2013 såg jag den för första gången - en Leucochloridium paradoxum-drabbad bärnstenssnäcka (Succinea putris).
För någon dag sedan var det dags igen. Den i fåglar parasiterande masken har bärnstenssnäckor som mellanvärdar. De reprogrammerar snäckan och får dem att dagtid krypa upp på väl synliga platser varpå sporocysten (ett slags parasit-mellanstadium) skickar ut rörliga partydekorationer i snäckans ögonantenner. Dessa är till för att locka fåglar - de värdar parasiten vill bo i.
Så här ska snäckan egentligen se ut och bete sig. Den här var bekymrad över sin exponering och skyndade sig raskt ner till bladets undersida. En infekterad snäcka skulle glida i den andra riktningen och flasha med sina stora mumsiga matpaket.
Spanade runt och hittade ytterligare en. Den var dock lite mera blyg.
Nedan följer några bilder jag tog 2013 då när det begav sig första gången. Längst ner också lite film som gjordes då. Den snäckan hade hela fyra parasiter. Alla fick förstås inte plats i snigelns ögon.
Det här är ju ett beteendet att påverka sin värd har ju många parasiter. För oss människor har det ju varit aktuellt med Toxoplasma gondii, en parasit som ca 50% av får och vildsvin är seropositiva för.
SvaraRaderaJovars. Det är väl en hyfsat stor andel av oss människor som bär på detta parasitiska urdjur. Jag kommer i skrivande stund inte ihåg (och kollar just nu inte upp) huruvida det var konstaterat eller ej, hur pass mycket parasiten förändrar vårt uppträdande. Men man kan väl ändå lugnt säga att mycket - alltså verkligen mycket - av livet här på jorden de facto är starkt påverkat av dylika organismer och deras förmåga att justera bärarens/värdens beteende.
Radera