Ichneumonidaefrågetecken

Otillräckligt dokumenterad brokparasitstekel i samband med räddningsaktion i växthuset 11.6.

Jag upplever att det bör vara någon stekel tillhörande underfamiljen Banchinae, men det är en osäker bedömning från min sida.

Återkommer om frågetecknen blir uträtade.

Redigering 19.7: Underfamiljen ska vara Tryphoninae.

 

Köttfluga

Här en köttfluga (fam. Sarcophagidae) som passerar kameran i samband med att den räddas ut ur trädgårdens växthus. Dessa artbestäms genom granskning av genitalier och därmed går denna enbart som Sarcophaga sp.

Parasitellus sp.

I samband med räddning av småkryp ur ett av trädgårdens växthus passerade en humla mitt lilla tillfälliga fotofängelse bestående av en liten plastkopp på vilken jag placerar ett UV-filter som lock. Bilderna på humlan (ljus jordhumla) blev dassiga och publiceras inte här, men ett av humlans kvalster ramlade tyvärr av i den lilla behållaren. Jag hade inte mitt MP-E65 tillgängligt och nyttjade bara Laowa-gluggen vilken egentligen inte alls är tillräcklig för så här små kryp.

Eftersom det här kvalstret i princip blev dödsdömt när det tappade taget borde jag förstås ha samlat in det för närmare granskning i mikroskop. Av någon outgrundlig anledning blev det inte gjort.

Här finns lite mer om kvalstren i släktet Parasitellus och deras relation med humlor.

 

Ung sadellocke med byte

11.6. fastnade denna unga sadellocke, Mitopus morio, i ögonvrån när jag spatserade på den då ännu helt oklippta del av trädgården där en slags "gräsmatta" finns. Den där "gräsmattan" är, så när som på några smala gångar, oklippt ännu i skrivande stund. 11.6 blommade maskrosorna för fulla muggar. Sadellocken hade uppenbarligen hittat en nektarsökande hane av någon dansfluga (fram. Empididae) på maskrosen.

Clusiodes apicalis

I trädgården dräller några dryga meterlånga bitar ädelgrans-stam. De har funnits i trädgården några år och varit hemvist för bl.a. stor hornstekel och Rhyssa persuasoria. En mängd flyghål mynnar ut ur dem och jag har inte koll på vilka som åstadkommit dem. Flera små rovsteklar har nyttjat flyghålen som bo. Trädgårdsmyror (Lasius niger) har också tagit en del av stockarna i besittning.

11.6 spankulerade en liten fluga omkring på en av stockarna och vevade med vingarna lite hit och dit. Tyvärr lyckades jag endast få en enda bild av flugan.

Efter en del velande mellan några familjer av hyfsat likartade flugor och därefter assistans i en "Diptera-grupp" blev svaret familjen träflugor (Clusiidae) och närmare bestämt Clusiodes apicalis.

Tack till Mattias Lindström och Viktor Nilsson-Örtman!

Larverna i familjen lever i förmultnande ved och hanarna "spelar" (lockar honor) på stammarna. Denna hona verkade dock också ägna sig åt något slags budskap eftersom hon rusade fram och tillbaka med viftande vingar.

Clusiodes apicalis är art nr. 713 i trädgården.

Redigering 3.7.2024: Osäkerhet kring arten bör adderas. C. pictipes kan inte uteslutas. Se mer här.

Häggspinnmal

Häggspinnmal, Yponomeuta evonymellus, verkar ha ett produktivt år i år. Rapporter om kalätna och invävda häggar har kommit lite härifrån och därifrån. I trädgården har det kanske också varit en hel del silkespåsar här och var i den enda men relativt stora häggen. Påsarna har varit separerade från varandra och någon silkespaketering av själva trädet har inte skett.  Inte ens enstaka grenar har spunnits in.

Bilden togs 11.6 och när detta skrivs har kläckning av vuxna individer ur pupporna redan skett. Någon riktigt lyckad förökning verkar de inte ha haft. Många avsilkespåsarna blev snabbt tomma och man får misstänka angrepp av parasitoider. Här i trädgården hittas till exempel ofta Pimpla turionellae som är en av flera kända parasitoider på häggspinnmal.

