Febril aktivitet pågår bland trädgårdens kvistar och löv.
Gårdens talgoxar har i dagarna flyttat ut från holken och nu sitter ungarna lite här och var i grönskan. Sibirisk ärtbuske är en lämplig växt att trycka i.
Har inte fått tjing på exakt hur många ungar det handlar om. Tycker mig ha lokaliserat fem stycken.
Föräldrarna jobbar på som hysteriska terriers. Det är vansinnesfart mellan kvistarna där de jagar småkryp och kvistarna där ungarna påkallar uppmärksamhet.
Så fort en förälder ens flyger förbi är det omättliga gula larvhålet öppet och vingarna vibrerar till tonerna av ungens evinnerliga tjat. Jag får flashbacks till stunder vid varuhusens lego-hyllor.
Dessa föräldrar "levererar" - som det ju heter numera.
Men det råder ju ingen helgjuten rättvisa bland fåglarna. Kunde tydligt notera att de större ungarna fick något fler matleveranser.
Rosenhagtornsträdet är väl en vacker plats men där stannar man inte någon längre stund. Alldeles för glest och öppet.
Björken är mycket bättre trots att man befinner sig i grannens träd och att denne - pilfinken - stirrar lite skeptiskt.
Två sekunder vila mellan sibiriska ärtbusken och plymspireans larvförråd.
... och det bara matas och matas och matas...
Mängden växtätande småkryp som flyttas från våra växter till talgoxmagarna är kopiös. Det är när man ser takten på föräldrarnas matning som man inser hur oerhört stor biomassa dessa småkryp egentligen är. Fåglarna samlar i huvudsak födan bara i de absolut närmaste buskarna och träden - och det verkar aldrig ta slut.
Den här ungen med det irriterande hårstrået runt nacken är troligen den största. Han fick också mer mat än de övriga. Efter en stund satte han sig till rätta och verkade upphöra med tiggandet. Maten skulle kanske smältas och det gav föräldrarna möjlighet att koncentrera sig på de övriga.
Och matningsinstinkten är så stark hos föräldrarna att det ibland blir fel så att de också kan mata en annan arts ungar, om de är mycket högljudda!
SvaraRadera