här nedan har en Cantharis livida(?) satt käkarna i lunchen för dagen. 

Alla bider tagna med Canon EOS 60D, Canon FD Auto Bellows och El-Nikkor 105 mm.

Ur arkivet 4 - samt lite om fotografier

Dagar då inget särskilt hänt (vardag och jobb hela dagen) känner jag att jag utan problem kan plocka in gammalt bildmaterial utan att alla gånger försöka förankra det i något dagsaktuellt (och ja, bloggen är min egen så jag torde ju ha bestämmanderätten).

Därför fortsätter jag rota i arkivet och tar idag fram islandskniporna som gjorde strömänderna sällskap i en fors på norra Island en septemberdag 2012. Tyvärr var det inte många minuter till förfogande när det gällde att hinna ta bilder och dessutom var det en synnerligen mulen dag som närmade sig skymning. Jag skyller alltså än en gång på yttre omständigheter när bildkvaliteten sviktar men samtidigt kunde jag ju faktiskt undvika att publicera sådana fotografier. Men det gör jag inte - inte alltid i alla fall. På en blogg som denna känner jag inte att det alltid är fotografiets tekniska kvalitet som är det primära.

För ibland är det tillfället som är det centrala och fotografierna är en dokumentation av tillfället. Det är precis samma som med bilderna av sparvhöken ett par inlägg tillbaka och det är skäl att fundera över syftet med bildmaterialet. Är det att skapa ett perfekt fågelporträtt? Är det att låta fågeln agera på ett specifikt sätt? Är det att utnyttja fågeln? Är det att skapa naturfotohistoria? Är det dokumentärt och i så fall på vilket sätt? Är det en blandning av flera syften och målsättningar? I mitt jobb (som är mer annat än just foto) är detta ständigt återkommande frågor och långt fler frågor kan ställas men jag avslutar härmed och överlåter till kniporna istället... 

Alla bilder: Eos 60D. EF 400 f5.6 L. f7.1. 1/400. ISO 1600

Ur arkivet 3

Den här bloggen blev så fågeltung och när vintern dessutom återkom med full kraft känner jag att det är läge att dra fram sommaren ur arkivet. Därför blir det tre bilder av skinnbaggen Liocoris tripustulatus. Man hittar dem ofta på brännässlor vars växtsaft de suger. Den ca 4-5mm långa skinnbaggen är ingen ovanlighet men senaste sommar (2012) var de riktigt talrika.

EOS 60D. Canon FD Auto Bellows. El-Nikkor 105 mm. f8 (effektiv bländare ca f20). 1/64. ISO 400

Kramp och sparvhök

Vet inte exakt varför men förmodligen på grund av rastlöshet... jag fick nämligen helt plötsligt för mig att trotsa blåsten, kölden och det moln-mörker som gjorde sitt bästa för att få mig på andra tankar än att släpa ut kameran. Men med nyanlända grönsiskor och ett antal grönfinkar som annars inte frekventerat vintermatningen så ofta den här vintern tyckte jag att ett fotograferingsförsök i alla fall inte skulle skada. Skulle samtidigt testa lite nya vinklar och perspektiv. Till slut hade jag fixat ett tillfälligt gömsle bara ett par meter från fågelbrädet. Det var av så pass avancerad art som en liten presenning vilken jag hade över mig själv och kameran. Klämde fast den med rumpa och fötter. Jag satt med andra ord nästan direkt på marken. Det var kallt om baken och synnerligen obekvämt men så hade jag ju inte heller planerat sitta många minuter. 

Grönsiskorna syntes inte till men grönfinkarna var på plats tillsammans med de bofasta gråsparvarna och pilfinkarna. Så fort jag försvann in under presenningen vågade de sig fram igen och jag började testa olika exponeringar.

Men det tog inte mer än ett par minuter så försvann alla och det blev ett vansinnigt liv på blåmesarna och talgoxarna. Jag hörde deras upprörda tjitter från buskaget till vänster om mig men jag kunde inte se dem från mitt provisoriska gömsle. Några vettiga bilder hade jag inte hunnit få så jag väntade en liten stund extra. Fåglarna återkom inte till platsen dit jag riktat kameran men mesarna fortsatte att vara upprörda utanför mitt synfält. Förmodligen hade kölden från baken sökt sig upp till huvudet för jag förstod inte alls vad som var på gång. Till sist försökte jag lirka min lekamen så att jag kunde kika ut mot vänster utan att skrämma fåglarna. Gråsparven som satt och plockade nedfallna frön under buskarna såg märkligt stor ut. Genom sökaren kunde jag givetvis notera att det inte alls var någon sparv och mesarnas irritation var plötsligt fullt begriplig.

Mörkret samt flera meter av buskstammar och kvistar mellan mig och sparvhöken betydde att bildresultatet inte skulle bli tiptop men på något sätt är det helt okej.

Jag fick sitta 40 minuter extra innan höken hade gjort slut på bytet och trots ben som domnade, värkte och krampade om vartannat var det värt varenda sekund. Har under den här vintern inte sett någon sparvhök på gården och plötsligt sammanfaller hökens tillslag med mitt infall att gömma mig under en presenning.

Fjällugglesafari trots allt.

Har gått omkring under vintersemestern/sportlovet och haft den där Alajoki-fjällugglan malande i bakhuvudet. När det lovades solsken tills idag så gjorde jag slag i saken och drog iväg. Körde sakta omkring en stund i området och gick slutligen upp i tornet som är beläget ungefär där ugglan siktats under veckan. Istället för att spana efter ugglan började jag genom telelinsen iakta fyra bongare som kommit lite senare och nu befann sig en bra bit bort. De verkade vara mer målmedvetna och mycket riktigt hade de snart korn på ugglan vilken jag också vagt i fjärran kunde skymta som ett tunt vitt flygande fladder mot åkerstubben. Jag rusade ner, hoppade i bilen och körde närmare längs en väg ute på åkern. Ugglan satt en god bit bort från den lilla vägen och det kändes inte som någon god idé att riskera något genom att söka sig närmare för bättre bilder. Platsen var prima trots allt. Fick ta lä av bilen för stativ, objektiv och kamera skakade intensivt av den tuffa blåsten. På stora brännvidder blir det närmast hopplöst (utan IS) men med stor bländare och kort slutartid (tack solen!) kunde väl det allra värsta skaket betvingas.

Så småningom lyfte ugglan och satte sig än mer otillgängligt långt borta och dessutom i motljus. För egen del blev detta mer ett kryss än vettigt fotograferande men malandet i bakhuvudet har i alla fall upphört.

Bilderna 1-4: EOS 60D, Canon FD 150-600 5.6 L. @600. f8. 1/3200. ISO 1000

Bilderna 5-6: EOS 60D, Canon EF 400 5.6 L. f8. 1/4000, 1/5000. ISO 1000