måndag 1 december 2014

Lucka nr 1

Det är antagligen hur många nätsurfare som helst där ute i vida världen som frågat sig "men har han ingen julkalender på sin blogg???"
I morse ställde jag mig själv frågorna "varför har jag ingen kalender på bloggen?" samt "borde jag ha en?" varpå jag under dagen funderade vidare i stil med "och vad skulle den handla om?".

Jag kan ju inte mata på med normala inlägg och kalla dem lucka 1, 2 och så vidare. Hur skulle det se ut? Jag vågar inte lova hitta 24 tematiskt likartade nya motiv på 24 dagar  Redan 24 inlägg under den här tiden på året känns som en mastig uppgift. Kalendern måste vara enkel och snabb att producera för dagar då dörrlister ska poleras och granar beklädas.

Här kommer utgångspunktens julkalender anno 2014 som alltså baseras på något så simpelt som nedslag i bokhyllan.

Behold!

Lucka nr 1: Under och Mysterier i Djurens Värld.
Vad passar väl bättre än att inleda med en av de djurböcker jag ofta satt klistrad vid på den tiden när byxbenen regelmässigt fastnade i cykelkedjan och folk kunde gå klädda i nylonskjorta och helkroppsvelour - tack och lov aldrig samtidigt... väl?

Det är en Reader's Digest-publikation från 1965. Boken är full av olika berättelser - många anekdotiska - skrivna av en uppsjö olika författare varav vissa var verksamma inom naturvetenskap medan andra snarast var novellister eller motsvarande.

Direkt luckan pärmen öppnas möts man av ett stort, vackert släktträd. Lika länge som jag kan minnas att jag läst boken, lika länge har jag förundrats över späckhuggaren utan bröstfenor. Men uppslaget är vackert.

Man bjuds på saftiga berättelser om vänner som haft mordiska näbbmöss i burar tillsammans med råttor eller ormar och man bjuds på blodtörstiga späckhuggare som antagligen har bröstfenor men som har ett av de gamla vetenskapliga namnen kvar. Men jag skall förstås undvika att raljera överdrivet kring en bok som är 50 år gammal och som fjättrade mig både mellan pärmarna och den riktiga naturen utanför [pärmarna].

I slutet av boken radas alla möjliga djur upp. Det är A till Ö som gäller. Från Abborre till Ökenräv. Abborren är förvisso en amerikansk sådan, tornfalkstexten pryds av en pilgrimsfalk och korpgamen ledsagas av en text om vråkar.

Kuriosa: här och var i boken hittas mina gamla hårstrån. Jag läste den alltid medan mamma friserade mig.


2 kommentarer:

  1. Jean Craighead George skrev barnböcker i genre som var betydligt vanligare under första 2/3-delarna av 1900-talet, hon skrev ju över 100 böcker totalt

    SvaraRadera
  2. Aha! Min kännedom om skribenterna är bara ytlig. Vissa har jag kikat lite extra - speciellt de som har flera bidrag. Henne hade jag inte koll på.

    För övrigt vill jag tillägga att mitt inlägg faktiskt låter onödigt nedlåtande när jag nu ögnar igenom det en gång till. Sammantaget är det ett riktigt fint verk och härlig läsning.

    SvaraRadera