I samband med de dagliga hundpromenaderna har jag följt med huruvida någon utter börjat vistas nedanom kraftverket i älven ett kvarter hemifrån. Svaret är ja.
Nya spår på isen bredvid den öppna vattenytan och flera spår upp och ner för dammvallen har avsatts närmast dagligen i en dryg veckas tid. För några dagar sedan skymtade jag också uttern på iskanten.
Har rätt länge tänkt att jag borde åstadkomma lite bättre bildmaterial på djuret i fråga. Kraftverksuttrarna har gäckat mig i flera år. När jag ser dem har jag inte kameran med mig och när jag har kameran med mig ser jag dem inte. Ett enda undantag skedde för flertalet år sedan.
Gångna veckas jobbsituation har hållit mig borta från utterfotografering medan dagsljuset så tillåter.
När det nu blev ledig lördag tänkte jag följaktligen att det var värt att se om kamera och utter alls kan existera samtidigt vid kraftverket. Gårdagens nya spår kändes i alla fall lovande.
Från gångvägen ovanpå kraftverksdammen drog jag till med några fotografier av älvstranden norrut mot kyrkbron. Rejäl frost har smyckat träden rätt länge här i nejden. Luftfuktigheten uppenbarligen ganska hög.
Synnerligen sällan jag tar dylika fotografier. Vet ej varför.
Där kunde uttern vara medan den tuggar i sig av sin fångst.
Där kunde den kanske också vara.
Men nej. Ingen utter.
I det tunna lagret nysnö fanns heller inga färska spår.
Vart den gynnaren tagit vägen vete fåglarna.
Glömde fråga stadsduvorna som tillfälligt satte sig ner på kraftverkskonstruktionen.
Det var bara att inse faktum, utbrista typiskt, himla med ögonen, ge upp, ta några slentrianmässiga rimfrost-bilder och gå hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar