Visar inlägg med etikett Insekter - Tvåvingar - Spyflugor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Insekter - Tvåvingar - Spyflugor. Visa alla inlägg

tisdag 23 september 2025

Trädgården 31.8. Protophormia terraenovae (?)

Tror det är kompostspyfluga, Protophormia terraenovae, men säker vågar jag inte vara.
Har ett antal tidigare bilder av spyflugor jag tror samma om. Vore således skäl att lyckas få bättre bildmaterial (eller samla in) av dessa om jag vill få säkerhet. 
Eventuellt finns arten redan i ännu ogenomgånget, insamlat material

Kompostspyfluga är en vanlig art.


måndag 8 september 2025

Bådaviken 23.8. Protocalliphora sp.

Borde ha åstadkommit bättre bildmaterial på fågelspyflugorna, släktet Protocalliphora, som satt församlade på en björkstam i den yttersta bården av strandskogens småträd och lapade sol.
Ursprungligen var det fyra flugor men tre stannade kvar för de första fotografierna.
Till vänster två hanar och till höger en hona.

Jag hann få ett par bilder av hanarna i någorlunda profil men bildresultatet räcker inte riktigt till för säker artbestämning. Flugorna upplevde mitt fotograferande som störigt och bytte till någon lugnare plats på annat håll.

Ursprungligen lutade jag mot nordisk fågelspyfluga, P. nuortevai, men efter konsultation i en Diptera-grupp på Fb lutade mer bevandrad expertis snarare mot brynfågelspyfluga, P. azurea.
Någon spikad bestämning blir det dock inte. 

Här en hona av just brynfågelspyfluga dokumenterad i Bådaviken 3.7.2024. Texten i inlägget andas osäkerhet men den osäkerheten är numera svag. 
Jag vill tillägga att jag upplever att huvudet (ögonlisterna/pudringen) hos honan i bilden ovan inte riktigt delar karaktär med honan i det länkade inlägget samt att jag således känner viss tveksamhet beträffande P. azurea.
Men å andra sidan ska jag betraktas som spyflugenoob och bör därmed förlita mig mera på experters expertis. Dunning-Kruger-effekten riskerar alltid spela pinsamma spratt.


fredag 5 september 2025

Trädgården 21.8. Lucilia sericata

Hona av trädgårdsguldfluga, Lucilia sericata, har inte fått vara med på bloggen tidigare. På tiden att saken åtgärdas.
Jämför facettögonen med hanens diton här.


måndag 25 augusti 2025

Trädgården 20.8. Lucilia caesar

Svart vingknapp (se föreg. inlägg) + grönt första bakkroppssegment + mestadels mörka hår på bakhuvudet + två par innerborst bakom ryggens tvärfåra + riktigt smal panna = hane av kejsarguldfluga, Lucilia caesar.
Det sistnämnda skiljer den från hanar av lysterguldfluga, L. illustris, vars panna är något bredare.
Honorna har mycket bredare panna.


Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024
Juvelflugor
Västsvenska EntomologKlubben.

 

söndag 24 augusti 2025

Trädgården 20.8. Koboltspyflugor

Jag är måhända inte ensam om att uppfatta många av våra "vanliga" flugor som en anonym massa av spyflugor (eller bollflugor som de heter lokalt) och husflugor vilka sommartid mest bara är störiga runt köksbordet. De är så triviala och talrika att man inte fäster någon större vikt vid exakt vad det är som vandrar på fönsterglaset eller bajsar på lampskärmskanten.

Med boken Juvelflugor öppnar sig en del av denna anonyma värld. 
För bland de vackert glänsande arterna i familjerna spyflugor (Calliphoridae), husflugor (Muscidae) och parasitflugor (Tachinidae) gömmer sig ett flertal arter som är möjliga att urskilja om man bara kikar närmare och får korn på de ibland små detaljerna som utgör diagnostiska karaktärer för artbestämningen.

Koboltspyflugor är det svenska namnet på släktet Calliphora
Här är två sådana som dokumenterades i trädgården 20.8.

Först (överst) i detta inlägg hona av en spyfluga som jag bara hann få ett fotografi av. 
Till stor del ljus vingknapp (basicosta - fjäll-liknande struktur på vingens framkant nära vingfästet) torde räcka för att landa på trädgårdsspyfluga, C. vicina
Övriga arter har svart vingknapp.

Nedan kommer så en av de där övriga arterna.

