Några havsörnar lyckas ändå med häckningen

Än en gång illustreras inlägget av bilder jag nästan skäms över. Orsaken är självfallet situationen. Örnarna störs vid boet och kretsar oroliga och varnande runt den till synes hotfulla faran som närmar sig deras ungar. För ett år sedan skrev jag också om de här frågorna. 

Fotograferandets huvudsyfte är alltså att - i mån av möjlighet - försöka få en skymt av föräldraparets ringar. Det är med andra ord en viss uppföljning av individerna och paren. Fotografierna är ju tagna under själva ringmärkningen av örnarnas ungar och mitt knäppande adderar självfallet inget extra stressmoment för örnarna. Stress pga. ringmärkningen känner de tyvärr oberoende men varken ungar eller föräldrar lider några värre men. När ungarna får sina ringar är de redan ganska stora. De klarar den korta matpaus som uppstår och föräldrarnas koppling till ungarna är så stark att de kort efteråt återgår till sina normala sysslor. 

Ringmärkningen och uppföljningen av havsörnarna är fortfarande viktig. För några dagar sedan postade jag det här inlägget (ren självreklam). Kartläggning och uppföljning av havsörn är på något sätt så mycket mera än bara kontroll av en viss art. Med sin position som topp i näringskedjan och med sin anpassning till det habitat den lever i är havsörnen också en tydlig indikator på miljöns tillstånd. Vad beträffar den biten finns det för närvarande viss orsak till fundersamhet. På svenska sidan av Kvarken går häckningarna dåligt i år och det gör de även här. I den närmaste regionen har de misslyckade häckningarna varit ovanligt många - nästan alarmerande många. Ringmärkningen av fåglar fyller med andra ord fortfarande en väldigt viktig funktion.

Ett visst mönster tycks framträda i vilka häckningar som lyckats och vilka som avbrutits. Det ligger nära till hands att man skulle kunna misstänka människorelaterade störningar under den mest känsliga perioden av deras häckning. Men det är väl ändå bäst att inte kasta sten redan nu. Så småningom blir det aktuellt med en mer täckande statistik över havsörnarnas häckning anno 2014. Dessutom är dylika antaganden något man sannolikt inte kan få bekräftade.

Idag var två förmodade häckningar på tapeten. Det handlar om två revir som ligger förvånansvärt nära varandra och som förmodligen tidigare antagits vara ett enda. Under fjolårets ringmärkning och fotograferande av föräldraparen var det något som inte stämde. Det fanns plötsligt ett extra par i området - något som kunde bekräftas med hjälp av dokumentationen av föräldrarna vid det bo där ringmärkningen ägde rum. När området nu återbesöktes utgick vi alltså från att vi troligen borde hitta två bon med häckning relativt nära varandra.

Så även om bilderna i sig känns synnerligen olustiga som fågelfotografier har de förhoppningsvis sin lilla funktion i arbetet med att kartlägga en liten men ack så viktig detalj i vår miljö. 

Bingo! Vi hoppades på två häckningar och vi hittade två häckningar. Dessutom var det två ungar i vardera boet. Härligt med två par som inte följer årets drastiskt nedåtgående trend.

Ett av paren återanvände fjolårsboet den här säsongen. En av fjolårsungarna från det boet återsiktades vid en matning under hösten (2013) och det är spännande när dylika uppgifter når en.

Men som sagt... Utan ringmärkning - inga dylika bilder! 

Världen är full av fågelfotografer som klampar in, stör och saboterar rejält för de fåglar de tänkt fånga på bild. När fågelföräldrar (oberoende art) varnar ska man verkligen dra sig bort samma väg man kom. Att ha kvar dessa fåglar i framtiden är mycket viktigare än trofébilder på väggen... eller i en blogg.

Och förresten... en av honorna i dessa bilder (hon i trädet) har nyss fyllt tio år. Hon är ursprungligen Maxmobo.