Att hålla hög biodiversitet i sin trädgård ökar chansen att man råkar ha olika predatorer (inkl. parasiter/parasitoider) i den omedelbara närheten varpå organismerna som gillar att äta det man odlar i sin trädgård snabbare bekämpas på naturlig väg.

 

Större bärnstenssnäcka

Större bärnstenssnäcka, Succinea putris, hittas mestadels i närheten av trädgårdsdammen där de klättrar omkring på diverse växtlighet. Ofta sitter de dagtid förhållandevis stilla och ihopkurade med indragna antenner.

Mot slutet av juli får man söka Leucochloridium-drabbade individer. Makabert och samtidigt spännande.

Sjuprickig nyckelpiga

Sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata, som fotograferades 11.6 i trädgårdens rosenhagtorn vilket detta år invaderats av en biblisk mängd bladloppor. Nyckelpigorna och flugbaggarna blev talrika i hagtornsträdet. Om de lockades av själva bladlopporna som föda eller av den myckna sockerlösningen som flödade ymnigt vet jag inte. Även schackbrädspigor flockades bland bladen. Tog dock inga bilder på dem.

Trots sin vanlighet har sjuprickig nyckelpiga inte fått vara med på den här bloggen så ofta. Senast var 2017 och då var det en larv.

Stenhumla

8.6 var det humlesurr runt de sibiriska ärtbuskarna - eller häckkaraganerna, Caragana arborescens, som växten kanske egentligen heter. De två buskarna som står i trädgården måste vara ritktigt gamla. När de blommar har humlorna fullt upp.

Dessa bilder är absolut inte anmärkningsvärda på något sätt. Ganska dassiga faktiskt. Tagna på en del avstånd. Men de får väl fungera som ett komplement till det här tidigare inlägget om och med humlor.

Detta är alltså en stenhumla, Bombus lapidarius.

 

Trädgårdsmyggor i juni

Juni bjöd på kopiösa mängder stickmyggor (fram. Culicidae) i trädgården. Hela tillvaron utomhus bestod av ett grått flimmer.

Att fotografera stickmyggor är både lätt och svårt. De flyr ju inte precis fältet när man placerar sig i skuggan. Men när de väl sätter sig och är på väg att börja göra det de tänkt göra är det som om de oftast väljer att sätta sig märkvärdigt ofta på fel arm... alltså den arm som inbegriper handen som håller i kameran.

När de väl satt sig på rätt arm och inte på en plats som kräver att man vrider armen ur led för att kunna fotografera dem tenderar de gömma vissa centrala artkännetecken. Med mina ögon har jag dessutom svårt att se om jag överhuvudtaget lyckats dokumentera rätt karaktärer. Dessutom är stickmyggor inte riktigt min hemknut rent kunskapsmässigt och då är det svårt att veta exakt vad man ska få med på blid. Överdrivet många bilder i lite olika vingar är lösningen. Dessa myggor blev inte föremål för den strategin. Men artbestämningen gick vägen ändå... troligen i alla fall.

Överst en mygga som skiljde sig från alla övriga myggor jag dokumenterade. Med den nya suveräna Stickmyggor i Nordeuropa hycklade jag mig fram till tidig tömygga, Aedes punctor. Resterande bilder visar en mygga med lite annan karaktär rent generellt, men där den mest avgörande diagnostiska skillnaden tenderar vara dold av frambenen i alla bilder. Det handlar om huruvida det finns fjäll på höftmembranet eller inte. Så vitt jag kan notera verkar fjällen saknas och då blir det skogstömygga, Aedes communis.

Efter konsultation bekräftade Anders Lindström (författare till nämnda bok) att A. punctor är korrekt och att den andra mycket riktigt ser ut att vara A. communis. Tackar för bekräftelsen!

Jag borde förstås göra ett specifikt inlägg om boken i fråga. Det är ett riktigt fint litet faktaspäckat myggpaket med excellenta fotografier av Anders Lindström och illustrationer av Disa Eklöf.