- Mörka hår på huvudets undersida.
- Båda vingfjällen tydligt förmörkade (inte vita).
- Gul grundfärg på kind och ansikte.

Nämnda karaktärer leder till nordspyfluga, C. uralensis.

Jag noterar att nordspyfluga är ganska sällan rapporterad både i Sverige och Finland. Men det torde handla mera om underrapportering än att den är ovanlig. Förmodligen råder samma situation som med exempelvis många högst vanliga stickmyggor eller andra toktriviala insekter som inte ter sig spännande nog att rapportera eller spännande nog att faktiskt artbestämma.
Artbestämning kräver trots allt en liten stund av engagemang... engagemang som är lättare att uppbåda när mer exotiska småkryp finns framför ögonen.

Just nu upplever jag ändå viss exotism med nordspyfluga.

Alla släktets arter lever i larvstadiet av animaliska kvarlevor. De är alltså företrädesvis asätare mer eller mindre specialiserade på olika typer av kadaver. En del kan också leva i spillning. 
Flera av arternas larver kan påträffas på människolik och används då inom kriminologin som indikation på när döden inträffat. 

Att man allmänt hittar koboltspyflugor i sin trädgård innebär att det relativt närbeläget finns en del djurkroppar som ätits upp. Så även centralt i en liten stad. 
Det kan förstås också handla om köttrester i sopkärl eller komposter.
Sålunda inser man vikten av deras existens och vad de betyder för nedbrytningen av både ett och annat.

En del av arterna används inom medicin som behandling mot svårläkta sår i vilka larverna äter död vävnad. 
I vissa fall kan de orsaka myiasis eller sprida sjukdomar, men det är ämnen för någon annan blogg.


Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024
Juvelflugor
Västsvenska EntomologKlubben.


lördag 16 augusti 2025

Trädgården 2.8. Lucilia sericata

Det är med viss aktsamhet jag ger mig på guldflugorna. Speciellt vissa av dem.
Med tre par centrala borst på ryggen (bakom "ryggsömmen") och ljus basicosta vågar jag rimligen spika Lucilia sericata på denna. Trädgårdsguldfluga är dess svenska namn.

Trädgårdsguldfluga är en av de vanligare guldflugorna. Sedan kan man förstås undra en smula över hur säkra inrapporterade observationer egentligen är. Rätt ofta rapporteras osäkra bestämningar lite slappt som den vanligaste arten bland ett gäng närbesläktade svårbestämnda sådana. Men det oaktat är trädgårdsguldfluga ändå en av de vanligare.

När jag synade guldflugorna i bildarkivet kunde jag notera att jag faktiskt inte verkade ha något fotografi på denna högst vanliga art. I alla fall inget på vilket man kan göra en säker artbestämning. Det ska dock tilläggas att jag rent allmänt inte alls varit så flitig med att fotografera dem.

Artbestämningen av guldflugor och andra med motsvarande metallglans borde inom kort bli lite smidigare eftersom jag väntar på boken Juvelflugor.


 

måndag 30 september 2024

Trädgården 15.7. Lucilia caesar (?)

Två par acrostichal-borst torde indikera att det rör sig om kejsarguldfluga Lucilia caesar eller lysterguldfluga L. illustris. Hanen av kejsarguldfluga ska ha lite tätare mellan ögonen än lysterguldfluga. Hane av sistnämnda art här.
En annan förväxlingsart är ostreckad guldfluga, L. ampullacea, som dock ska ha ljus behåring på bakhuvudet vilket inte verkar finnas på denna fluga.
Sålunda kanske jag vågar spika just kejsarguldfluga i det här fallet(?).


onsdag 4 september 2024

Bådaviken 3.7. Del 6 - Brynfågelspyfluga (?)

Vackert grönglänsande flughona med stilfull pudring på mellankroppen.

Det torde eventuellt vara brynfågelspyfluga Protocalliphora azurea men jag är än så länge högst osäker angående risken för förväxlingsarter inom släktet.
Hanarna gör för övrigt bättre skäl för det vetenskapliga artnamnet vad färgglansen beträffar.

Brynfågelspyfluga är i larvstadiet blodsugarparasit på fågelungar i deras bon.


 

fredag 22 juli 2022

Lucilia illustris

"Trädgårdssafari" med kameran resulterade i denna Lucilia illustris som hittades på stammen av gårdens björk.
Släktet Lucilia (fam. Calliphoridae, spyflugor) inbegriper några arter jag inte befattat mig med vad artbestämning anbelangar. Skillnaderna sitter i små detaljer som min hjärna inte riktigt orkat börja bearbeta. Därför var jag lat och gick raka spåret till en Diptera-grupp. Det erhållna svaret var alltså nämnda art. 

