Lucka nr 6. Självständighetsdagsspecial

Lucka nr 6: Ge dem livet. 1976

Lagom till vår självständighetsdag drar jag fram ännu en gammal 70-talsprodukt. Time-Life gav ut Vanishing Species 1976 och det var nog ganska direkt efter det årtalet som jag hittade den svenska utgåvan i farmors och farfars bokhylla. Precis som alla andra naturböcker blev den föremål för upprepade läsningar under min barndom. Numera ingår den i min egen bokhylla men läses inte riktigt på samma sätt längre.

Orsaken till att jag väljer den här publikationen för lucka nr 6 och självständighetsdagen är att jag självklart vill poängtera varje lands ansvar för de miljöer och organismer som existerar inom nationsgränserna. En hel del av det ämnet är dessutom för tillfället högaktuellt i media. Naturskydd är inte populärt i dessa dagar. Rovdjurssituationen, Natura 2000, myrskyddsprogram, flygekorrar, you name it. Det är grymma ord som haglar i luften, insändarspalter och kommentarsfält. 

Det är fullt möjligt att ett eller annat beslut genomdrivits på klumpigt och opsykologiskt vis - kanske något beslut varit onödigt på ett eller annat sätt. Det har jag inte koll på. Speciellt knepig är debatten nu när det är ekonomiskt osäkra tider. Skyddsprogrammen lyfts fram som något som står i vägen för ekonomisk tillväxt och välfärd. Men så länge man mäter välfärd i pengar så är kopplingen förstås logisk. 

Här i Finland har vi inte någon tydligt endemisk och numerärt liten art. De som är sällsynta hos oss har ändå ofta ett utbredningsområde som sträcker sig ut över andra länder och områden. Det är ett faktum som ofta dras upp i dessa debatter - dvs att vi inte behöver måna om den eller den arten eftersom den ändå är så vanlig på annat håll. Det är en synnerligen oansvarig tanke och det är en tanke som alla människor överallt kan tänka. Arter har förföljts och dödats till utrotningens rand tack vare den tanken. Vi kan nämligen inte förutsätta att människor på annat håll ska bevara något vi inte vill ha i vår närhet. "I Ryssland finns hur stora folktomma områden som helst, där kan djuret finnas utan att störa människor". Jo tack! Även i områden där det är långt mellan människorna jagas ogillade djur. Vi kan bara ansvara över vårt eget lilla område av klotet och i det ansvaret bör ekologisk mångfald ingå. Ekologisk mångfald kan också vara en slags välfärd. 

Ge dem livet listade upp drygt 700 hotade ryggradsdjur (dock inte fiskar) och presenterade en del av dem med bild och en liten fakta-text. Av de presenterade arterna existerar den absoluta merparten faktiskt ännu idag. För en del av dem har det berott på intensiva räddningsprogram och för andra har förbud mot vissa kemikalier blivit räddningen. Men det är lättare att dra igång och finansiera ett räddningsuppdrag för en majestätisk fågel (typ kondor) än för en liten groda i mellanamerika. 

Var det månne ekonomisk tillväxt som gjorde att man 1957 planterade ut svartabborre (Micropterus dolomieu) och öringabborre (Micropterus salmoides) i Atitlánsjön? Varför inte? Fisketurister måste ju få ha något häftigt att fånga. Svartabborrarna gav väl mer välfärd än de atitlándoppingar (Podilymbus gigas) som var endemiska i sjön. Abborrarna konkurrerade enkelt ut doppingarna eftersom de åt samma föda och dessutom hade de stora abborrarna inte heller något emot att sluka små dopping-ungar. Atitlándoppingen kallades tidigare jättedopping. Den var en uppemot 50 cm lång och oförmögen att flyga. Doppingen förklarades utdöd 1989 - drygt tio år efter det att den fick ett uppslag i Ge dem livet.

Brachyteles arachnoides, ullspindelapan till vänster lever och existerar. Ca 1500 apor beräknas finnas och läget är förstås inte bra. Den röda guerezan från Zanzibar, Procolobus kirkii, lever också. 2000 sådana tros finnas på ön.

När boken skrevs var groddjurens värsta fiender habitatförlust och handel. Den gyllene stympfotgrodan (Atelopus varius) och alla andra grodor har numera dessutom ytterligare ett hot mot sig - svampen Batrachochytrium dendrobatidis som orsakar dödliga hudförändringar hos grodorna och som spridit sig runt om i världen.

Det finns också "Ge dem livet-arter" som ökat i antal sedan 70-talet. Situationen är alltså inte dramatisk för alla inblandade. Ändå är vi numera inne i jordklotets sjätte stora massutdöende sedan det första för 450 miljoner år sedan - och den här gången är det inte tektoniska och vulkanrelaterade orsaker eller stora stenar från rymden som drabbar livet på jorden. 

Så med den lilla domedagspredikan vill jag önska en glad självständighetsdag - samt hysa en förhoppning om att vi här i Finland gör vårt bästa för att bibehålla vår egen ekologiska mångfald.