Tosteblåvinge

En tosteblåvinge, Celastrina argiolus, hade förirrat sig in i ett av växthuset 7.6. Tog endast denna bild av fjärilen och dess typiska vingundersidor innan den släpptes ut.

 

Obestämd Ichneumoninae

Jag har verkligen inga skrupler och kan gott leva med att publicera den här typen av bilder som snarast ser ut att vara tagna i samma out of focus-områden där Bigfoot, Yeti, och Nessie (Loch Ness-odjuret) rör sig.

Jag lovar ändå att stekelhanen inte tillhör kategorin kryptozoologi. Visserligen påstår väl de som fotograferat Bigfoot också att de dokumenterat något som rimligen måste finnas i verkligheten eftersom de faktiskt fotograferat Bigfoot, men... ja... det här resonemanget leder ingenstans.

Den nervösa och vansinnigt rörliga (därav skral fokusering) hanen tillhör underfamiljen Ichneumoninae. Mer än så är för närvarande inte känt. Tack till Geir Ørsnes för underfamilj!

Campopletis sp.

Trädgårdsart nummer 708 är denna klämbakstekel (fam. Campopleginae) i släktet Campopletis (om jag inte vinglat helt snett någonstans i bedömningen). Eventuellt räcker inte bildmaterialet till för säker artbestämning.

Den tillhör en skara av insekter jag räddade ur ett av trädgårdens växthus 7.6.

Steklar i släktet Campopletis parasiterar på fjärilar. Mycket mer exakt än så är svårt att säga. Det är helt enkelt så många olika fjärilar som är aktuella. En del arter är väldigt flexibla och andra är mer specialiserade. Det är dock mycket nattflyn (Noctuidae), en del stävmalar (Gelechioidea), fjädermott (Pterophoroidea) och mätare (Geometroidea) som dyker upp i listorna. 

 

Ichneumon grandicornis

Att släppa ut insekter som inte hittar ut från gårdens växthus hör till en återkommande sommarsyssla numera. Förra sommaren kom jag på den briljanta iden att även dokumentera dem samtidigt. Innan dess hade jag under ett par år bara släppt dem och irriterat mig över att jag inte fotograferade dem.

En del av insekterna dör i växthusen ändå. Jag kan liksom inte bo kontinuerligt i växthuset. De insekterna samlas in ifall de inte hunnit drabbas av mögel eller spindelväv.

Först ut denna sommar är en stekel i släktet Ichneumon. Tufft gäng att artbestämma med 82 arter (i Finland) innehållande ett flertal väldigt snarlika arter. Dessutom måste man även utesluta ett gäng arter i några andra släkten.

Jag sitter inte med en tillräckligt omfattande nyckel för underfamiljen Ichneumoninae och inte heller för släktet Ichneumon. därför blev det snabbt aktuellt att dumpa bilderna i en grupp där expertisen håller till. 

Geir Ørsnes kom genom en grundlig analys av detaljer fram till att det ser ut att vara Ichneumon grandicornis. Det tackar jag för!

Arten parasiterar på nattflyn (se ref.)

Det här är förresten artkryss nr 707 för trädgården. I lådorna av insamlade kryp finns förstås redan en hel drös nya artkryss som ännu inte är artbestämma, men dem räknar jag in vartefter artbestämningen sker. En smärtsamt långsam process må jag säga.

Referens:

Tchopp et al.
The evolution of host associations in the parasitic wasp genus Ichneumon (Hymenoptera: Ichneumonidae): convergent adaptations to host pupation sites

BMC Evol Biol. 2013; 13: 74. 

Published online 2013 Mar 27. doi: 10.1186/1471-2148-13-74

 

Philodromus sp.

En vacker dag måste jag sannerligen ta mig samman och kontrollera arttillhörigheten hos de snabblöpare (fem. Philodromidae) i den sk. "aureolus-gruppen" som hittas i trädgården.

Det görs dock främst på genitalierna hos vuxna individer. Den här honan är subadult och inte klar för kontroll än.