Någon raritet är det inte. Som jägare av observationskryss och "dokumentationskryss" är det närmast skamligt att inte fotografera fler tvåvingar (oren. Diptera) än jag de facto gör. Finns många arter "att hämta".

Tack till Johan Ennerfelt och Anne-Marie Björn för artbestämning!


söndag 8 mars 2015

Tiden går snabbt när man har tråkigt

Jag velade mellan olika rubriker på det här blogginlägget. Lagen om alltings j*vlighet, Novis ute i vildmarken och Desperationsdriven friskluftstimme med fel (för många) kläder, var några tänkbara alternativ.

Jag tar det från början. På grund av naturrelaterat illustrationsarbete av (för min del) sällan skådad omfattning i termer av mängd och nära förestående deadline, har jag under de senaste veckorna inte alls gett mig tid till denna naturrelaterade blogg. 
Summa summarum... nästan all fritid har ägnats åt arbete vid datorn. I princip har det varit så ända sedan mellandagarna. Visserligen har jag ytterligare några timmar av putsande kvar, innan jag kan förklara arbetet helt och hållet färdigt, men idag blev jag helt enkelt tvungen att åka ut och insupa sol, syre och horisont.

Valet föll på Tisskärssand. Det är väl inte en särdeles fågeltät plats (om det nu är just sådana man bör söka upp) men det är oerhört avkopplande att få sitta på klipporna och bara glo. Dessutom ville jag ju kolla isläget på en plats utan skärgård mellan stranden och horisonten. Med lite tur kunde man kanske också få syn på någon eventuell tidig sjöfågel som fått extrafart av sydvinden. Vem vet? Kanske det faktiskt låg någon skrake eller knipa där längre ut bland vågorna - eller så inte. Jag ägnade sist och slutligen ytterst få minuter åt att spana. Både vågor och små lösa isflak gjorde spanandet en smula knepigt.

Hur som helst. Jag hade plockat med mig handkikare, kameran med EF 400 f5.6 L-objektivet samt stativ och stora FD 150-600 f5.6L-objektivet.
Väl framme slog det mig att jag glömde ta med någondera adaptern till FD-objektivet. Kände mig smått slö efter den upptäckten. Vad hade jag tänkt med när jag packade ihop prylarna? Merparten av min medhavda utrustning var därmed helt onödig att släpa på. 
Precis när jag fattade hur det stod till, råkade jag få syn på ett svart litet lock på marken. Där framför fötterna låg ett linsskydd till min kikare - ett linsskydd jag tappade i höstas. Vad är oddsen för något sådant? Tja... det andra linsskyddet finns också någonstans där ute vid Tisskärssand. Troligen ute vid klipporna norr om stranden.

Nåväl... Påbörjade vandringen längs vikens norra strand. Sidensvansarna som hastade förbi hann jag slänga en exponering på. Det blev en *jättebra* bild.
Kort därefter snubblade jag (nästan bokstavligen) över en gråsiska bland några små alar. Hen var inte överdrivet skraj och med lite bättre uppmärksamhet och koordinationsförmåga, hade jag helt garanterat fått goda chanser att föreviga siskan på bild. Jag hann se till så att objektivets närgräns var inställt på 3,5 meter (istället för 8,5 som är det vanligare - och som ger snabbare autofokus) eftersom fågeln var så nära. Men jag fumlade och dundrade så pass mycket bland alriset, så gråsiskan fann för gott att dra.
Vad är väl en högst vanlig gråsiska? Jo, för mig som dag ut och dag in, suttit vid en dator skulle det ha varit stort att få sitta och se en gråsiska kila omkring bland albuskarna. Osis!

Ute bland klipporna välkomnades jag ändå av två gråtrutar. Förvisso har vi väl haft trutar i trakten över hela vintern men det är något speciellt när de flyger omkring och vårskränar på platser som inte är förknippade med deras övervintring. Det känns som om de är där "på riktigt". För mig är gråtrutarna ett alldeles underbart vårtecken. Givetvis ska de få sin väl förtjänade plats i det här inlägget. Gråtrut - helt fantastiskt!


Utan användning av stora objektivet och stativet satte jag mig inte på klipporna. Istället vandrade jag sakta omkring och bara njöt av solen och blåsten. Jag hade sett till att klä mig varmt. Det är ju som bekant ruskigt kallt ute vid havsbandet på vårarna. Men mina rörelser fick verkligen hållas långsamma. Så fort jag ens försökte gå i lite mer normal takt, kände jag hur det inte var långt kvar till svettfloder. Att det är början av mars skulle man inte tro. Otroligt!

Till slut beslöt jag återvända in mot viken och till platser med lite lä. Förutom trutarna var det inga fåglar som ville hålla till ute i snålblåsten. Så fort jag hade återvänt till sandstranden dök några svanar upp. De flög norrut och givetvis rätt över klipporna jag nyss hade lämnat. det visade sig vara tre knölsvanar. Den ena uppenbarligen en fyrvingad sådan. Den hade jag gärna sett på närmare avstånd. Typiskt!


När jag kom hem var söderväggen full av nyvakna spyflugor som lapade värme. Sådant måste dokumenteras. Valde den här gången att göra det på enklast tänkbara sätt, utan ljusdiffusorer och andra tekniska åthävor som klart förbättrar de kvalitativa delarna i dylika småkrypsfotografier. Med bara en stark sol som ljuskälla blir ljuset egentligen alldeles för skarpt. Men så är det ju också den där solen flugorna vill ha - så varför inte låta den bli en tydlig del av ett dylikt dokumentärt fotograferande? Fjolårets första vårflugor fotograferade jag förresten 16.3.

Bilderna otillräckliga för att jag ska våga mig på någon säker artbestämning. Tror dock att det handlar om kompostspyfluga, Protophormia terraenovae.

Varför blev rubriken som den blev? Jo jag tycker om att ha tråkigt. Jag har roligt när jag har tråkigt. Det är faktiskt bland det roligaste jag vet. 
Vistelsen ute vid Tisskärssand blev väl bara en och en halv timme (måste tillbaka hem till datorn) och jag hade tråkigt kul precis hela tiden. Så den där en och en halv timmen gick alldeles för fort. Dessutom anspelar rubriken på att jag inte gjort ett endaste inlägg här på bloggen sedan 19.2. 
19.2 känns som igår. Så även om jag tycker det är tråkigt att inte ha varit ute på observations och friskluftssamlande sedan dess, så har jag inte haft tråkigt med det där pågående arbetet - som alltså gjort så att tiden gått snabbt. Vet inte om någon annan hänger med i mitt hastigt nerplitade resonemang, men det viktiga är att jag tror att jag själv fattar.

Nu är det dags att släppa den här bloggen och återgå till illustrerandet. Resultatet hoppas jag få återkomma till mot sommaren - ungefär.


lördag 13 juli 2013

600 mm makro

Samma kväll som jag försökte få in nötkråkorna i sökaren vred jag också objektivet (FD 150-600 f5.6 L) mot några flugor och tryckte av för att se hur resultatet kunde tänkas bli. Närgränsen är ca 3 m (jag har inte mätt upp exakt) så trots brännvidden är det ju givet att man inte når några fantastiska resultat.
Så småningom hittade jag allt bättre kombination av inställningar och efter några försök började bilderna tappa de värsta felen. Lite bättre tror jag nog att man ännu kan prestera. Särskilt användbart är väl objektivet inte när småkrypen ska dokumenteras men i de lägen som det ändå sitter på kamerahuset är det i alla fall kul att veta lite vad som fungerar och hur det fungerar ifall något spännande sätter sig i närheten.
Bilden är beskuren så att flugan blir så stor som möjligt men ändå inte så mycket att kvaliteten börjar lida allt för mycket. Här är den ju dessutom web-anpassad så lite "mer" än vad som syns här kan ändå klämmas ur originalfilen.

Flugan ser ut att vara ågon av arterna i släktet Lucilia (guldflugor) i familjen spyflugor, Calliphoridae. 


söndag 24 februari 2013

Ur arkivet 2

Var på en 110 km cykelrunda idag och en stund innan vi kom hem bröt solen fram ur molnen. Äntligen!
Väl hemma noterade jag att solen nu också lyste in genom fönstren. Vårt hus är riktat så att solen inte kommer åt att göra det under de mörkaste månaderna men nu är solen så pass högt att den äntligen lyser in. Blev så glad att jag rotade fram en högsommarbild.

EOS 60D. Canon FD Auto Bellows. El-Nikkor 105 mm. f8 (effektiv bländare ca f20). 1/60