Rent utbredningsmässigt och statistiskt misstänker jag trädsnabblöpare, Philodromus cespitum. Men statistik är tokdålig artbestämningskaraktär.

Pemphredon sp.

Första aktiviteten i trädgårdens stekelhotell stod någon art i släktet Pemphredon för. 

Jag misstänker att det rör sig om P. lugubris men det borde kontrolleras närmare om man vill vara säker. Den här bilden räcker inte till för att man ska se vad man behöva se vid artbestämning. Den fotograferade individen är en av de hanar som kläcktes först. Fotografiet togs 5.6.

När detta skrivs surrar en mängd honor omkring vid sina bohålor och jag lär antagligen återkomma till dem i ett framtida inlägg.

Det är ganska prima med gott om Pemphredon-steklar. Jag kan tänka mig att ett bohål kan innehålla totalt närmare 500 bladlöss som mat för en honas larver. Min beräkning baserar sig på bocellernas storlek och borrhålets längd samt att en bocell innehåller uppemot 40 bladlöss. Jag skulle väl uppskatta att 15 eller t.o.m. 20 hål är upptagna av Pemphredon. Det skulle innebära att de tillsammans kan tänkas plocka 7500 - 10 000 bladlöss från närområdet ifall alla verkligen fyller sina bohålor ordentligt. Känns väl ändå som glädjesiffror kanske?

Hanen på bilden plockar inga bladlöss. Han har bara haft en grej i skallen och vid det här laget är den förmodligen utförd (om han fick napp) och han har sannolikt kastat veven.

Hårig bärfis

Hårig bärfis, Dolycoris baccarum, är det ganska gott om i år. De flesta som fyndas här hemma i trädgården skockas på ett uppväxande kungsljus, Verbascum thapsus.

Inte första gången denna vanliga bärfis får ett inlägg på bloggen.

Senaste gången var 2019 och då var det primärt ett gäng nymfer som fotograferades. På tiden med ny bild nu kanske?

Hydrophoria lancifer (?)

Lite galet ställd skärpa i detta enda fältfoto jag hann ta innan blomsterflugan (fem. Anthomyiidae) flög sin kos. Blixten var kanske inte uppskattad.

Arten torde vara Hydrophoria lancifer och det är den i Finland vanligaste av tre arter i släktet.

Fotografiet taget 5.6 i trädgården.

I nuläget ingen expertbekräftelse på artbestämningen.

Rhamphomyia sp.

Dansfluga (fam. Empididae) i släktet Rhamphomyia. Jag har inte gjort några riktiga ansträngningar för att artbestämma denna och det är fullt möjligt att det är en trixig eller omöjlig uppgift på basis av en dylik bild. Längden är ca någonstans mellan 8 och 10 mm. Fotograferingstillfället var 5.6.

Flugbaggar

Förra inlägget handlade om småttingar som uppträder i stor mängd som som därmed blir en stor buffé.

Flugbaggar (fam. Cantharidae) skockades i hagtornsträdet. Cantharis obscura var den med marginal vanligaste. Det är rent allmänt en vanlig art i trädgården på försomrarna. Inte sällan där det den som verkar vara mest talrik av flugbaggarna i släktet Cantharis. Det varierar förstås från år till år.

Jag ansträngde mig inte tillräckligt för att få bilder av dem när de satt bland bladlopporna i hagtornsträdet. Hittade enbart sådana som satt på svårfotograferade ställen. Alltid något som skymde lite eller så satt de på ställen dit blixtljuset hade svårt att nå i tillräcklig omfattning. Dessutom kyller jag på att hagtornskvistarna och bladen var helt täckta av kletig sockersaft.

Därför fotograferade jag i stället de flugbaggar som satt på växtligheten under hagtornet.

Frågan man ställer sig är hur mycket de lockats av sötman och hur mycket de lockats av att de är rovdjur som äter småkryp. 

Förutom C. obscura har även C. quadripunctata varit vanlig i trädgården det här året. De verkade av någon anledning mindre dragna till bladlopporna än vad C. obscura var.